>Idag var en ledigfredag och jag använde dagen mest för rehabilitering. Åkte till Örebro för massagebehandling hos Nils-Olov Åsman. En lång, genomkörare av alla stela muskler i kroppen, och det kändes nästan som ett träningspass! Blev helt slut av att få musklerna tryckta på tills de släppte. Smärta är jobbigt, men nödvändigt för att få väck det. Man får se till det långsiktiga, lite ont nu och sen mycket bättre! Hoppas jag kan springa på bra nu framöver! *håll tummarna för mig!* Många landslagsorienterare med ömma/stela muskler kan iaf springa igen utan smärta efter dessa behandlingar, så då borde det funka för mig med?

När jag sen kom hem var det redan sen eftermiddag och jag var rätt trött och slut. Det inplanerade löppasset kändes som det kunde kvitta. Kanske jag kunde skylla på tröttheten och ta ännu en vilodag denna vilovecka?
Jag satt och slappade och kom på att jag inte uppdaterat min Ipod med ny löparmusik på ett bra tag. Sökte efter lite ny musik, och jag är väl senast av alla, men hittade iaf några låtar som nog kan bli löparfavoriter för mig. Låten nedan är riktigt skön, och den spelades på transferbussen när jag kom fram till Mallis och åkte till hotellet. Härliga minnen, ett helt mallorcaläger framför mig på en spansk Ö. Jag minns förväntningarna och glädjen att vara där!
Edward Maya ft Alicia-Stereo Love
Men när jag väl lyssnade på musiken kom jag på att det går ju inte att bara sitta här och lyssna, jag måste ju ut och springa såklart! Och så var det ju ett ypperligt tillfälle att testa kroppen, skulle den kännas ok och avslappnad?
På med lite varma kläder (kände att det var kallt i luften när jag kom hem) och de magiska skorna (gamla Noosa Tri), och så nyladdade Ipoden såklart! Klockan var nästan 20.30 en fredagkväll, men här skulle springas! Ju mer udda tid, desto mer plats på löparstråken! :)
Jag sprang i lugnt tempo från karlbergskanalen bort mot stadshuset. Bara sprang på och lät kroppen bestämma. Känns ok att köra på högre puls (alltså träna) men det är just löpningen jag är ovan vid. Men konditionen finns där såklart, efter all cykling.
Mötte en del löpare faktiskt när jag sprang, vi var några få tappra ute. Fortsatte bort till rålis, tog ett varv i parken där och sen blev det samma väg tillbaka. Jag kollade inte klockan alls utan bara sprang på, men fick liksom påminna mig om att jag inte behövde springa ”på” så mycket, bara jogga lugnt funkar ju det med. Det är precis som att jag bara ”kan” en fart nu när jag inte sprungit på så länge. Kan inte snabbt, kan inte långsamt, kan bara den här mellanfarten.
Nu på vägen tillbaka var Stockholm bara mitt. Kändes lite tomt och ödsligt på vägen, men stan var så vacker i solnedgången. Jag sprang där ute medan alla sitter inne och fredagsmyser eller gör sig redo för fredagsparty. Solen färgade himlen rosa, och det var så skönt att vara ute. Lite kall luft, men vindstilla och lugnt. Vattnet bara låg där stilla och mjukt, och stan visade sig från sin bästa sida ikväll.
Testningen av nya musiken gick bra. Låten ovan samt några till gick på repeat under turen. Och benen trummade på i bra takt! Kroppen höll, inga krämpor, inga smärtor. Blir spännande att se hur det känns efter fler pass.
Löpning
Totalt: 8.6 km
Tid: 46:02 min
Tempo: 5:23
Puls (medel/max): 158/165 bpm.

>Rosa solnedgångs-löpning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *