Som triathlet har man ju många grenar att träna och välja på, och obegränsat med tid. Eller? Nä kanske inte. Allt handlar ju om att bli så snabb totalt (simning, cykling, löpning) som möjligt, med begränsat antal träningstimmar. För man ska ju inte bara träna ”mycket”, man ska ju träna smart! Träning och återhämtning för bästa resultat.

Så hur ska man fördela grenträningen som (långdistans-) triathlet egentligen? Hur mycket ska man simma? Simningen är ju som bekant den kortaste grenen i Ironman, och det som tar minst procentuell tid av själva loppet.

Det finns nog många olika aspekter och åsikter om detta, men jag har funderat och kommit fram till följande från egna erfarenheter:

– Det spelar såklart roll vilken nivå man är på de olika grenarna, men nu utgår jag från mig där jag är halvbra på allt, varken någon simmare, cyklist eller löpare från grunden.

– Börjar man simma på maxtiden 2:15 har man mycket tid att förbättra sig på simningen, och också energi att spara. Att ligga i vattnet i nästan 2 timmar tar energi, och kan göra att resterande lopp blir lidande. Bli klart så snabbt som möjligt alltså, men med minsta möjliga energiförbrukning.

– Men när man börjar närma sig sin gräns på hur snabbt man ”kan” simma, då blir det allt tightare med förbättringar. Då kanske man kan förbättra sig 5-10 minuter på simningen? 5 intjänade minuter på simningen äts väldigt lätt upp av att braka ihop på löpningen i slutet av loppet. Börjar man gå tappar man väldigt mycket mer än 5 minuter!

– Är man dock i sitt esse och superbra på alla grenar redan, då kan det nog vara en annan sak. Då kanske 2 minuter är svårt att kapa var som helst, och man behöver kämpa för att försöka ta de minutrarna på simningen. Men det är en annan sak, lite långt ifrån min verklighet! :)

– Man vill simträna och hålla teknik och fart bestående, men ändå inte simträna så mycket att den andra träningen blir lidande. Det känns som att det krävs många timmar (för en icke-simmare) att jobba upp farten? Kan dessa timmar spenderas bättre på cykel eller löpträning?

– Men, är man en duktig cyklist vill man ju gärna cykla med bra cyklister under loppet. Man vill inte offra så mycket av simträningen så man kommer upp en halvtimme efter alla andra som cyklar ungefär så snabbt som en själv. Även om man inte får drafta så får man hjälp (mest mentalt med pacening) att ligga 10m bakom en annan cyklist som håller den farten man själv vill hålla. Detta vill man ju klart utnyttja! Och ju långsammare man simmar (relativt till de andra bra cyklisterna) desto mindre kommer man se dem på loppet.

– Man ska helst inte vara helt galet slut efter att ha simmat på sin önskade tid, även om den inte är så snabb som man skulle kunna simma om man ”maxat”. Alltså säg att man vill simma på 1:10 för att man är nöjd där, med mindre simträning, då ska man heller inte komma upp och knappt kunna cykla de första milen för att man är så trött.

– Vilken träningsform (gren) ger mest valuta på varje instoppad träningstimme? Det hade varit intressant att veta! Jag tror en cykeltimme ger mycket, men å andra sidan cyklar man ju oftast inte bara en timme, utan flera. Kanske en löptimme ger mest valuta för nedlagd tid?

Det känns alltså som att det är en väldigt viktig och svårbeskriven balans som behövs här alltså. Man vill simträna för att kunna hålla en bra nivå på simningen även om man inte kommer upp först ur vattnet, men också simträna så pass ”lite” så att inte den andra träningen blir lidande. För tänk vad mycket tid man kan tjäna in på att bli en bra cyklist eller löpare, där snackar vi inte minuter utan halvtimmar! Men, det är med en bra simtid, där man är ”med” i loppet samt inte helt slut, som man kanske kan prestera den där bra cykel- och löptiden också!

Själv har jag dock kapat en del på simningen från när jag började. Jag lärde mig simma crawl slutet på 2006, så var hyfsat ”ny” på långdistanssimning när jag körde min första IM 2008. Började på 1.47 (2008) och har gått ner mot 1.38 (2009), 1.20 (2010) och nu sist 1.16 (2011).

Träningsmängd simning har legat på runt 50-60h/år för 2007-2008,  70h 2009, 105h 2010 och 76h hittills iår. Inte så konsekvent alltså, en liten ökning när jag var ”ny” gjorde att jag kapade 9 min 2008-2009, och en rätt rejäl ökning på simträningen gjorde att jag kunde kapa ytterligare 18 minuter året efter. Men vad händer nu då? Behåller man simformen nu med mindre träning? Undrar vilken taktik som är bäst.

Vad säger ni andra triathleter, hur tänker ni kring simträningen?



Simningen i Korea i somras

Hur mycket ska man simma?

6 thoughts on “Hur mycket ska man simma?

  • 6 november, 2011 at 15:15
    Permalink

    Intressant inlägg! Har funderat rätt mycket på det där själv. Framförallt för att jag tycker att det är så tråkigt att simma ;) Jag tänker själv att jag har kommit till den nivån att, för att jag ska förbättras i simning, jag måste lägga ner avsevärt mycket mer tid och fokus än vad jag är villig att göra. Så jag tror att det blir att fokusera på att bli bättre på de andra två och bibehålla simkapaciteten på nuvarande nivå :)

    Reply
    • 6 november, 2011 at 21:48
      Permalink

      Tråkigt att simma? Börja komma till HA du med! :) Nej men det verkar väl vettigt att satsa på de andra grenarna också. Frågan är mest hur mycket simträning som krävs för att behålla sin nuvarande form?

      Reply
  • 7 november, 2011 at 09:22
    Permalink

    Intressant. Som ”nybörjar”-simmare tycker jag det är svårt att öka farten. Känns som jag bara har en fart i kroppen oavsett om jag simmmar 100, 400 eller 1000 m. Funderar själv mycket på hur mycket tid jag ska lägga på simningen och hur mycket jag kommer tjäna på den nerlagda tiden.

    Reply
    • 14 november, 2011 at 23:03
      Permalink

      Känner igen det där, visst är det lätt att bara fastna i en fart. Sen känns det som att simning har den längsta inställningstiden också, alltså tid för att ta sig till träning + innan träning + träning + efter träning + åka hem. Där är löpning absolut enklast/snabbast, eller ja mest träning per nerlagd timme!

      Reply
  • 12 november, 2011 at 00:10
    Permalink

    Jag jobbade en säsong med testlopp där jag satte olika tider som mål, när jag testade la jag också märke till vad som var begränsningen, typ: tappar i backarna, eller svårt att hålla hela distansen. Sen la jag fokus på den ”gren” där jag var längst från målet i %, och på träning inriktad på den svaga punkten (typ backintervaller eller distans). Var roligt och tydligt tyckte jag.

    Reply
    • 14 november, 2011 at 23:04
      Permalink

      Intressant! Fungerade det bra? Jämnade du ut den procentuella skillnaden från måltiden per gren?

      Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *