>Mallorca dag 11

Eftersom det var så roligt att köra med röd grupp igår blev det röd även idag. Och för att det kändes som att det inte fanns något annat alternativ för mig, gul grupp skulle ut till Cap Formentor (backkörning), och grön känns som lite för easy när man cyklat 8 dagar redan. Och röd skulle ju till ännu ett berg, planen var att köra den berömda backen Piggen (Puig Major, Mallorcas högsta berg på 1445 m.ö.h) idag, och det under en 16-mila-tur! En utmaning, perfekt! Ska man köra backe kan man lika gärna ta den man inte kört än ju!
Så det blev pannkaks-lass till frukost idag igen, såsom de senaste dagarna. En teori vi har här är att om man äter ett berg med pannkakor blir man stark och snabb, det har jag iaf kommit fram till efter att ha sett vem som äter störst lass till frukost. Så 16-mila frukost blev det, och då finns det ingen återvändo som Glenn sa, har man tryckt i sig den där frukosten får man se till att cykla alla de där milen!
Så vi drog ut i röd grupp idag, det var rätt likt klungan igår, lite småändringar bara. Grymme Magnus som ledare, och sen lite blandat triathleter och cyklister, vi som är kvar de sista av 14-dagars-resan. 8 st var vi som cyklade iväg i vår klunga imorse.
Vi körde först en bra bit flackt, för att ens ta sig bort till bergen. Vi körde på bra i klungan och det var enkelt att hålla hög fart. Det var soligt idag med, men lite svalare i luften, kanske 14 grader. Vi körde på fina vägar och höll ihop klungan bra, körde på i bra fart och snackade lite och mådde bra.
Vi stannade för ett superkort fikastopp i byn Maria, och fyllde på med lite cola. Idag var det viktigt med energi in eftersom vi skulle vara ute hela dagen, och man vill inte sinka gruppen pga energibrist precis. Så jag var noga med att äta och dricka bra idag. Vi fortsatte sen en bit på flacken tills vi kom fram till berget.
Det var sen en rätt snäll backe upp till Valdemossa. Där cyklade vi på i egen fart. Jag höll på att bli halvt mördad av en bilist som körde jäkligt fort och jäkligt nära mig på vägen upp. Vad är poängen med det? Jag blev rädd och arg, jäkla idiotbilist!
Men sen fortsatte jag upp och de andra passerande bilarna var lite snällare. Väl uppe körde vi sen på fantastiskt fina vägar längs med bergskammen bort mot staden Deja. Det var helt otroligt vackert! Synd jag inte hade kamera med, eller ens tid att fota. Jag var fullt koncentrerad på att cykla på bra i både uppför och utför.
Jag tror jag blivit lite bättre på utförsåkningen nu med all backkörning. Vågar släppa på lite mer och tar svängarna bättre. Känns bra! Sen framme i Deja, där Michael Douglas och Catherine Zeta Jones har ett eget palats för att det är så vackert i byn, där stannade vi för en lite mer normallängds fika. Blev såklart en bocadillo med skinka och ost, och cafe con leche och coca cola. Samma för hela gänget.
Nu var vi allt närmre backen och klättringen, men först skulle vi köra lite utför igen, bort till Sollier och Pig Majors början. Ännu ett parti med fri fart och fina utförslöpor och lite uppför också. Men fortfarande otrolig utsikt där man körde fram på berget och såg det blå havet och branta sluttningarna. Mallorca är vackert!
Väl framme vid Piggen startade sen dagens utmaning. Vad gjorde vi här nu igen, vid en backe? Det har blivit en del backträning de senaste dagarna, men det är ju bra, väl? Lika bra att passa på när man är här liksom, finns inte så många backar hemma att cykla i.
Jag startade om klockan och började trampa på uppför, i en rätt jämn kadens, oftast på lättaste växeln. Trampade på och kom upp i puls och flås. Fick till en bra rytm och bara matade på. Hade några av killarna framför och kom sen ifatt lite och körde sen ihop med Glenn upp. Jag ville gärna ligga först för jag körde på i min rytm och skulle nog mest bli stressad av att ligga bakom. Så vi körde på uppför.
Piggen är 14km uppför, kanske 5-6% lutning, med långa sega backar följt av serpentinsvängar. Inte lika brant som Sa Calobra, men lång och jäklig ändå. Och med så mkt backe, så blev man helt knäpp till slut. Jag såg illusioner av att backen liksom jämnade ut sig och det såg ut som en liten nerförslöpa, men när man väl kom dit så rullade man ju inte. För det var ju fortfarande uppåt, men bara inte lika mkt som förut. Helt galet. Det var bara att trampa, trampa, och flåsa, flåsa.
Magnus kom sen körande ner igen och mötte oss och körde bredvid och lockade och bjöd oss på små kex som extra energi och pepp att köra på i backen.  Små choklad-donut-kex som var torra, men rätt goda.
De 14km uppför tog 1h 06 min att genomföra. Hade puls 157/164 under den klättringen. Sen slängde vi på alla extrakläder vi hade, njöt lite av prestationen och utsikten på toppen, innan vi körde vidare. Genom två tunnlar och en massa utförslöpor, ner till avfarten till Sa Calobra, fortsatte upp och lite nerför bort till macken vid Lljuc. Där väntade de andra som kört snabbare.
Sen blev det mer påfyllning av energi innan vi körde sista 5,5 milen hemåt. Det blevLljuc-backen ner (härlig backe med fin asfalt!) till Caimari, och sen därifrån via Sa Pobla hem. Det var en rejäl motvind nu på vägen hem. Under dagen hade vädret ändrats lite, och på toppen av Piggen regnade det litegrann. Och nu blåste det på! Klungan kämpade på och vi höll bra fart i vinden, men vi fick slita som djur för att hänga på klungan och Magnus som ville hem! Trampade på ordentligt för att hänga på och köra sista etappen hemåt i ca 29km/h i snitt. Väl hemma var vi nöjda och trötta. Fick ihop 15.5 mil idag, och en ca cykeltid på 6:20 totalt.
Jag är riktigt nöjd med dagen. Både att jag vågade hänga på ännu ett backpass, och med röd grupp. Samt att benen kändes ok, kroppen kändes bra och att jag kan känner mig hyfsat stark på cyklingen. Riktigt skön känsla!
>Mallorca dag 11

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *