Det känns bra att vara tillbaka i bloggvärlden och stå på egna ben igen. Jag är glad att ni har följt med mig, och även om kommentarerna är få ser jag att ni är här. Så tack. Det gör mig glad och inspirerad till att skriva mer!

Många har frågat mig varför jag lämnat Runner’s World. Så jag kanske ska ta och svara på det. Det kan nog ses galet sett utifrån att lämna en löpartidnings webbsajt, men för mig känns det rätt.

Sara skrev ett klockrent inlägg om synen om att blogga för en tidning, och här kommer mitt tillägg utifrån min syn på saken:

Jag har bloggat om min träning i över 4 år och drivkraften är glädjen. Både glädjen att träna triathlon men också att skriva och inspirera andra till att kanske testa samma sak, uppleva hur mycket man faktiskt klarar av och tänja sina egna gränser. Att uppleva hur kul det är med triathlon, och att det passar “alla”, inte bara elit.

Drivkraften har varit och måste alltså vara lust. Lust att blogga, lust att skriva, annars blir det inte bra, hur många läsare man än har som slentrianmässigt klickar in på bloggen.
Från att ha haft blogglust och skrivarglädje har det allt eftersom gått utför med min blogg på RW. Jag valde nu att hoppa av innan både blogg och blogglust var körd i botten.

Det som skulle vara ett win-win samarbete som jag gick med i (för knappt 2 år sedan), har visat sig vara en one-way street, alltså win för RW. Jag plöjer ner många timmar i min blogg, p.g.a mitt intresse, men har inte fått mer utav att vara på en tidningssajt än att köra själv.

Det handlar inte om ekonomisk win, utan en form av uppskattning för allt arbete man lagt ner, och som någon annan har kunnat tjäna rätt bra på. Det känns inte bra efter ett tag, när bloggarna är de som drar trafik till sajten, men man förväntas vara nöjd och glad och möts med oförstående och skepsis när man tar upp förbättringsförslag för båda parter.

Det skall någonting extra till om man – från att ha gått från att ha skapat sig en relativt ”stor” blogg – ska välja att blogga på en mindre teknikutvecklad sajt, som fylls mer och mer av reklam (som jag varken kan påverka eller tjäna någonting av) och där jag bidrar till en vinst som jag inte känner att jag blir uppskattad för. Och det där “extra” har saknats. Det kanske är annorlunda om man har en mindre blogg från början och kan jobba sig uppåt genom detta, då blir det ju en sorts automatisk “win”. Men jag har tyvärr inte heller fått fler läsare genom RW.

Jag ville nå ut till träningsintresserade läsare, och såg det som en chans. Men det handlar inte om antal klick känner jag. Jag vill skriva för att jag älskar att skriva. Jag vill uttrycka mig, jag vill inspirera. Och jag vill ha lust att blogga! För jag tror också att det blir roligare att läsa en sådan blogg. Så nu är jag här. Och det känns bra!

Det gäller att göra det som känns rätt för en själv. Nu har jag provat att blogga på tidning, och nu är jag tillbaka som egen. En erfarenhet rikare.

I annonseringsbilagan som finns att ladda ner på RW kan man se att jag nog bidragit till ekonomisk win ändå. Dock vill jag återigen framhäva att jag tjänat 0kr på bloggen. Det är inte för pengarnas skull man bloggar! (Men ska jag tjäna pengar åt någon annan då vill jag trivas med det, och känna att jag uppskattas för det)

Om att blogga

16 reaktion på “Om att blogga

  • 13 oktober, 2011 kl. 21:11
    Permalänk

    helt rätt: en bra blogg skrivs med själ och hjärta! välkommen tillbaka till bloggvärlden!!

    Svar
    • 14 oktober, 2011 kl. 21:07
      Permalänk

      Tack, it’s good to be back! Tack för att du är bästa bollplanket!

      Svar
  • 13 oktober, 2011 kl. 22:17
    Permalänk

    Härligt, dags att uppdatera bokmärken alltså :-)

    Svar
    • 14 oktober, 2011 kl. 21:08
      Permalänk

      Ja tack, gör gärna det! Hoppas det blir lätt att länka hit nu, rätt kort adress att komma ihåg :)

      Svar
  • 13 oktober, 2011 kl. 23:36
    Permalänk

    Svagt av RW att inte kompensera på något sätt..

    Svar
    • 14 oktober, 2011 kl. 21:11
      Permalänk

      Agree.

      Svar
  • 14 oktober, 2011 kl. 09:26
    Permalänk

    Kul att höra din anledning. Känns som ett logiskt beslut. Keep up the good work.

    Svar
    • 14 oktober, 2011 kl. 21:09
      Permalänk

      Tack. Ja skulle det hänt nån annan skulle jag varit nyfiken på varför. Så nu vet ni!

      Svar
  • 14 oktober, 2011 kl. 10:46
    Permalänk

    Så bra att ha dig tillbaka i bloggvärlden! Jag har saknat din glädje när du skriver!
    Och jag har länkat dig på min blogg :)
    Välkommen!

    Svar
    • 14 oktober, 2011 kl. 21:10
      Permalänk

      Tack! Ja jag kan tänka mig att det märkts att jag inte trivts. Men hoppas att skillnaden märks här sen såsmåningom! Tack för länk!

      Svar
    • 14 oktober, 2011 kl. 21:10
      Permalänk

      :)

      Svar
  • 14 oktober, 2011 kl. 23:01
    Permalänk

    Är det nån av de som bloggar på RW som får betalt?

    Svar
    • 16 oktober, 2011 kl. 22:39
      Permalänk

      Inte vad jag vet, men sen vet jag inte så mkt heller :) Men en del jobbar ju på red, och då bloggar väl de på arbetstid antar jag. Jag kör på fritiden.

      Svar
  • 15 oktober, 2011 kl. 14:12
    Permalänk

    Kul att ha dig “fri” igen! Välkommen tillbaka i den roliga bloggvärlden!

    Svar
    • 16 oktober, 2011 kl. 22:40
      Permalänk

      Tack!! Roligt att vara tillbaka!

      Svar

Lämna ett svar till Matilda Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *