>På lugna, fina, sommarvägar

På midsommar drar alla till landet, right? Jag tolkar det fritt i min träningsgalna hjärna och fick midsommarfirande vid majstång istället till ett långt ensampass på cykeln ute på ”landet”, Färingsö.

Jag tog en sovmorgon och käkade frukost i lugn och ro innan jag gjorde mig iordning och drog iväg. Det skulle väl vara hyfsat tomt överallt en dag som denna ändå? Kom iväg från stan efter 10-tiden.

Cyklingen idag skulle bestå av följande:
Cykel 2+12 mil (3) ( inkl 4 x 10 min intervaller (4), ca 5 min rullvila )/ 30 min löpning (3)

Så transportsträckan ut till bra/hyfsade vägar att cykla på var ett kapitel för sig, det var bara att inse att det inte går snabbt där. Cyklade ut förbi rålis, alvik, brommaplan och kom sen ut på Ekerö. När jag svängde av ut på en liten bra cykelvägsloop startade jag nästa ”lap” på klockan och den ”riktiga” cyklingen var igång (bra vägar utan trafikljusen som stoppar).

Det var verkligen tomt och skönt ute idag, ja en del bilar såklart som vanligt ut mot Ekerö, men cyklisterna var borta. Mötte bara någon enstaka. Körde på ut på cykelvägen och kom bort till rondellen där man kan välja rutt, vänster – Ekerö, höger – Färingsö. Det såg ut som att flest bilar valde vänster, så då valde jag höger.

Cyklade sedan iväg på cykelbanorna och försökte komma igång med cyklingen. Känns ju oftast som mest segast ibörjan av passet, när man tänker på hur lite man cyklat och hur många mil som är kvar. Och benen kändes lite sega. Men snart fick jag annat att tänka på.

Efter bara en halvtimmas riktig cykling, kände jag att jag hade punka på bakdäcket. Bromsade in, skulle stanna och kolla däcket, och lyckas istället göra min första SPD-vurpa och ramla rakt ner i diket! Som tur var, var det högt mjukt gräs där och det knasiga är ju att det första som jag tänkte på var ju inte om det gjort ont, utan ”fan, shit. var det nån som såg mig?” hehe

Så jag kravlade upp ur diket och fick börja mecka med min punktering. Hade ju punka bak senast förra helgen på långpasset och fick hjälp av självaste Claes Björling att fixa! Men nu visste jag ju att jag fick fixa det själv. Inga problem, men jag tog tid på mig och gjorde det grundligt. Ögnade igenom hela däcket och hittade 2-3 st glasbitar i, som jag petade ur innan jag satte i ny slang. Hade sen lite trubbel med CO2-patronen och dess hållare, som fastnade. Men just när jag står och ska mecka med pumpen istället kommer typ dagens _enda_ andra cyklist förbi och hjälper till. Så sen fyller jag luft med C02 och är redo att fortsätta cykla!

När jag sen kört klart på cykelvägen mot Färingsö och kom ut på riktiga vägar, satte jag igång med mina intervaller. Körde 10min lite hårdare och försökte trycka på, ha bra driv och kämpa på. Men benen kändes sega, och blåsten var inte rolig. Jag hade 5 min rullvila emellan innan nästa intervall. Hamnade sen ute på en superbra väg, rakt ut till en vändpunkt vid vattnet och tillbaka, och nästan inga bilar alls. Men rätt mycket vind, och både med-, sid och motvind, där jag körde fram och tillbaka. Lyckades också räkna lite fel så jag fick till en bonusintervall. =)



Efter intervallerna fortsatte jag sen slingan runt Färingsö. Det är bara att följa 50- och 70-vägarna och köra på. Det var här nu som jag verkligen vaknade till liv igen, benen kändes bättre, kroppen svarade och nu kunde jag köra på ännu bättre. Körde loopen runt och insåg sen att jag behövde köra den en gång till för att komma upp i mina mil. Så det var bara att köra på, och nu kände jag ju till vägen och varje sväng! Passerade nåt midsommarfirande vid en by där på ön, och tog sen omvägen ut till vändpunktsvägen och tillbaka (en extra mil) för att vara säker på att komma upp i 14 mil. Fortsatte sen loopen runt igen och nu ökade jag ännu mer. Konstigt det där att det tar sådan tid att komma igång, eller om det snarare var lusten att komma hem som gjorde att jag ökade på.

Tomma vägar!

Energi gör att man orkar hela vägen hem

Var sen snart vid rondellen igen, styrde hemåt och trampade på. Vid transportpunkten tryckte jag på ”lap” och körde lite lugnare hem. Men nu var cykelvägarna heltomma, och ljusena var på min sida så det gick snabbt att passera brommaplan, alvik och snart var jag hemma igen!

Cykling
Totalt: 149.6 km
Tid: 05:34:58 min
Hastighet: 26.8km/h
Puls (medel/max): 123/197 bpm

Delar:
1. Transport, 10km, 20.7km/h.
2. Innan intervaller, 17km, 24.8km/h.
3. Intervallerna (km/h) (10 min)
– 28.4
– 26.5
– 31.7
– 28.6
– 28.5
4. Efter intervallerna, ca 8 mil, i snitt 28.3km/h.
5. Transportsträcka hem, 10km, 25.4km/h.

Fick inte bara bonusintervall, utan en hel extra bonusmil på rundan. Hade dock tagit lite längre tid än planerat (hela passet, inte bara effektiv cykeltid), så jag skippade det planerade bricklöppasset efteråt. Mötte upp med mamma hemma, som hade kommit och tagit med midsommarmat till oss båda. Ville inte att hon skulle vänta ännu mer, så nu var träningen slut för idag och det blev istället en varm dusch och sen supergod mat =)

Det var kul med cyklingen idag, om än lite mer mentalt jobbigt att köra långpass helt själv. Men det var också riktigt BRA, för nu vet jag att jag kan. Jag klarar av att köra själv, fixar punka, hittar vägen och klarar det helt enkelt. Har alltid varit lite emot att cykla själv (mest av säkerhetsskäl) men krisar det så fixar jag det. Känns bra att veta =)

>19 jun: Midsommarcykling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *