>Substitut-runda

Igår var jag trött, trött när jag promenerat hem från jobbet, så då blev det en vilodag istället för en eventuell lugn 10km-runda som var planerad. Jag tänkte istället ladda batterierna och benen för intervallpasset som stod på schemat idag.

Men idag var jag också tröttis, väldigt konstigt med tanke på alla 8h-sömn-nätter jag har fått in. Dock ingen morgonträning, men sovit har jag! Intervaller på schemat alltså och jag kom hem och gäspade titt som tätt, och var inte alls sugen eller laddad för att springa. Nada. Hade en kamp inombords där jag velade om jag skulle få på mig träningskläderna. Fick på mig dem men var fortfarande inte laddad. Men man kan ju inte ta av sig träningskläderna när de väl är på, inte osvettiga iaf! Så jag förhandlade med mig själv och lurade ut mig på en ”typ ca 5km”-runda, istället för intervallerna.

Kom ner till karlbergskanalen och började lugnt springa mot stadshuset till, tänkte mig vanliga rundan bort till rålis. Sprang lugnt och tänkte väl att den där sköna löparkänslan dyker väl upp snart. Men det gjorde den inte. Sprang på ändå, tvingade mig själv lite, och benen var sega. Tunga, sega ben som kändes som att jag redan sprungit 2 mil på dem.

Men jag struntade i tider, struntade i klockan och struntade i prestationer ikväll. Jag skulle bara springa för att det kanske skulle kännas bättre sen. Kroppen var lite konstig i början, pulsen kändes inte som att den gick upp och jag svettades knappt första 20min.

När jag kommit bort till rålis hade det börjat kännas lite bättre, men fortf tungt. Tog 2 varv där i rålis på 1km slingan, och tänkte att det enda positiva så långt var att ”backen” på slingan i rålis iaf inte var en backe längre. Nu har jag sprungit där så många gånger att t.om på tunga ben så tuffar jag på uppför där som att det vore plant. Gött!

När jag sprungit runt i rålis klart så hade jag övertalat mig mer om att 5km kan man ju inte springa, det är ju för kort! Nu när jag ändå var igång kunde jag ju lika gärna fortsätta lite till, så jag tog samma väg tillbaka igen. Och det var nu som jag fick den härliga löpkänslan! Löparglädjen och piggheten i kroppen, så underbart! Sprang fortf på lugnt men benen kändes mer och mer ”normala”. Jag sprang och njöt =)

Sista biten hem från stadshuset blev det nog en liten ökning, omedveten sådan, men det kändes riktigt bra. Nu hade benen fått sig en lugn genomkörare och musklerna mådde bättre. Jag mådde bättre! Sista biten hem bara sprang jag på och fick en riktig runners high, lite högre fart, bra musik, inga tankar, bara springa, bara känna kroppen jobba, bara njuta.

Löpning
Totalt: 9.6 km
Tid: 55:36 min
Tempo: 5:48
Puls (medel/max): Helknasig pulsmätning (181/231)?, men kändes låg

Mådde så mycket bättre efter löpturen, men det var ju väldigt nära att jag inte tog mig ut alls. Jag brukar lyssna på kroppen, och idag gjorde jag det, med ett halvt öra. För jag var ju pigg inombords, men ändå trött, och ingen lust. Men jag gjorde det bästa av det, inga intervaller, men ett pass som fick mig att må bra igen. Träningen är min återställare, låter kanske galet, men det är så det är! =)

>2 sep: Löpning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *