>Mallorcas mest välkända backe

Idag var det dagen för att köra en av Mallorcas mest branta och långa backar: Sa Calobra. Camp Mallorca anordnade en tävling i backen för alla cyklister, eller ja, alla så galna så man ville först köra ner för den 10km långa backen för att sen bara veta att det finns bara en väg upp igen!

För att först av allt komma till Sa Calobra, får man cykla en 4-5mil först, och även där klättra i några backar. Det var två grupper som körde till Sa Calobra idag, kl.09 eller kl.10, beroende på hur mkt tid man ville ha på sig att ta sig dit.

Jag körde med gruppen som gav sig iväg kl.09. Vi var ett 50-tal personer som lugnt körde på som en stor karavan bort mot bergen. Vi cyklade i ett lugnt tempo för att spara benen till tävlingen, och för att inte råka köra in i varann såklart, när vi var så många. Vi körde på flacken bort mot Sa Pobla och sen upp mot bergen. Vi backen upp till Lluc var det fri fart och det var skönt att få trampa på i egen takt. Det gick inte snabbt upp för backen, alla försökte spara krafterna, men ändå ha hyfsad rytm i trampandet uppför.

Väl uppe på backens topp fanns ett cafe där vi samlades för att fika och vänta in alla. Efter en skön stund i solen körde vi sen de 8km bort längs med backar upp och ner till Sa Calobras topp. Där fick vi våra startnummer angivna, och vilken grupp vi skulle köra i (1 eller 2) och sen var det bara att rulla ner för den 10km långa backen från 700m på toppen ner till havsnivå!


Det var serpentiner i mängder nerför kanten på berget. Och backen är så brant att den t.om slår knut på sig själv! Det är otroligt vackert där. Berget är enormt, vägen slingrar sig ner längs med sidan på berget, och man kan inte se vart vägen tar vägen, förrän man har passerat nästa sväng. Blå himmel och sol var det också idag, helt perfekt!

Jag tog det väldigt lugnt utför, var lite rädd för att åka utanför vägen och ramla rakt ner i ett stup. Så händerna höll krampaktig på bromsarna och jag tog varje sväng en efter en, och rullade neråt. Mötte massor av cyklister som körde uppför, och jag ville inte tänka på att jag också skulle kämpa uppför där snart!

När alla kommit ner startade vi sen tävlingen. Vi körde i två grupper med en minut mellan starterna. Jag startade i första gruppen och vi körde iväg, inte i supersnabb fart, utan det var ju hyfsat backigt redan från början! Det var att trampa på i de lägsta växlarna och ta varje del av backen, en i taget. Jag hade min garmin inställd på att bara visa sträcka, så jag kikade där och såg hur stor del av de ca 10km jag kommit.

Det var bara att trampa på uppför alltså! 7% lutning är en del, och det är tur att man har 3 klingor fram på cykeln! =) Vi körde på en liten klunga uppför och de flesta körde iväg, men i början av tävlingen hamnade vi bakom stora turistbussar som tog upp hela vägen. Sinkade oss lite men sen körde alla vidare. Vägen svängde i sina serpentinsvängar och det var bara att köra på uppåt! Det var ju bra att det var en väg man varit tvungen att köra nerför först, för då kände man iaf igen sig och visste ungefär hur långt det var kvar. Och tiden gick rätt fort ändå! Snart hade jag 3km på min GPS, och sen stod den på 5-6km och då var jag ju redan halvvägs!


Bilder från ChristerHedberg.se

Stannade en minut och drack lite och torkade svetten ur ögonen, svett som rann som vatten på en idag alltså. Det var otroligt varmt! Sen körde jag vidare och passerade några cyklister och trampade vidare mot nästa sväng. Senare kom jag ifatt någon till, och då kom tävlingslusten igång i mig, jag trampade på så ingen skulle komma ifatt. Men de sista svängarna upp var ju också de brantaste! Pulsen steg och jag trampade på, och benen var väl lite trötta de med. Snart var jag uppe där vägen slog knut på sig, och då var det inte långt kvar! Trampade på uppför sista biten och sen såg jag målet och där alla stod och hejade! Var bara att maxa vidare upp! Och upp för Sa Calobra kom jag, på tiden 52min. Är nöjd att jag ens tog mig upp!

Sen rullade vi ner 2km till kiosken vid avfarten till backen, och stannade där för en kort fika, och dricka. Vattnet jag fyllt på med vid förra fikan var redan slut, det gick åt mkt idag. Satt i solen där och det kändes rätt så bra ändå, att man fixat att köra den där berömda backen, och det kändes ok i kroppen.


Sen samlade vi ihop olika grupper för att köra tillbaka igen. Vi stack iväg mot Pollenca i samlad trupp som snart blev enskild körning. Det var backigt ibörjan och mina ben sa direkt till att de jobbat nog för idag. Iaf de första 10min när alla cyklade på, kändes tunga. Sen var det 2-3mil till Pollenca, och jag körde på själv med några andra bakom. Efter det backigare partiet var det sen en lång jätteskönt utförslöpa ner mot Pollenca, följt av en lång flack.

Väl framme vid rondellen där vi skulle samlas, var det tomt. Så jag väntade in några bakom, och hittade sen några att köra klunga med tillbaka till Can Picafort. Jag låg bakom och försökte hänga med när vi drog på och körde förbi Port Alcudia vägen hem till hotellet. Kände mig nu rätt så trött ändå efter dagens träning. Vätskebristen gjorde sig påmind genom huvudvärk, och jag var rätt slut på energi också. Men riktigt nöjd med dagens prestation! Och det blev en otroligt fin och rolig dag i solen i bergen på Mallorca. Sista cykeldagen och ett riktigt bra avslut! (Blev totalt ca 125km cykling idag, på dryga 6 timmar).

>14 apr: Mallorca dag 9

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *