>Nöjd men ändå inte

Så är det då dags att sammanfatta loppet som jag både är nöjd och halvnöjd med. Sitter nu på tåget tillbaka till Stockholm och ska försöka minnas vad som hände och hur det kändes igår på GöteborgsVarvet!

Jag har ju tränat mer fokuserat på snabbhet på sistone och mer löpträning öht. Eller mer kvalitet istället för kvantitet kan man väl säga. Intervallpass och snabbdistans och inte så många ultrapass iår. Så även om jag inte hade sagt det högt (här på bloggen) så såg jag ändå GbgVarvet som en chans att visa eller se om all denna träning hade gett resultat. Hade jag blivit snabbare? Sen att jag väger några kilo mindre än förra året, skulle det spela in? Mitt hemliga mål var att gå under 1:50, men mitt realistiska mål var mest att springa snabbare än förra året (tid: 1:55:47). Planer hade smidits med Coach P om hur jag skulle lägga upp loppet och hur jag skulle tänka. Det var bara att genomföra alltså!

Var inne på området i god tid för att hämta nummerlapp, mingla lite på mässan, träffade och snackade både med Colting, Karin P och Saras Grabb. Lite senare mötte jag upp med snabba-Karin som var långt mkt mer nervös än vad jag hade hunnit bli. Men vi hade sen sällskap bort till startområdet och peppade varann och önskade varann lycka till och kör hårt (såklart!)!

Jag startade i startgrupp 6 som var iväg kl.14.47, både efter köpta Volvogruppen och en annan företagsgrupp (VGR). Jag hade varit i startfållan i god tid så var en av de första iväg i gruppen. Ipoden var igång med bästa låtlistan för hela loppet, och allt var dubbelkollat: keps på plats, skosnörena trippelknutna, chip på, nummerlapp på. Bekväma löpkläderna: 3/4 tights från craft och en tunn svart pro cool tröja. Jag var verkligen redo. Själva uppvärmningen dock hade jag inte fått så mkt av, lite trampande på stället ett tag innan start, men ingen löpning.

Det var varmt vid starten, solen sken och jag kände lite att jag tagit för mkt kläder på. Men det kanske skulle blåsa uppe på broarna? Oh well, nu var det bara att köra. Starten gick och jag började jogga på, men efter bara någon minut så tänke jag direkt att “jag måste springa på”. Planen var att ligga på 5:10 tempo första milen och se det som “lugnt” och isåfall öka sen. Men jag hade fått klara direktiv på att jag skulle köra på känsla och om det gick snabbare så skulle jag inte sakta ned bara “för att”. Så jag sprang på och ville inte hamna bakom folk som inte sprang i min fart så jag sprang på vänsterkanten och om en del. Tittade snabbt ner på klockan ibland och tänkte “nu springer jag väl i 5:10?” och då visade klockan på 4:40. Jahapp, så mkt för att känna efter vilken fart jag springer i! haha.

Men jag pinnade på och sprang på där i parken, det gick långsamt upp i säldammsbacken men jag tänkte på tekniken, upp med blicken, jobba med armarna, och så fort jag kom upp på toppen ökade jag på steget nerför och på plan mark sen. Jag sprang på och det kändes bra, jag visste att det gick snabbt, men det var ju det som jag skulle försöka med. Jag bara tänkte att när det blir jobbigt, ja då får jag ta det då. Nu är det bara att springa.

Passerade 5km på 23:59 och kom sen upp på första bron. Gick lite lugnare här men tänkte fortfarande på teknik, och passade på att andas ordentligt och bara njuta lite på väg upp på bron. Tittade ut över utsikten och bara log! Sen var det nerför igen och jag sprang om massor med folk. Redan här på första bron sprang jag om min första Volvo, som startade 15 min före oss.

Sen på Hisingen var det flackt och jag kände igen banan sen förra året. Det var bara att springa på och jag tänkte hela tiden på att hålla farten uppe. Ibland hamnade man bakom någon och tänkte en knapp sekund på om man skulle ligga där, men nej jag kämpade förbi och sprang på i snabbare fart.

Kilometerskyltarna passerade på och snart hade vi sprungit 10km, passerade där på 49:16, tittade förvånat ner på klockan och registrerade att jag satte nytt PB på milen med 2 min! På en halvmara-tävling! Blev väldigt peppad av detta faktum och bara sprang på ett tag och tänkte på hur jäkla bra jag är! =)

Sprang vidare och det var fortsatt flackt och lätt att springa. Det som störde mig mer nu var inte benen eller konditionen, utan jag blev störd av min lite oroliga mage. Inget allvarligt a la bajsmannen -08, men ändå att det kändes jobbigt i min superkänsliga mage. Jag vågade nu inte dricka ordentligt vid vätskestationerna, utan sprang på i mitten och försökte att inte krocka med någon som bara stannade tvärt. Och jag sprang och var lite nojjig över magen, kunde inte riktigt bara koncentrera mig på löpningen. Men jag tänkte att det ordnar sig nog, bara jag inte häller i någon sportdryck eller vätska. Så jag sprang vidare.

Höll mig fortfarande på vänsterkanten och försökte ta mig förbi horden med volvofolk och västra götaland regionen. Folk sprang i bredd och i exakt samma hastighet och vissa höll till och med sig på vänster sida, bara för att. Jag ville om, och jag hymlade inte med det. Jag sprang på och ropade “håll höger!” och ibland det lite vänligare “håll höger, TACK!” och ibland funkade det och ibland inte. Men jag tog mig förbi en del. Blev dock otroligt störd av att inte kunna springa på i en jämn bra fart, utan fick sprinta om, och hojta och det tog på krafterna. Till slut orkade jag inte ropa och bara typ trängde mig förbi. (ok, ja hata mig om ni vill).

Sen var det ännu en bro och snart var man sen nere vid Avenyn. Här var det trångt! Hade det varit jobbigt att ta sig förbi innan var det helt otroligt här. Jag hojtade på och sprang förbi. Det fanns ingen “snabblane” utan bara en massa som rörde sig fram i samma takt. Jag passerade massor, lyssnade på grym musik och bara var tokfokuserad på att ta mig i mål. Nu var det ju inte så många km kvar. Jag passerade vätskestationerna utan att dricka och sprang på.

Under de sista km in till mål var jag rätt förbannad på alla människor som var ivägen. Kände att jag inte sprang i rätt fart längre, och det var inte p.g.a. trötta ben. Till slut bara gav ja mig fan på att ta mig förbi, hojtade, sprang om och snart såg jag 20 och 21km skyltarna. Nu var det spurt! Jag sprang på och bara ökade steget igen, nu skulle jag imål och jag visste ju att jag hade 1:50-målet inom räckhåll. Det var en litet uppförslut på slutet, tänkte igen upp med blicken och knatade på och sen var det bara nerför och in vid målområdet. Sprang på, och om där jag kunde passera och tänkte “intervall, intervall!” på sista biten in vid mål som var tartanbana. Sprang på och när jag sprang över mållinjen så bara ropade jag “fy fan vad BRA!”

Kom alltså imål på 1:47:27 och satte nytt PB på halvmaran med hela 8:20 sen förra året. Och klämde till med ett PB på milen också med 49:16. Jag är både nöjd och mindre nöjd. Med tanke på omständigheterna är jag nöjd, jag tog mig i mål och under tiden jag hoppats på. Men jag skulle vilja ha mått 100% bra i kroppen under loppet (speciellt magen) och kunnat fokusera helt på löpningen, samt inte ha så många människor i vägen när jag sprang. Jag kände ju att jag hade kunnat ge mer! Men förhoppningsvis tar mig denna tid framåt till en bättre startgrupp till nästa år! Man får kämpa vidare i GöteborgsVarvet alltså! Jag avancerade från en ca 2500plats förra året till plats 990 iår.

Löpning
Totalt: 21.1 km (21,24km enl GF)
Tid: 1:47:27 min
Tempo: 5:06
Puls (medel/max): 165/176 bpm

Efter loppet var jag rätt så matt och seg. Var mest arg för att magen hade varit jobbig, och sen blev jag rätt matt eftersom jag inte druckit så mkt. Men benen kändes förvånansvärt bra. Och kroppen i övrigt.

Jag känner att loppet har visat både mig själv och andra att jag kan mer! Jag känner mig som en mer fullfjädrad löpare än vad jag varit innan. Har ju satsat mer på löpningen, men har ju även andra sporter som jag behöver ge tid och kraft till, jag är ju triathlet, inte “riktig” löpare!

Jättekul med ett kvitto på att jag har blivit snabbare! Nästa lopp att springa är redan på tisdag, då jag kör Milspåret i Stockholm. Det var loppet som jag sprang förra året och satte PB då på 51:09. Det var också 2 dagar efter Göteborgsvarvet, men då hade jag passerat milen på 54 där. Nu ska det bli spännande att se vad jag kan prestera på tisdag! Ingen press, men nu vet jag ju att jag kan 49 på milen!

>16 maj: GöteborgsVarvet: 1:47:27

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *