Mötet med det förbannade repet

Min profetia om Öppet Spår visade sig stämma tyvärr, och inte var det den positiva delen.

Min upplevelse på ÖS blir inte ett superlångt inlägg här på bloggen. Mestadels av anledningen att jag inte minns. Jag var så fullt fokuserad på att ta mig framåt i snön bland spår ibland och ickespår ibland. Men jag minns fragment av mina 10,5 timmar i spåret, då jag tog mig 71km innan jag blev stoppad av repet i Hökberg.

Jag minns…
– snö som föll i mängder
– tidvis tunga spår utan glid
– snö och snö och folk och vidder som aldrig tog slut
– att jag höll mig i rörelse precis HELA tiden
– plogade nerförbackar utan spår där jag lyckades med konststycket att göra en framlängesvolt nerför (samt många andra fall, dock bara EN volt)
– personer framför som åkte så långsamt nerför att jag åkte på dem och fick bromsa genom att slänga mig i snön
– mina max 3min pauser vid kontrollerna, där jag tog dricka och bulle och stressade iväg till nästa kontroll
– min koll på klockan, uträknande av tider
– jag och resten av skåningarna och danskarna som låg sist, vi som iaf har nåt att skylla på att vi inte kan åka skidor ;)
– att jag spurtade in i Oxberg 3 min innan repet drogs där, och fick höra att jag kunde välja på att åka 9 km till på 70 min eller sätta mig i en varm buss och ge upp, svårt val, jag ger inte upp om någon inte stoppar mig
– svordomar och tårar sista 9km från Oxberg till Hökberg då jag insåg att jag inte skulle hinna fram innan repet drogs (och att jag var lite känslomässigt labil efter att kroppen var helt dränerad på ork)

Efter att ha läst på Vasaloppets hemsida om ”snökaoset på ÖS” så inser jag att det var nog lite dåligt före ändå. Ja hur ska jag kunna veta, nästan varenda gång jag tränat denna vintern har det varit tungt, slitigt och bara ett rent helvete att åka skidor. Så var det även denna gång. Och jag hade tyvärr inte marginalerna på min sida. Jag hade hoppats på att ta mig imål på 12-13 timmar med ok före och rörelse hela tiden. Men med tunga spår och ibland inga spår alls, så gick det inte.

Jag är ändå nöjd med min insats i dessa förhållandena, det måste jag vara. Vad mer kunde jag ha gjort, just där och då? Jag tog en av de första bussarna från Mora till Sälen kl.04.45, var framme 06:10, stod i kö i starten och fick börja 07:11. Åkte på, ”promenerade med skidor” i alla backar, och åkte på framåt så mkt jag kunde, stannade knappt i kontrollerna, hade inte tid, stressade vidare. Åt energi regebundet. Jag kämpade och slet helt enkelt, och det räckte inte. That’s it.

Surt dock att ha missat min svenska klassiker. Men jag klarade mina favoritgrenar: cykling, simning och löpningen. Och gjorde ett försök på skidåkningen. Som misslyckades. Kanske gör ett nytt försök en annan gång, vi får väl se.

22 feb: Vasaloppet Öppet Spår

One thought on “22 feb: Vasaloppet Öppet Spår

  • 23 februari, 2009 at 21:27
    Permalink

    >Åh vad jag led med dig och följde dig med spänning hela dagen. Fattar hur besviken du är men du kommer att kunna hitta det positiva om ett tag, det lovar jag! BRA kämpat även om det inte räckte hela vägen. Ta nu hand om dig och din kropp, belöna dig och fortsätt framåt, jag följer dig med stort intresse!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *