Idag gjorde jag något jag inte minns när jag gjorde sist. Så prylfixerad man har blivit som löpare att man knappt rör sig utan att kunna mäta och analysera precis allt man presterat på träningen. För visst kan det kännas så att om det inte är registrerat så har det aldrig hänt, eller inte räknas? Men ibland är det rätt befriande att gå back to basics.

Idag har jag nämligen sprungit utan min puls/GPS-klocka. Jag var rätt trött när jag kom hem efter en lång dag (som började tidigt med mysig morgonpromenad med Sara). Det var tur att träningskläderna var framlagda och det var bara att sätta på dem och ta mig ut snabbt innan jag hamnade i soffan. Och som inte det vore nog med att vara trött, precis när jag kommer ut så märker jag att min GPS är död. Helt död klocka.

Så jag bytte snabbt till min vanliga klocka, en Ironmanklocka som visar tiden. Det funkar ju faktiskt det med. Jag skulle springa en timme ikväll, och då räcker det med en klocka. Faktiskt.

Jag visste inte min puls, utan fick känna mig för. Jag visste inte farten, men kunde visualisera att jag flög fram i mörkret. Jag hade ingen aning om distansen, men spelade det någon roll ikväll? Nej. Jag njöt av mörkret, ensamheten och de stora regnpölarna på gångbanan runt kungsholmen. Så fort det regnat, silas alla människor bort och man får vägarna för sig själv. Det gillar jag.

Jag sprang där i mörkret och njöt, det är riktigt skönt att springa! Efter min timme löpning var jag nöjd. Fick en skön känsla i kroppen, och den behåller jag länge, att jag sprang grymt bra ikväll. Ingen kan ju bevisa motsatsen, det var min löparkänsla som satte resultatet!

Detta var en mysig låt i höstmörkret: Adele – Fire to the rain

Min vanliga klocka, visar tid och kan faktiskt visa splits, men så avancerat körde jag inte idag! Less is more!

Ovant

6 reaktion på “Ovant

  • 20 oktober, 2011 kl. 07:19
    Permalänk

    Kan man springa utan puls och hastighet?
    Glömde min pulsklocka till ett lunchpass, i början kändes det konstigt men efter att tag rätt så befriande.
    Har dock inte vågat sprungit utan klockan igen ;-)

    Svar
    • 20 oktober, 2011 kl. 12:37
      Permalänk

      Visst känns det lite annorlunda, nästan naket. Får se om jag vågar mig på det igen!

      Svar
  • 20 oktober, 2011 kl. 08:24
    Permalänk

    Har också funderat många gånger på att lämna klockan hemma men jag har inte vågat ta steget än :-)

    Svar
    • 20 oktober, 2011 kl. 12:38
      Permalänk

      Try it! Våga vara lite bakåtsträvande mot all ny teknik, haha.

      Svar
  • 20 oktober, 2011 kl. 23:18
    Permalänk

    Jag är så klantig att jag lyckats dra iväg två gånger utan ha laddat batteriet så det börjar kännas bra utan klocka :)
    Och låten, I love! Lyssnar på den varje dag på väg till och från jobbet.

    Svar
  • 21 oktober, 2011 kl. 13:54
    Permalänk

    Visst är det skönt med lite “nakenlöpning”. Kul att följa din satsning. :)

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *