Löpning är helt fantastiskt ibland. Är det någon som kan förklara hur en träningsform som är så enkel kan vara så otroligt magisk? Det är svårt att förklara hur den ter sig för den som inte upplevt, men jag fann löparglädjen idag, ute i snön i mörkret.

Att promenera i snön är också trevligt, men inte alls magiskt. Det testade jag igår i dagsljus, var ute och traskade länge för att få min dos dagsljus, hur det där med D-vitamin nu fungerar egentligen.
Idag var jag inne och myste och fixade med bl.a att få igång min trainer med ny programvara. Soffan var varm och skön men så plötsligt fick jag lust bara. Lust att ge mig ut i snön och springa. Och då ska man lyssna på sin kropp, det är bara att ge sig ut!

Klockan hade redan passerat kl.15 och det var alltså skymning och mörkt ute. Jag slängde på massa vinterlöparkläder, lager 2 tröja + tunn craftjacka + reflexvästen såklart. På benen hade jag underställslångkallingar + vintertights. Och så RW-buffen som håller kalla vindar borta från halsen.

Hur långt eller snabbt jag skulle springa spelade ingen roll, jag ville ut. Så jag gav mig ner till karlbergskanalsstranden för att börja min tur. Det var kallt och mörkt och rätt tomt ute. Men så tyst och mysigt, så inbäddat och fint.

Jag satte igång min ipod och började springa. Tassade på med små steg i snön och lät känslan bestämma. Redan efter några hundra meter hade jag ett stort fett smile på läpparna. Det kändes som ett leende inifrån, och jag kunde skratta högt ensam där och då. Vad skönt, vad härligt! Jag måste komma ihåg den här underbara känslan, jag springer ju så sällan.

Jag sprang och tänkte på att jag var glad och lyckligt lottad som var ute just där och då. Tänkte på alla som inte kan springa av nån anledning, skadade eller förkylda. Av respekt till alla dem, gav jag mig ut och sprang och njöt av det. För att jag kan. Soffan finns kvar, jag lovar.

Sprang vanliga rundan bort till rålis och hade inte bestämt mer än så, men jag var igång och njöt av det så jag ville bara ha mer, mer. Tog ett varv i rålis och sen sprang jag samma väg tillbaka igen längs med vattnet runt holmen. Hade bra sällskap i musiken, Robyn, Jason Derulo, Cee Lo Green, och så låten nedan.

Pulsade på i snön, skrattade i hela sinnet, och njöt. Tomt ute, vitt snölandskap och mörker. Jag kanske gillar vintern lite ändå. Var lite tungt i snön på slutet, men var väldigt nöjd med knappa timmen ute idag. Pulsen var lite hög såg jag, men det kanske berodde på underlaget, samt ovan löpform? Aja. kul hade jag iaf! Rekommenderas!

Löpning
Totalt: 8.7 km
Tid: 55:02 min
Tempo: 6:19
Puls (medel/max): 160/197 (fel i början?)

Edward Maya – This is my life

Härlig snölöpning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *