Årets triathlon Ironman världsmästerskap i Kona, Hawaii blev en riktig rysare. Först var det Craig Alexander som jagade banrekordet (och klarade det med 12 sekunder!) och sen var det en spännande battle bland damproffsen.

Chrissie Wellington är ju en överlägsen vinnare i Kona, vunnit 3 år i rad 07-08-09 och fick ställa in förra året pga sjukdom. Nu var hon tillbaka och redo för att tävla hem en vinst, men oturligt nog var hon med om en cykelkrasch nu 2 veckor innan race-day.

Det man trodde var följderna av denna var roadrash på ben och en lite blåslagen Ironmanstjärna. Hon körde på i lördags, simmade 10 min långsammare än vanligt, låg efter toppen länge i loppet, som hon annars brukar leda stora delar, och började inte närma sig topplacering förrän under löpningen. Hon sprang grymt som vanligt (springer maran långt under 3h), och plockade in på de andra men fick kämpa för det och gick i mål som segrare ca 3 min före tvåan. I normala fall vinner hon mer överlägset än så.

Nu kommer det fram mer om vilken kämpe hon verkligen är! I den här artikeln på triathlete magazine, kommer det fram att hon mörkade sina egentliga skador från kraschen inför tävlingen.

Hon hade fått muskelskador på bröstmuskeln samt på musklerna mellan revbenen, och hade haft väldigt tufft att ens träningssimma under veckan före racet. Känt smärta vid djupa andetag.

Jäklar vilken tuff tjej alltså! Hon måste ha haft rätt ont, och ändå lyckats köra på, pressa sig själv och vinna. Jag fattar inte riktigt hur man kan prestera lika mycket power då (eller ja inte lika mycket, men hon körde ju grymt snabbt ändå).

Själv kan jag bara tänka på hur ont jag hade då jag DNFa i Frankfurt. Ingen power alls där. Nu får jag second thoughts om man ändå inte skulle fortsatt och härdat ut smärtan? Är jag en vekling? Men så är jag ju inget proffs. Och körde inte heller årets största tävling, Hawaii.

Men all cred till Chrissie. Hon verkar vara en sån skön grym tjej. Kör sitt race, vinner, är sportslig, och står t.om och gratulerar de triathleter som kommer i mål sist, efter dryga 16 timmar.

Helt outstanding!

Chrissie – the ironman beast

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *