>

Jag tror jag drabbats av en lätt släng av post-race-depression. Resten av veckan blev bara totalvila. Jag var trött och orkade inte med någon träning. Kände inte heller riktigt för det, och den här post-race-depressionskänslan kom krypande.
Eller ja, antingen var det den, eller så var det rastlöshet då jag inte tränat. En otroligt jobbig känsla dock, inte riktigt nöjd och inte riktigt lugn inombords. Men ändå ingen lust att träna något speciellt. Konstigt, och svårt att förklara. Jag är liksom motiverad, men ändå inte. Mitt i ett mellanland, ska vila men vet att jag mår som bäst när jag rör på mig.
Efter två dagars totalvila med nästan klättrande på väggarna till slut, bestämde jag mig för att träna idag, för att försöka få rätsida på känslorna. Det blev rolig inomhusträning med triathlonklubben: 3h-spinning med triathloncykling som fokus.
Det blev en tidig morgon, men det var lätt att gå upp när jag visste vad som väntade. Tog mig till Hammarby sjöstad till gymmet där vi kör klubbens spinningpass. Det är både träning och socialt, träffar alla klubbkompisar.
Vi körde ett bra spinningpass, med bra musik och olika backar/delar att fokusera på. Jag körde på med bra spinn på benen och hyfsat driv, men tog det ändå väldigt lugnt. Mitt fokus för dagen var att träna, få lite endorfiner i systemet och köra förbränningspass. Svettades otroligt mycket där inne i värmen, men det var rätt skönt!
Med bra musik, kul sällskap och bra pass så gick de 3 timmarna väldigt fort! En lunch på vårt vanliga efter-spinning-lunchställe på det och sen var jag riktigt glad igen! Hoppas kunna fånga den här bra känslan nu och påminna mig om den om nu post-race-depp-känslorna börjar komma tillbaka. Träning kanske inte är svaret på allt, men visst hjälper det mycket! Och ja, jag är beroende, men det vet vi ju redan!
>Spinna fram lite glädje!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *