>Äntligen utelöpning!

Idag blev det en löptur i snön! Första ”normala” löpturen ute på evigheter! Planen för dagen var egentligen att ta mig till gymmet och köra rehab och löpbandslöpning där, men jag kände inte riktigt för det. Hänger så mkt på gymmet annars, och det blir en massa extratid i att ta sig dit/hem om man inte ska göra något annat i stan.
Så jag bestämde mig för att köra rehaben hemma och sen testa på lite löpning utomhus. Även om det är kallt och snöigt så blev jag så himla sugen på att springa idag. Läste en del på lite olika träningsbloggar, fann inspiration och motivationen bara växte, jag ville också ut i snön! Och idag kändes det som att det skulle kunna gå, att springa lite längre utan att få ont i höft/rygg.
Men jag ville grunda bra, så jag började då med min rehab hemma. Körde korta programmet, mest en del stretchövningar och bara några aktiveringar av höftmusklerna. Lyssnade på musik och tiden gick rätt fort ändå. Efter 35 min var jag klar och sen redo för att ge mig ut!
Jag visste inte riktigt hur kallt det var, om det var -7 eller -13 ute, men spelade det så stor roll? Nej. Jag bara slängde på så mkt kläder som möjligt, vad jag trodde skulle bli lagom. Blev långkalsonger, vintertights, underställströja, lager 2 tröja, en tunnare löparjacka och sen en skidväst (med fleece och windstopper fram), samt tjock mössa och vantar. Jag hatar att frysa, så det där blev perfekt!
Det var med nya ögon jag såg snön och landskapet nere vid karlbergskanalen. Det var så längesen jag var där nere och sprang, och jag har verkligen saknat det. Det var mycket snö, men gångvägen var ändå fint plogad och hade mest packad snö, så underlaget var helt ok. Jag hade dock mina icebugs på såklart, för bra fäste.
Jag sprang lugnt längs med karlbergskanalen bort mot stadshuset till. Joggade på i lugn fart och lät bara benen gå i den fart de ville. Det kändes riktigt bra! Jag lyssnade på musik i Ipoden men hade det ändå på så låg volm att jag hörde varje knarrande fotsteg mot snön. Mysigt! 
Sprang på och verkligen njöt av att kunna springa! Luften var kylig och frostig men det kändes ok ändå, jag fick sen öppna upp jackan lite när jag fått upp värmen. Jag bestämde mig för att inte kolla på klockan alls, mestadels för att tempot spelade ingen roll alls, och jag ville inte veta hur många minuter jag sprungit för att inte börja tänka på om det skulle börja göra ont efter 15 min, eller 20 min osv. Det kändes bra i höften så det var bara att försöka tänka på annat!
Sprang sen längs med norrmälarstrand och tittade på folk som promenerade ute på isen. Tänkte hur många gånger jag sprungit här och under alla olika årstider. Min favoritrunda!
Nu gick Muse – Uprising på repeat i Ipoden, och volymen hade höjts. En låt som verkligen peppar, och texten ”we vill be victorious” förknippade jag med mig och min kropp. Vi kommer fixa det här, bli starkare och kroppen kommer bli hel igen. Jag ska klara av alla utmaningar i år och jag ser fram emot dem!
Sprang på bort till rålis och sen hela vägen hemåt, förbi ljusen och trappor. När jag stannade klockan och den visade på 31 min var jag bara glad! Så lycklig för att jag fixat 31 min löpning utan någon smärta eller obehag i höften! Blev 5,1km så snitt på 6:03. Men tempot bryr jag mig inte om idag, det var tiden!
Kändes så jäkla bra! Var helt lycklig när jag kom hem, och stretchade ordentligt för att ta hand om kroppen på bästa sätt. Var underbart att springa och jag skulle gärna fortsatt, men nu ska det vara långsiktigt, och jag ska bygga upp löpningen långsamt igen. Nu är jag på g!
>Äntligen utelöpning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *