>Tuff terräng

I helgen var det Lidingöloppet för många, deltagarrekord och allt. Terrängstigar och en brant abborrbacke. LL har jag sprungit 2 ggr innan, men det blev inget av det iår. I helgen åkte jag istället norrut med en del ultrabejbs för att hänga på en kul kort men intensiv träningshelg i Åre!

Det var alltså Sara, Fredrika, Maria, Carina och jag som drog norrut. I fredags em åkte vi från Stockholm och mycket löparnördsnack blev det i bilen upp innan vi var framme strax innan midnatt. Men vi var laddade och redo för löpning dagen efter.

Lördag – Åreskutan runt
Det var långpass planerat att springas på leden som går Åreskutan runt. Vi var 5 tappra ultralöpare som skulle upp på berget. De andra var väldigt laddade och hade riktig utrustning: terrängskor och grejer. Jag såg det mest som ett kuperat långpass och jag skulle hänga på som en liten eftersläntare i min egen fart. Vi började med att promenera upp för en backe där man vanligtvis åker liften upp på vintern. Efter en dryg kvart var vi uppe och hittade leden som vi skulle följa.

Vi joggade iväg och kom inte särskilt långt innan vi möttes av lera, mer lera och vatten. I början försökte man hitta bästa vägen för att inte trampa djupt ner i leran eller vattendragen, men sen var det bara att vada/traska rakt igenom. Uppe på fjället blåste det också rejält och när det regnade var det mer horisontellt än vanligt uppifrån. Jag halkade runt med mina tunga kayanos som nu med lera och fjällvatten var rätt så mkt tyngre. Kändes risken för stukningar var stor så jag bestämde mig rätt snart för att det skulle bli vandring istället för löpning. Men de med terrängskor hade inte alls samma problem.

För mig blev det pannbensträning och lerbadande. När vi stannade vid uppsamlingsställena och alla log och sa att ”Jag kan dö lycklig här”, blev jag otroligt förvånad och undrade om vi upplevt samma sak. Jag tänkte motsatsen och tänkte att om jag blir uppäten av en björn här på fjället i min ensamhet då dör jag nog inte särskilt lycklig…

Det var kallt, jag frös, blåbärsriset rev mot mina bara vader och smalben. Tydligen skulle man haft långa byxor såklart! Men jag traskade på, bet ihop och höll mina klagomål mest för mig själv. Vi tog oss framåt där uppe på fjället och det var ju otroligt vackert. Och så ensamt och så långt bort från städernas stress. Och träning fick jag ändå, även om varje kilometer tog längre tid än om jag krupit fram.

Vi tog oss igenom många kilometer lera, och benen fick sig rejäl träning kände jag sen när vi kom hem. Alla små muskler i fötter och underben fick jobba när man trixade sig fram och höll balansen. Det var en utmaning, och en upplevelse! Men det måste testas igen, med bättre utrustning och kanske under en lite torrare period. Men nu vet jag iaf hur det kan vara! Och jag är en erfarenhet rikare!

Vi var ute i drygt 4h och tog oss 19km i tuff terräng. Grym träning och massor med frisk luft. Några goda blåbär fick jag i mig också!

Söndag – Mysjogg till Duved
Idag blev det lite löpning för mig ändå! Lördagens äventyr räknade jag mest som vandring då det inte blev många löpsteg i geggan. Fredrika hade backpass på planeringen men jag kände mer för ett vanligt löppass i form av en mysjogg. Maria hängde på och tillsammans sprang vi lugnt bort mot Duved.

Vi sprang på grusväg och asfalt från stugan till Duved och det var så skönt med fast mark under fötterna! Benen kändes lite stela först men det var riktigt skönt att få igång kroppen igen. Vi sprang på i lugnt tempo och snackade en massa. Det regnade litegrann och blåste en motvind på vägen dit som svalkade. Framme i lilla Duved vände vi sen vid kyrkan och sprang tillbaka. Nu såg man ju att det var nerför, jag hade inte märkt motlutet på vägen dit. Så vi joggade på men sen sista kilometern fick vi lite backträning ändå. Det var en lång backe upp mot stugan sista kilometern. Joggade på sakta men säkert och tog oss uppåt! Jätteskön jogg och äntligen fick jag springa! Blev ca 6.5km på 42 min, perfekt mysjogg alltså!

Sen packade vi ihop och började åka hemåt vid lunch idag. Helgen var kort, och den gick alldeles för fort! Sån otrolig skön känsla uppe i Åre, man är så långt ifrån vardagliga livet och i sin lilla bubbla. Träningsbubbla med sköna människor och bra träning! Tack tjejer för en kul helg!

>26-27 sep: Träningshelg i Åre

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *