>Efter drygt ett dygns opepp och omotivation satt jag i söndags eftermiddag och följde NYC marathon online. Man kunde följa utvalda löpare på deras site, och se var de sprang på en karta (ända till servern kraschade). Jag följde snabba-Karin, Kattis, Jojje och Claes och såg de passera kilometer efter kilometer.

Så fick jag bara sån lust! Lust att också ge mig ut och springa! Och när den kommer ska man inte fundera så mycket, då är det bara att göra. För träning för mig är ju att jag gillar det, det är roligt, och det SKA vara roligt. Jag får ofta frågan hur jag håller mig motiverad och tränar bra och regelbundet året om. Ja jag är ju som sagt inte alltid på topp, men det är ju glädjen i träningen som får mig att fortsätta. Och den glädjen kom till mig nu.

Så jag slängde på lite löparkläder. Visste inte riktigt hur man ska klä sig, men satsade på lite lager på lager och tunna sådana. Se klädvalet nedan.

Craft Zero Extreme underställströja med windstopper fram, Craft ER WP Stretch Jacket, samt den självklara reflexvästen! (Och på benen: Craft ER WP Stretch Tights)

På mitt veckoschema hade jag egentligen två löppass, nu skulle jag iaf få till ett. Men planen är iaf att starta löpträningen lugnt, nu när jag ska få igång den och hoppas hålla mig skadefri hela året. Så 30 min lugn löpning var vad som gällde. Inte mer.

Jag stack ut och sprang den korta svängen runt kungsholmen: från kungsholmsstrand via stadhuset, rålis och sen hem, drygt 5km och runt 30 min då.

Jag lyssnade på musik, det var mörkt ute och jag var bara glad för att jag VILLE träna. Jag började jogga lugnt, bestämde mig för att bara springa på känsla och inte ge klockan eller tempot en tanke under hela löpturen.

Tuffade på i min fart, snabba korta steg och efter varje steg ökade också välbefinnandet i min kropp. Jag sprang. Och jag sprang och sprang, och ökade farten när jag kände för det. Och njöt.

Av kylan och fartvinden tårades mina ögon litegrann. Och jag kände att det lika gärna kunde vara stress-tårar eller glädjetårar. Jag sprang ifrån alla jobbiga känslor och krav, och bara njöt av träningen.

Ett kort pass, men lagom kort, med glädje, ingen stelhet i rygg, inga smärtor utan bara glädje. Jag hoppas på att få suget att springa mer snart. Löpning kan vara helt underbart.

Löpning
Totalt: 5.6 km
Tid: 31:26 min
Tempo: 5:39
Puls (medel/max): 158/181

Ps. Claes och Jojje vet ni väl hur det gick för på NYC, men det gick superbra för Kattis och Karin också! Kattis 3.05 och Karin 3.19! Så himla duktiga de är. Imponerande!

>Kort löppass i mörkret

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *