Förra löppasset avverkades en soluppgång på Playitas, längs med strandpromenaden lyssnandes på vågorna. Nu var det ca 25 grader kallare och jag skulle ut på löppass. Lyssnade på musik hemma, laddade med ny bra musik (se nedan) och peppade för att lyckas ta mig ut i kylan. Men springa, det ville jag göra. Ja, det behövde jag göra! Kände verkligen att jag behövde få utlopp för lite rastlöshet, även om jag var trött så jag skulle kunna slappa. Men nu skulle jag ju ut!

Mitt i allt ombyte till varma kläder, lyckades jag hamna i riktig fejd med min garderob. Ja alltså inte garderob som i vilka kläder som skulle få följa med ut, utan garderob som att själva inbyggda garderobsdörren gick i baklås med lite kläder emellan. Hur fasen lyckas man? Är det ens på riktigt? Så blev ännu argare och fick fajtas med dörren i en evighet för att få loss den. Damn it!

Så det var rätt sent när jag kom ut till slut. Men det var rätt nice, det var tomt ute och bara ett fåtal löpare som kom joggandes i snön. Det var rätt packad snö och jag hade valt att ha mina byggarkängor på fötterna, icebugsen alltså. Kanske inte behövdes egentligen, för det var inte ishalt, det var mer sörja och bakhalt.

Jag joggade på lugnt och var väldigt glad för att vara ute. Jag tog lilla varvet runt holmen och sprang och lyssnade på musik och bara gosade. Ja gosade i mina kläder, kände mig lite som en löpande köttbulle ett tag! Men jag höll mig lagom varm.

Sprang på i snön som på vissa ställen kändes, och såg ut, mer som sand. Sand på en sandstrand alltså. Ett steg fram ett halv steg bak. Och så joggade jag på, med fullmånen som en stor lampa ovanför, i ett väldigt vackert Stockholm.

Tog ett bonusvarv i rålis, och när det väl var lite mindre ”sand” kändes det bra. Men sista vägen hem var jobbig, att springa med tunga kängor på stranden, det är ingen höjdarkänsla. Men jag orkade inte riktigt ta i heller, så pulsen sjönk lite och jag blev kallare. Men till slut kom jag hem. En timmes löpning i vintermörkret blev det, och jag klarade att springa i minusgrader! Wow. Men nästa gång ska jag nog testa att slira runt med vanliga lättare löparskor istället.

Låten nedan gick på repeat ikväll. Skönt gitarrintro tycker jag!

I’m bulletproof, nothing to loose – Fire away, fire away
You shoot me down, but I won’t fall, I am titanium

Löpning i sand?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *