Veckan började bra, med lite löpning. Men det satt långt inne kan jag säga. Jag var pepp men ändå liksom inte. Jag höll på att mecka med rätt kläder i en oändlighet innan jag liksom tog steget ut. Men väl ute så var det så skönt att ändå springa. Men även om det var lite sent var det ändå mkt folk ute. 
Jag började springa min vanliga runda bort till rålis. Var lite off och kände mig liksom i behov av en kick. En löpkick. Så jag sprang och var lite sur i början, väntade på att få min dos av löpardrogen och bli gladare och piggare. 
Jag hade tänkt mig ca en timmes löpning, och när jag kom till rålis började jag min varvning där. Nu hade jag kommit igång och benen bara tickade på. Det kändes väldigt bra, jag bara sprang på.
Bestämde mig för 5 varv och sen kortaste vägen hem, men när jag väl betat av 5 varv och sett samma picknickare/boulare/grillare om och om igen, då bestämde jag mig för att ta den långa vägen hem ändå. Jag var ju inte så trött och ville springa mer.
Så jag fortsatte samma väg jag kom. Sista biten kändes det lite tyngre och jag sänkte farten lite omedvetet. Kollade inte på klockan idag heller.
Så man kan ju undra, fungerar min GPS eller? Är det nåt fel på den eller springer jag ALLTID i samma snittfart? Automagiskt… Man kan säga att jag hittat min komfortfart. Ibland känns det tungt, ibland flyger jag fram, men ändå när jag laddar in mina pass landar det på 5:32-33-34-tempo. Jahapp!
Men strunt i tempot, jag springer för att jag KAN springa, och är glad för det! Jag hade nog blivit galen utan min träning. Om jag inte anses som galen redan dvs…
Löpning
Totalt: 12.8 km
Tid: 1:11:05 min
Tempo: 5:32
Puls (medel/max): 161/170

Löparknark i komfortfart

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *