Idag hängde jag med på ännu en guide-rekar-tur. Idag körde jag med de snabba grabbarna (Mange, Peter och Mattias) en tur bort till Cap de Formentor. Det är den nordvästra spetsen på Mallorca och längst där ute på berget ligger fyren.

Vi körde i en fin formation hela vägen längs med kusten bort via Alcudia och till Pollenca där sen klättringen börjar. Det var fin asfalt och en fin backe uppför med utsikt ner över Port de Pollenca. Efter en liten stund kommer man upp till en utsiktsplats. Då kan man tro att backen är över. Men nej, då går vägen sen nerför en massa serpentiner och sen blir det ett flackare parti. Just där tog den finfina asfalten slut. Sen var det “rassel-asfalt” hela vägen ut på berget till fyren. Rassel som i att hela cykeln låter som att den ska rassla sönder alltså. Det var serpentiner upp och lite flackt, och lite ner, och vi körde på där i egen takt. Kom sen ut till fyren där vi tog en liten paus i solen, skönt!

Sen blev det en skakig färd samma väg tillbaka och gud vad skönt det var när vi äntligen kom till den bra asfalten igen och cykeln rullade! Puh. Vi körde ner till Port de Pollenca och stannade där för en kaffe. Det var riktigt soligt idag och skönt att bara slappa lite också.

Peter och Mattias laddade med pasta och stack sen på en extra tur på eget håll, och Mange och jag cyklade hemåt. Sista biten hem vid kusten var kul. Det var lite motvind och jag låg först och drog för att jag ville. Jag brände på en del för att testa formen lite, och benen svarade bra. Riktigt kul att köra på lite, och särskilt när det är flackt. Backar är ju inte riktigt min starka sida, men flacken, då!

Kom sen hem, blev en lagom “inför läger”-tur på drygt 8 mil. Det var så skönt i solen hemma, så la mig vid poolen i cykelkläderna och slappade lite. Snacka om dedikerad cyklist när jag solar i cykelkläderna. Hallå cykelbrännan!

Asfaltsrekning på Formentor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *