>Träningspass med 14000 andra

Så har jag sprungit mitt första VårRuset-lopp, det trodde jag aldrig! Inget fel med 5km lopp bara för tjejer, men det är inte riktigt min grej liksom. Men visst hade jag hört talas om VårRuset, där tanter, tjejer, damer trängs och armbågar sig fram i 5km för att sen fika efteråt. Och när min kompis (och grymma idrottsmassör) Karin sms:a mig igårkväll och frågade om jag ville följa med som sällskap och springa (fick en nummerlapp gratis) då alla hennes kollegor (som redan betalt) bangat, ja då svarade jag faktiskt “gärna!”. Jag skulle ju ändå springa ikväll, så att göra det på ett nytt ställe och ha lite kul samtidigt, inte helt fel! Men jag var på det klara med att det skulle joggas runt, absolut ingen maxning såhär 3 dagar innan maran.

Så jag mötte upp med Karin hemma hos henne vid Valhallavägen och sen tog vi bussen en bit och joggade sen som uppvärmning från KTH bort till startplatsen bakom Universitetet. Det var varmt och soligt, och benen kändes lite konstigt tunga i början av joggen. Men vi sprang på och letade efter vägen och snackade och värmde upp. Snart kändes det som vanligt att springa! Och visst hittade vi vägen till slut, det var bara att följa de tusentals tjejer som vallfärdade mot fältet där uppvärmningen var på gång.

Löpning (uppvärmningsjogg)
Totalt: 2.7 km
Tid: 15:41 min
Tempo: 5:50
Puls (medel/max): 138/173 bpm

Sen rekade vi lite var man skulle ställa sig och efter att ha värmt upp lite i första stora gruppen (spring fort) så tog vi sen mod till oss och sprang fram till den allra första gruppen (tävla) vid startlinjen. Värmde upp lite till och sen var det dags, dags för ett 5km lopp som skulle bli en rolig jogg och studera andra löpare-tur. Och lyssna på skön musik och springa efter alla andra-tur.

Starten gick och vi var iväg. Karin försvann iväg och jag följde mest med strömmen. Ibland passerade någon löpare men det flöt ändå på väldigt bra. Det var skönt att ha plats att springa och just det här armbågandet som jag förberett mig på, det var som bortblåst där framme. Jag sprang på och kollade en del på klockan under loppet. Men inte för att se hur snabbt jag låg i tempo, utan snarare för att hålla nere på tempot. Jag tänkte på vad Coach P sagt om att ta det lugnt nu sista dagarna och absolut inte maxa, utan snarare avsluta passet “på topp”. Så jag sprang på och kände att jag var ute och joggade. När jag fått reda på precis innan start att det inte ens var någon tidtagning, kändes det ju knappt som ett lopp anyways. Och jag höll min tävlingsinstinkt begraven hela loppet, folk fick passera som de ville och jag bara tänkte “ta det lugnt, det är lördag som är MITT lopp”.

Men kilometerskyltarna passerade rätt så fort och snart var det bara sista kilometern, sprang på fortfarande lugnt och skönt men ökade lite på slutet ändå, en liten fartökning är väl inte så farligt? Och snart sprang man över mållinjen och sen var det slut! Var ju slut nästan innan det ens hade hunnit börja! Men det var en trevlig bana, fina vägar och vacker grönska att kolla in. Bra med plats var det också där jag sprang, helt ok träningspass alltså!

Löpning (loppet)
Totalt: 5.0 km
Tid: 25:08 min
Tempo: 5:01
Puls (medel/max): 159/174 bpm

Mötte Karin vid mål och hon hade sprungit på lite mer och korsat mållinjen på fina 21:45. Sen gick vi och hämtade ut den picknick-kasse som hon och de icke-springandes kollegorna hade fått. Så sen blev det fika i gräset efteråt, jag, Karin, hennes sambo + hund. Trevligt! Vi satt där ett tag och förundrades över alla tusentals löpare och hur mkt pengar det loppet egentligen måste dra in. Blev sen lite kallare och vi bestämde oss för att ha fikat klart. Promenerade hemåt och då promenerade det fortfarande in folk mot mål. Vilket stort löparjippo alltså! Men förhoppningsvis lockar det fler människor till löpningen, att de upptäcker att de KAN! För 5km är en sträcka som alla kan springa. Eller iaf lunka runt. Får man sen en fika efterår så lockar det fler! Smart!

>27 maj: VårRuset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *