>Sällskap i mörkret gör det lättare

Idag mötte jag upp med en ny bekantskap, T som jag snackat med via Funbeat.se. Att springa ihop är ju roligt! Och har man bestämt att springa med någon, ja då blir det ännu lättare att ge sig ut när man kommer hem helt slut från jobbet.

Idag var jag verkligen trött…usch. Men jag ska sova i tid, som en pensionär, så att jag är piggare imorgon. Men då vi skulle ses vid 18.30 fanns det ingen tid att känna efter ifall jag var trött eller ej, det var bara att genomföra!

Möttes vid St.Eriksbron och sen drog vi iväg i snacketempo på en improviserad runda. Vi tänkte lite att vi bestämmer vart vi ska lite allt eftersom. Sprang på i skönt tempo och snackade om allt möjligt, trevligt. Benen och kroppen kändes bra med, inga problem.

Vi tänkte först springa på andra sidan karlbergskanalen bort förbi pampas, men blev stoppade av nåt vägarbete på cykelbanan så vi vände och sprang runt kungsholmen istället. Men med två vilsna löpare som hjälper varann att hitta, funkade inte rundan så bra, det blev lite genvägar, och lite vilset rännande upp och ner för trappor ute på de mörka klipporna. Men sen hittade vi vägen igen och sprang vidare. Borta vid rålis ville T gärna springa mer, så vi tog vägen över Västerbron och sprang södermälarstrand till slussen och sen kungsholmsstrand tillbaka.


Såhär blev impro-rundan

Det var riktigt trevligt med sällskap, och jag glömde helt bort att jag tränade. Det kändes himla bra! Men det gick rätt lugnt, men det kan vara bra det med. Vi fick ihop dryga 12km och sprang de flesta på 5:50-6:30-tempo, när vi inte villade bort oss på klipporna då.

Nu är jag otroligt trött. Blir att slappa i soffan och snart sova! Ska ju orka med mer träning innan veckan är slut! Imorgon är en ny dag!

Totalt: 12,2 km
Tid: 01:23:12
Tempo: 6:47
Puls: 152 (max: 183)

>7 okt (forts): Kvällslöpning

One thought on “>7 okt (forts): Kvällslöpning

  • 8 oktober, 2008 at 07:38
    Permalink

    >Åh, vad härligt med en kvällsrunda MED sällskap! Det är så skönt att liksom sällskapa bort ett helt pass, låta benen rulla och så har man helt plötsligt sprungit någon timme eller två :-) Och så blir jag så glad av att läsa att ”gamla” Karin är tillbaka, med jävlar-anamma och utmaningsvilja. Härligt, tjejen!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *