>Det SKA vara jobbigt!

Så efter två veckors mängder med träning blev det nu så dags för ett intervallpass i löpning igen! Jag hade bestämt intervalllöpardejt med Ellinor, som skulle agera perfekt hare. Vi möttes vid st.eriksbron och joggade som uppvärmning till Stadion. Vi sprang i snacketempo och fick kryssa mellan alla promenerande människor på trottoarerna.

Framme på Stadion var det sen att slänga av överdragsjackan och förbereda sig för intervallerna! Vi ödslade ingen tid utan satte igång nästan direkt! Det var 6x1000m som stod på schemat idag som vanligt, och med 1:30 ståvila emellan varje.

Jag önskade ett tempo på runt 4:30-4:35 av Ellinor och hon satte iväg och jag sprang och jagade efter. Första intervallen kändes lite halvt jobbig sådär, som en uppvärmning på något sätt. Kroppen fick en liten chock av farten och pulsen och andningen gick igång på högvarv.

Sen hade vi 1:30 i vila som faktiskt kändes som lång tid nu! Sen stack vi iväg på nästa intervall. Jag sprang på och försökte fokusera på att det bara var 2,5 varv på den där banan. Och visualiserade publik på läktarna som hejade, typ som upploppet på marathon.

Under intervall 3 och 4 kändes det lite jobbigare. Benen var lite tyngre och andningen var ansträngd, jag flåsade på bakom Ellinor så hon kunde höra att jag var med ;) Jag halkade efter lite men försökte jaga ikapp inför varje ”målgång”.

Sen var det bara två stackars intervaller kvar! Nu fokuserade jag på att bara springa. Knappt 5 min av jobbighet, det var bara att uthärda! Ellinor hamnade nu längre och längre framåt och jag var helt säker på att jag helt hade sabbat den önskade snitt-tiden. Benen kändes tunga efter bara ½varv och jag fick känslan av att jag släpade fram ett par trötta ben. Men vi sprang på där på den tomma Stadionbanan. Och snart var vi på sista intervallen, allra sista, och jag bara sprang! På upploppet försökte jag öka så mkt jag kunde. Flåsade, sprang på, men tog mig imål!

Det var så skönt att vara klar med intervallerna! Men så snart pulsen hade gått ner lite, och andningen var mer normal, var jag mest glad och nöjd! Man glömmer bort det jobbiga direkt. Och intervaller SKA ju vara jobbigt, så det var ju helt i sin ordning!

Men när vi sen gick igenom seriens tider blev jag förvånad! De sista intervallerna som kändes SÅ långsamma, gick ju i samma eller snabbare fart än de första! Helt otroligt vad man kan känna fel egentligen =)

Så nöjda och glada börade vi sen nerjoggen hemåt igen. Först kändes benen tunga efter intervallerna och det kändes verkligen att jag tagit i. Men efter några minuters jogg kändes det riktigt bra i benen igen! Vi tog det lugnt hemåt och snackade på och njöt av kvällssolen och ljuset! Kom sen hem efter 4km i 5:56 tempo.

Löpning
Intervallpass
Uppv ca 3.5 km: lugn jogg: 5:36-tempo
6×1000 med 1:30 ståvila:
Serien blev:
1. 4:34
2. 4:32
3. 4:28
4. 4:32
5. 4:30
6. 4:32
(Enligt min GF305a: totalt 6,15km = 4:26 i medelfart)
Nedjogg 4km: 5:56-tempo
Tid: 69 min, 13.5km
Puls under intervallerna (medel/max): 163/179 bpm

Riktigt nöjd med intervallpasset idag, det var grymt kul! Tack Ellinor för grym pace:ing!


Tummen upp!


Så här löjligt glad blir man av grym träning!

Jag visste att jag bad om en del av benen när jag ville ha intervaller så nära inpå mitt 24-mila-cykelpass. Men det funkade. Kroppen är fantastisk! =)

>20 apr: Intervaller på Stadion, rond 2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *