I did it – again!

Här kommer romanen om upplevelserna under Kalmar Järnmannen 2009! En sommarläsning för er som har tid och lust =)

Iår bodde jag på Stadshotellet, så jag hade nära ner till startområdet (och skönt att ha nära hem efteråt!). Jag vaknade vid 04.40 och åt sen frukost vid 05, vanliga frukosten: gröt, knäcke med ost, ägg. Sen var jag nere vid området innan kl.06, och hade tid med incheckning, märkning, fixande vid platsen, toakö, och hejande och lycka-till önskande till alla man kände igen. Stämningen var häftig, alla var så laddade! Nu var det dags för årets Järnman!

Simning
Iår var det självseedning på simningen, och det var lite svårt att avgöra var jag skulle ställa mig. Jag hade inte så stora förhoppningar och planer på tiden på simningen, utan räknade med samma tid som förra året, om kanske lite bättre. Men jag startade iaf längst bak i tävlingsklassen, tänkte att det var ju dumt att hamna för långt bak. Men det var många i motion bakom som tryckte på sen.

Ut till första bojen var det armar som slogs runt på en, lite i huvudet och så. Men det var bara att simma på. Det var svårt sen att se exakt var man skulle i morgonens motljus. Man passerade två bojar uppåt innan man vände neråt på rakan. Där var det nu mer utspritt i fältet, men nu kom istället vågorna. Flera bojar passerade, det var bara att simma, simma, simma, sen svängde det av in mot piren, man fick simma bland sjögräs, sen upp och varva. Jag tittade snabbt på klockan och såg 47min på första varvet, och blev glad, det var ju 5 min snabbare än förra året! Fick hejarop och pepp, ett glas vatten och sen var det på det igen, simma ett varv till.

Planen hade varit att komma in i rytmen så snart som möjligt, och simma andas tretakt och simma på. Men nästan hela första varvet gick inte det, först när det var så mkt folk omkring kände jag att jag ville ha koll och hinna andas och så, sen var det vågorna som var jobbiga. Men mot slutet av sista varvet kom jag in i rytmen och simmade på bättre, och andades tretakt. Detta fungerade också bättre under andra varvet, där det var mer ensamt där ute. Det var svårare att navigera, men jag tog mig framåt och genom vågorna. På slutet av sista varvet kände jag dock att ryggen tagit lite stryk av alla vågor, var rätt trött i bröstryggen. Simmade sista varvet på 51 min så totalt blev simtiden: 1:38.

Sen sprang man upp och drog ner våtdräkten på vägen upp mot växlingsområdet. Plockade även upp en påse jag lagt ut med sportdryck som jag drack, en halv flaska , på väg upp till växlingen.
Växlingen gick inte supersnabbt, men jag ville få på mig strumpor och handskar och inte glömma något viktigt. Blev iaf lite snabbare än förra året då jag bytte till cykelbyxor, nu körde jag hela loppet i mina mindre vadderade triathlonbyxor.

Cyklingen
Ut på cyklingen och det var många runt omkring en, jag var inte helt längst bak i fältet. Cyklade på i ok fart ut, jag hade min GF305:a på cykeln och såg hela tiden snitthastighet för det totala passet, och visste att jag skulle ha den över 30km/h hela tiden. Men på väg ut så kände man sen att det blåste en del motvind vissa bitar. Men det var bara att köra på och hoppas att man då hade medvinden på vägen tillbaka sen. Jag kände ju igen vägen sen förra året, det var trevligt. Och jag hade delat upp cyklingen i lite mindre delar.

Jag hade bestämt att ta en gel/timmen och den skulle tas efter att jag passerat Lindsdal, som ligger halvvägs ut (15km). Jag passade också på att dricka regelbundet, även om jag inte kände att jag var så törstig, men det var ju soligt och vätskan behövdes! Sen passerade man rondellen (ett annat delmål på sträckan) och sen var det den långa raka vägen ut till flygrakan där man sen vände. Där var väl vinden värst, men jag bara tänkte på att det skulle bli bättre sen. Och efter vändningen, drack jag mer och tog även en tugga snickers. Sen var det riktigt kul att cykla vägen inåt, då man fick upp snitthastigheten lite och kunde trycka på.

Men första varvet var också lite konstigt, det kändes lite småkonstigt i kroppen. Jag fick ont eller känningar på ställen jag aldrig känt av annars. Jag vet inte varför det kom, men jag kände av lite i vänster ljumske ett tag och sen bakom vänster knä lite senare. Men jag fortsatte köra på och efter ett tag försvann det bara, när jag väl vart igång ett tag.

Jag cyklade om en del ibland, och vissa personer var rätt envisa, de skulle sen om igen, för att sedan sätta sig upp och dricka eller sakta ner, så man fick passera dem en gång till. Det var riktigt jojokörande där ett tag.

På väg in mot varvningen var det riktigt kul, för här var det fler som hejade och man riktigt såg fram emot hejarklacken inne vid växlingsområdet. Så jag körde på och försökte att inte tappa för mkt tid i alla rondeller och svängar inne i stan innan man skulle ut igen. Fick sen langat flaskor till mig vid langningen av Karins Magnus och av Pasis Elisabet och då såg jag även Pasi där, och förstod att han brutit. Fick iaf upp pepp-nivån ritkigt högt vid varje varvning! Jag kände mig stark och pigg och tyckte det var roligt att köra!

Jag höll min plan med energiintag och såg fram emot varje liten del av banan hela tiden, tänkte kortsiktigt framåt och höll humöret uppe. Efter varje gel jag tagit var jag extra glad =)
Vinden höll i sig så att det var ju lite sid/motvind ut och sen bättre drag hemåt, och det försökte jag utnyttja. De sista två varven tryckte jag på lite mer där på vägen hemåt, och kunde passera ännu fler motionärer och ibland någon ur min egen klass. Jag tyckte det var extra kul att köra om de med fina tempocyklar eller t.om någon med disc-hjul. Här kom jag på min budget-bike och den fungerade utmärkt!

På andra varvet på väg in hade jag blivit passerad av Ted Ås i dundrande fart ute på banan, och jag reagerade på att det hade varit väldigt tomt efter honom, var var alla de andra snabba nånstans? Men på väg in mot bostadsområdet kom sen Claes och dundrade förbi i väl ca 45knyck, och när han passerade hade han ändå energi att ropa ”heja Karin!” och jag hojtade tillbaka och fick nu massor med ny energi! Mitt mål iår hade ju varit att hinna ut på löpningen INNAN vinnaren går i mål, och det hade jag chans på nu =)

In igen vid varvningen och peppandet och hejandet betydde massor, nu var det bara ett varv kvar! Och jag tänkte i ännu mindre delar, bara ”bort till väg-guppen, ut till lindsdal, ut till rondellen, ut på rakan” och sen rabblade jag ”snart får jag vända!” hur många gånger som helst där på sista biten. Vinden var lite jobbig men jag berättade för mig själv att det blåste nog precis lika mycket som det gjort här innan, och jag hade ju klarat det! Jag var min egen självpepp och pratade med mig själv och sa till mig hur duktig jag var och hur grym jag var, och jäklar vad det hjälpte! Jag blev pigg, kände mig stark, och kunde köra vidare i samma bra fart.

Sista biten på cyklingen hade jag också känt att jag blivit tröttare i bröstryggen och nacken, men inte alls såsom förra året, då det kändes som ryggen skulle gå av. Men på slutet var jag så trött i nacken att jag orkade inte titta så långt fram och hålla koll, utan blicken fick gå nån meter fram i asfalten bara och jag tänkte att ”det är lugnt, det är (nog) inga bilar här just nu”, och det funkade väl bäst där ute på rakan.

Jag hade också tagit det lite lugnt på 2a varvet just för att jag inte visste hur ryggen skulle palla med, så att jag inte bonkade sen på sista varvet. Men allt eftersom tiden gick och ryggen kändes ok, så kunde jag trycka på mer och mer och sista varvet sen fanns inget att spara. Det var bara att mata på sista biten hemåt i medvinden och lite nerförslut och jag körde på som att jag inte alls skulle springa en mara efteråt. Jag tänkte ”en sak i taget, nu cyklar jag, så cykla på!”.

Passerade rätt många påvägen in, och det gav såklart en kick, jag kände mig pigg och var glad att jag var på allra sista biten nu! Tryckte på hela vägen in, var väl bara en km som jag trampade lite lugnare, innan jag sen skulle ge mig ut på löpningen. Men att spara sig för mkt på cyklingen har jag märkt att det hjälper liksom inte så mycket, bättre att köra på så gott jag kan på cyklingen och sen får jag ta löpningen som den kommer, och springa kan jag ju, inte så snabbt, men länge!

Jag hade nu suttit på min cykel konstant i nästan 6 timmar, hade inte stannat för någon kisspaus eller sträcka på ryggen-paus alls iår. Kanske inte druckit tillräckligt, eller precis lagom, för jag hade ju inte känt att jag behövt kissa. Men jag hade fått lite huvudvärk så visst tog värmen lite. Men i växlingen passade jag på att gå på toa innan jag stack ut på löpningen. Fick med mig garminklockan ut och även en flaska med resorb-blandning.

Löpningen
Så var det bara en gren kvar på dagens långa träningspass, löpningen! Men inte 42km, så tänkte inte jag, utan bara 3 varv på den roliga banan! Jag blev hejad på vid växlingsområdet och kände mig glad och hyfsat pigg. Jag sprang på med korta steg och hyfsat hög frekvens och bara trippade på framåt. Små små steg och inte slösa energi på något annat än ett stort leende och sen att ta mig framåt! Jag var riktigt nöjd över att ha cyklat på min planerade tid, runt 6h, och nu skulle jag kämpa på med löpningen, men jag hade inte alls någon koll på vilken tid ellet nåt sånt, orkade inte riktigt räkna ut det, utan nu var det bara att försöka hålla mig springandes i en lagom fart hela tiden.

Jag sprang på i min takt och blev passerad av snabbare ute på banan som var på något annat varv än mig, och hejade på folk som jag mötte. Men jag lät mig inte stressas av andras takt utan bara matade på i min egen. Det var väldigt varmt och soligt men jag hade ju min resorb och drack ordentligt, sen vid varje vätskestation tog jag en klunk med antingen cola eller vatten.

Sprang och försökte njuta av löpningen och den fina banan, och alla otroliga hejarklacker som stod längs banan! Vilken stämning alltså! Och sen nu under löpningen såg man ju sina medtävlande lättare, och kunde heja och hälsa och så, trevligt =) Jag sprang första varvet på knappa 1,5h och sprang in vid växlingsområdet och hämtade en ny flaska resorb samt ett rör med enervit-magnesiumtabletter som jag glömde innan. Dessa kan vara bra att ta så man inte får kramp!

Sen var det bara att tuffa vidare på nästa varv. Det kändes ju nu som att det gick otroligt långsamt, men det hade jag tyckte hela tiden egentligen, men jag tittade på min garminklocka som sa att jag låg runt 6:30-fart så det var väl ok ändå tyckte jag. Men nu på andra varvet började magen gnälla lite. Den kändes lite jobbig, men det gick ok att springa ändå. Jag sprang på men gick lite vid stationrna när jag drack, för att inte springa och dricka samtidigt och uppröra den ännu mer. Men fick stanna för 2 korta toabesök på varv 2, därav den långsammare tiden. Annars så sprang jag hela tiden mellan stationerna.

Kom sen in för varvning igen och fick ny energi av allt hejande! Nu var det inte långt kvar, bara ett varv till! Bara ut till det där varv-tältet i skogen en enda gång till och sen tillbaka! Jag joggade vidare med mina små energisnåla steg och kände mig rätt så glad! På väg ut på sista varvet sprang jag sen om en tjej i min klass som höll bra fart (men som var ett varv efter), och vi tog sen följe en bit och snackade lite för att få tiden att gå. Vi sprang sen ifatt Jesper från klubben som promenerade lite, och vi ”sopade” upp honom och han hängde på. Sen vid vätskestationerna gick vi medans vi drack och sen joggade vi vidare.

Jag och Jesper höll sen ihop nästan hela varvet. Han sprang lite, lite snabbare än vad jag egentligen ville, men jag tvingade mig själv att hänga på, för att det ger så mkt att springa ihop! Vi peppade varann och snackade en massa, och snart hade man glömt av var man var på banan och sen plötsligt var vi ute vid vändtältet! Jag hade ju berättat om min plan att kapa 1timme på PB från förra året, och visste inte riktigt om jag vågade hoppas på det, men Jesper sa att om vi bara fortsatte som vi gjorde nu skulle jag lätt fixa det.

Så jag bara hängde i, kämpade vidare och sprang på! Nu var det bara några kilometer kvar, men istället för km så räknade vi vätskestationer kvar, och det var inte många! Jesper hade mer krafter kvar så innan sista tältet hade han ökat lite och försvann sen iväg, och jag tuffade på, bara 3km kvar!

Sprang och sprang och kom till sista tältet, tog lite chips och en klunk cola och hade nu bara drygt 2km kvar. Blev passerad av nån annan tjej som hade bra fart men jag orkade inte öka farten där, nu var det bara att ta sig i mål! Jag sprang på där på långa rakan längs med vägen bort mot målet, och jag kände hur helt slut jag var. Jag sprang fortf i min långsamma takt, nu nånstans i 6:45-fart och kände att det var så jobbigt, jag var så andfådd och trött och pustade i varje andetag. Jag ville bara imål!

Sprang och sprang och de sista 2km var hur långa som helst! Men så kom jag närmare och nu fanns det folk som hejade lite och nu var det bara hundratals meter kvar! Jag sprang på, insåg att jag skulle klara min måltid med marginal, var så glad och nöjd och sprang på, men orkade inte med någon spurt men joggade imål på 12:31:42!

Edit: Bilder från Marie Lyhagen, samt juretic.nu

Var så glad och så jäkla nöjd med att vara imål!! Men var också rätt så slut, orkade knappt reflektera över vad det blev för tid, utan visste bara att det var inom tidmålet som jag satt upp! Blev grattad i mål och pratade med Pasi som tyckte jag gjort ett bra jobb! Promenerade sen runt med mamma och berättade hela dagens äventyr sammanfattat på 3 min. Gick runt för att jag kände att jag mådde lite konstigt, blev rätt yr när jag stannat, och behövde få blodet tillbaka från musklerna.

Jag var rätt så slut sen, var ju pigg första minutrarna efter målgång men sen var jag trött. Lite svimfärdig, trött, orkeslös och magen började göra sig hörd igen. Blev ett stapplande hem till hotellet och låg utslagen på sängen ett tag innan jag orkade med att duscha. Sen gick jag en trappa ner till SCTs bankett med mat och dricka och snack om allas bravader under dagen!

Enda skavankerna från dagen blev en helblå stortånagel, lite skav av sportBH och en rödbrun bränna på ryggen. Men jag var rätt så stel i ryggen på kvällen, hade någon sorts kramp i ryggen bakom lungorna, för jag hade svårt att ta djupa andetag. Detta höll i sig hela natten sen, då jag vaknade av att det gjorde ont och fick sen ligga på spikmatta från kl.03-04.30 innan det släppte.

Men nu mår jag bra! Lite småstel i benen men annars inget farligt! Jag är så otroligt glad och nöjd med tävlingen! Jag simmade lite snabbare än förra året, cyklade enligt plan och sprang rätt ok enligt plan. Jag hade ett bra humör hela tävlingen, hade drivet, kraften, glädjen, orken! Fyllde på bra med energi och vätska, hade inga värre krämpor, magen skötte sig rätt ok. Jag hade satt upp ett mål, och jag klarade det! Så jag är NÖJD!

Känns så himla bra att tävlingen som man haft som enda fokus iår verkligen föll väl ut! Tack till bästaste coachen Pasi som hjälpt mig med all träning/kost/upplägg/motivation under året!! Och tack till alla er härliga bloggläsare som peppar mig till att göra mitt allra bästa!

Tider:
Sim 1: 00:47:07
Sim2: 00:51:33
Sim tot: 01:38:39, plac: 19/21
T1: 00:03:55
Cykl 1: 01:57:37
Cykl 2: 01:59:14
Cykl 3: 02:01:07
Cykl tot: 05:57:57, plac: 13/21
T2: 00:04:23
Löp 1: 01:29:46
Löp 2: 01:40:59
Löp 3: 01:36:06
Löp tot: 04:46:50, plac: 12/21
Totalt: 12:31:42, plac 15/21

Så det blev alltså nytt PB med 72 min! Där jag plockade tiden var (ca): sim: 9 min, cykl: 37min, löp: 22min, +lite i växlingarna!

Uträknat enerigintag under loppet:
Växling: 1/2 flaska Powerade
Cykel:
1 gel/sträcka: togs efter passerat Lindsdahl = 6gel.
2 flaskor per varv: 1 coca cola, 1 powerade = 6 flaskor x 0.75l = 4.5l
1,3 snickers, en tugga togs efter vändningen varje varv + efter lindsdal sista varvet.
Löpningen:
Löp varv 1: 1 flaska resorb (0.5l) med mig ut. 1 mugg (ca 1dl) cola eller vatten på kontrollerna. (ca 1 liter)
Löp varv 2: 1 flaska resorb (0.5l) med mig ut. 1-2 mugg cola eller vatten på kontrollerna. (ca 1.5 liter), + enervittabletter
Löp varv 3: 1-2 mugg vatten eller cola på kontrollerna (ca 1 liter) + chips + enervittabletter

Tips till mig själv till nästa år:
– Simträna mer, finns mkt tid att plocka där
– Våga cykla på från början, ryggen funkar!
– Klipp tånaglarna ännu kortare!
– Löpträna mer längre pass
– Energi is the key, ät bra och må bra under loppet!

Att genomföra en Ironman är jobbigt, men också en av de roligaste upplevelserna i ens liv! Helt sjukt egentligen, och otroligt svårt att förklara, men de som genomfört kan nog hålla med! Längtar redan till nästa år =)

1 aug: Kalmar Järnmannen – race report

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *