>Från depp till pepp

Nu har det verkligen blivit kallt och mörkt på en gång. Det händer så snabbt och så får man en chock att hösten är här, jag har bara inte velat inse det. Men det var rätt kyligt när jag promenerade hem från jobbet idag. Tittade ner på alla löpare vid karlbergskanalen när jag gick över st.eriksbron. Tänkte hur skönt det var att springa där nere.

Men när jag kom hem var jag rätt frusen, seg och irriterad, inte alls sådär pigg och laddad man borde vara när man ska springa. Men jag hade ett löppass på schemat: Intervaller 6x1000m (nivå 3) med 1:000 ståvila. Egentligen skulle jag sprungit det igår, men då hann jag inte med, var för trött och behövde handla mat och fixa och laga mat. Ja det är mycket som ska göras och planeras om man ska kunna äta bra, vila och träna effektivt.
Och sen kom ju Sara på visit och vi frossade i Biggest Loser avsnitt =) Inspiration och motivation i kubik!

Så idag var det dags iaf, för ett intervallpass i mörkret. Jag var hemma sent från jobbet och fick vänta lite för att ladda och verkligen bestämma mig för att ge mig ut. Men snart var jag träningskläder-påklädd och utanför dörren. Det gäller bara att bestämma sig, och sen inte fundera mer!

Jag startade nere vid karlbergskanalen och joggade lugnt vanliga rundan runt kungsholmen bort till rålis. Det var väldigt tomt på löpare och folk i allmänhet ute ikväll. Kanske för att det var mörkt, kallt och lite senare än vanligt. Jag hade dealat med mig själv och bestämt att uppvärmninigsjoggen skulle bli superlugn och jag skulle ta mig till rålis för att genomföra intervallerna där.

Framme i rålis var det tomt, förutom ett gäng poliser som stod och kollade bilarna precis där. Så det kändes lite tryggt ändå, att ha de så nära när jag skulle kuta runt, runt i en mörk park. Sen var det bara att sätta igång! Intervallerna skulle gå på nivå 3 idag, alltså lite lugnare än vanliga intervaller. Jag bestämde mig för att köra på känsla, och srang iväg med ett snabbare men ändå lugnt steg. Kändes bra och jag knatade på och lyssnade på bra musik.

Delade in kilometerslingan i parken i små, små delar, för att hålla farten lagom och motivationen uppe. Det var tomt och bra, och upplyst på gångbanan. Förutom i backen, där var det mörkt, men den tog jag hyfsat lätt ändå, upp, upp och sen hade man en skön lång utförslöpa ner.

Efter varje intervall var det 1 min ståvila, och den minuten gick fort, men jag kände mig ändå redo att springa igen. Pulsen var ju inte superhög, men jag tror nog att jag triggade igång mig själv lite mer än ”nivå 3” idag ändå. Men det var kul att springa. Eller, ja. Intervaller är ju inte alltid så roligt, men jag är jäkligt nöjd med att jag tog mig ut och genomförde på ett bra vis. Gjorde de 6 intervallerna, varken mer eller mindre, och hade inga dumma ursäkter på lager att ta fram. Bara att inse att alla träningspass är inte superkul, eller ger bästa känslan, men det är bra träning ändå. Intervallerna kändes helt ok idag. Benen kändes bra, konditionen kändes bra, det enda som störde lite var min blåsa på höger fotsula, sen marathonet. Jag hoppas att den läker snart!

Löpning
Intervallpass
Uppv ca 3.8 km: lugn jogg: tempo: 6:06
– 6x1000m (3) med 1:00 ståvila
Sträcka: ca 1050m
Pace:
1. 04:57
2. 05:01
3. 04:52
4. 04:57
5. 04:53
6. 04:59
Nedjogg ca 1.1km, tempo: 7:34
Tid: 48min, 8.9km
Puls under intervallerna (medel/max): 161/176 bpm

>30 sep: Intervallpass i parken

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *