>Cykling (och cyklister)
Nu är det verkligen vår ute! Sol i Stockholm ikväll och stan börjar myllra av cyklister. Inte bara cyklister, utan också vardags-cyklisterna. På gott och ont. När jag promenerade de 35 min hem från jobbet idag, passerade jag en del korsningar. Vid ett övergångsställe gick vi alla när det var grönt (såklart) men en far och hans son gick före mig, och vi fick väja både en och två gånger för vardagscyklister som bara körde på, mot rött. Och pappan sa dagens lärdom till sitt barn: ”Man kan aldrig lita på cyklister!

Nej kan man det? Alltså det är ju kul att många vill röra på sig och vardagsmotionera, men alla dessa cyklister i stan som bara tror de är odödliga och kör hur som helst. Vilket dåligt rykte de ger alla oss riktiga cyklister som faktiskt följer trafikreglerna. För jag har iaf upplevt att cykel-cyklister sköter sig bättre än de där sommar-cyklisterna. Eller är det bara såsom det känns, att ”vi” beter oss bättre än ”dem”? Jag har då aldrig varit med om någon klunga som vill köra rakt mot rött eller köra vingligt tvärs över korsningar eller köra upp på trottoarerna eller in på enkelriktat. Vad är det med alla dessa vardags-cyklister? Är de inte rädda om sina liv?

En som är rädd är iaf jag. Här har ni en liten fegis faktiskt. Jag har varit lite rädd för att ge mig ut på nya cykeln. Det var liksom så mkt nytt, och jag har bara cyklat (på ”riktigt”) på min gamla Fuji innan. Och nu var det nya pedaler, nya skor, växlarna sitter på nytt ställe, annorlunda bromsar. Ja hur skulle det egentligen gå att cykla på den där ”the beast”?

Men ikväll när jag promenerade hem kändes det skönt i luften, soligt ute, och jag funderade på om jag ändå skulle ge mig ut och cykla. Var lite mesig, men tog sen ett beslut. Det är en CYKEL, det är inget jäkla rocket-science, ut med dig nu!

Så jag stack ut på en superkort testrunda med nya cykeln! Jag körde ”transportsträckan” ut till
Drottningholm och Hästsko-slingan (FRA). Jag tog det väldigt lugnt på väg ut, för det var folk överallt. Men nu bor jag i Stockholm och nu är det som det är, bara att acceptera och njuta av det man har. Jag har nära till Ekerö och cykelparadiset!

När jag väl kom ut mot Drottningholm mötte jag massor av cyklister. Det var här alla hängde. Alla riktiga cyklister då alltså! Jag var nu ute på bra vägar och startade om klockan och kunde köra lite på riktigt. Tog 3 varv på hästskoslingan, och testade cykeln ordentligt. Både med att trycka på en del, och känna hur cykeln verkligen svarade! Och växlade en massa, och testade att ligga i tempobågen.

Varven kändes bättre och bättre! Tempoställningen är dock lite lägre än på gamla cykeln, så det lär ta ett litet tag att vänja sig tror jag.

När 3 varv var körde var det färre cyklister ute, och solen började gå ner. Dags att cykla hemåt alltså. Jag kände mig redan nu mer bekväm på cykeln och trampade på hemåt. Det enda som var lite struligt var ju pedalerna. Jag fick nog ägna 20m efter varje rödljus för att rulla och försöka klicka i skon i pedalen. Men till slut gick det ju! Men svårt det där med LOOK jämfört med SPD, att pedalen måste vara på rätt håll (finns upp och ner).

Var hemma innan det var mörkt, och fick totalt ihop en liten runda på 38km, på ca 1:40.
Transportsträcka ut: 10km, snitt 21km/h.
Cykelpass: 18km, snitt
27km/h. Puls: 121/148.
Transportsträcka hem: 10km, snitt 20km/h.

Jag är glad att jag tog mod till mig och vågade cykla idag! :) Jag ska träna så att jag blir bekväm på cykeln, och kan manövrera den såsom jag vill. Typ jag behöver träna mer såhär:

>Cykling (och cyklister)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *