Jag vet inte riktigt hur jag tänkte här. Det råkade bli ett lite långt cykelpass idag. Kanske var det helgrutinerna som kom tillbaka, och så plötsligt glömde jag bara bort att jag körde en Ironman förra helgen? Det var kanske inte det smartaste träningspasset, men jag är iaf tillbaka på cykeln igen. Och jag gillar det.

När jag kört en tävling och laddat ur helt, så är det lätt att jag liksom bara hamnar i viloperioden och svackan lite. Man börjar undra hur man egentligen hade motivation att ta sig ut och cykla ca 30 mil varenda helg. Och så känns soffan fortsatt skön. Så jag var faktiskt rätt lättad att jag kom ut på ett cykelpass idag, för att liksom komma igång igen.
Jag mötte upp med Micke från triklubben för ett lugnt pass söderut. Jag kände att med lite sällskap skulle det bli lättare att ta första steget ut igen. Tanken var ett rätt lugnt pass, kanske 10-12 mil eller nåt. Det råkade dock bli lite längre.
Det kändes riktigt bra att vara tillbaka på cykeln igen. De här känslorna om att det skulle vara jobbigt eller tråkigt, försvann direkt. Jag kände mig hemma på cykeln och älskade att rulla fram på rätt tomma gator idag.
Vi cyklade söderut, ut via Nacka och ner mot Södertörn. Körde rundan förbi Årsta havsbad och slingan vidare (där jag är typ lost). Vi trampade på och mina ben kändes väldigt bra, iaf i början. Inga känningar, förutom i vissa backar då. Men jag körde väldigt lugnt idag, tog inte i alls.
Vi cyklade på och snackade massor, och njöt av att ha vägarna nästan för oss själva. Lite ”dåligt” sommarväder är perfekt cykelväder, och så är det inte så många ute och kör. Vi cyklade på där, men efter några timmar började jag bli lite seg. Kände att musklerna var lite trötta ändå. Inte så mkt i benen, men rumpan, höften, rygg och nacke. Det kändes att de jobbat en del förra helgen.
Vi stannade vid Rosenhill för lite fika och paus. Käkade äpple och nötter som vanligt. Drack vatten på cykeln idag. Back to training low såklart. När vi satt där kom sen regnet. Lite droppande som sen blev ihållande regn. Men det var fortfarande rätt varmt i luften. Jag slängde på en tunn regnjacka och sen cyklade vi iväg hemåt.
Det kändes lite ovant att cykla i regn (vilken supersommar vi har haft hittills!) men det var rätt nice ändå. Regnet silar bort alla andra från vägen om man säger så :) Och jag höll mig varm även om jag var blöt på benen, och trampade på och blev lerig och blöt. Skönt att bli lite skitig!
Vi tog kortaste vägen hem, men rundan skulle bli längre än våra planerade 12 mil, efter lite felberäkningar. Efter 10 mil började sen mina ben att gnälla. Jag var trött i dem och det pirrade i musklerna. Vi körde på men senare blev även mitt högra knä trött. Musklerna var ömma och trötta. Det var som att de fick en chock och undrade vad jag sysslade med!? När jag fick ont i knät sänkte vi farten rejält, och det blev väldigt lugn tramp hemåt.
Det var skönt att komma ut på cykeln, men jag borde nog ha kört lite kortare kanske? Kortare och oftare. Nu råkade det bli ett långpass och kroppen sa ifrån. Men lite vila på det här och snart kan jag väl köra vanliga pass igen. Kände mig lite taskig mot Micke att jag sinkade hans fart och körde så långsamt idag. Men det var lite svårt att förutse hur det skulle gå, kändes ju väldigt bra i början. Får vila upp mig så jag får styrkan tillbaka snart!
Cykling
05h 25min, 141km
26.0 km/h – inkluderar rull in/ut ur stan
Puls: 112/158

 

Lerig och blöt och rätt så arga muskler
Lite för lång cykling

One thought on “Lite för lång cykling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *