>Just nu är Karin väldigt trött. Hon sitter i en bil någonstans, på väg mot Stockholm. Hon gick upp före 04.00 imorse. Precis som förra veckan. Skillnaden idag, mot då, var att hon äntligen skulle gå i mål efter 9 mils skidåkning. I Mora. I fädrens spår. Karin har därmed inte bara genomfört ett Vasalopp. Hon har genomfört en Svensk Klassiker. Och hon har åkt 16 mil skidor på en vecka. Hon är grym. Hon är otrolig. Och framförallt ger hon inte upp. Vid pennan, nåväl – tangentbordet – sitter största anhängaren av dem alla: Sara.

Det var inte helt självklart att Karin skulle åka upp till Mora en vecka efter försöket med Öppet Spår. Vädret ställde till det, och Karin tyckte inte att skidåkning var den roligaste idrotten i världen efter de 7 milen. Men så sådde hennes coach ett frö. Och så hörde Colting av sig. Och så tog det fart. Karin köpte sig en startplats och ordnade med resa och boende. De 9 milen skulle åkas. Så var det bara.

Precis som under Öppet Spår följde jag Karin hela vägen idag. Jag skickade peppsms klockan 4 imorse. Klockan 7. Klockan 7.30. Och vid varenda kontroll. Och mellan alla kontrollerna. Och det var så roligt att se hur hon tog in på startfältet. Hur det faktiskt gick bättre och fortare för varenda mil Karin åkte. Hur hon bevisade för sig själv och alla andra att ingenting är omöjligt – om man inte ger upp.

Stort grattis Karin !

(Karin berättar nog allt om den 9 mil resan så fort hon återhämtat sig lite. Stay tuned!)

>Karin har genomfört en Svensk Klassiker

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *