Att jag aldrig lär mig! Idag hade jag planerat in att cykla en lugn, lugn solskenstur ut på Färingsö. Men att cykla en vecka efter en Ironman är tydligen inte en bra ide, inte nu heller, hur lugnt man än kör. Minns att jag cyklade långt veckan efter Kalmar sist jag körde där, och nej det funkade inte. Hur kunde jag glömma det? Men jag skulle ju bara cykla lugnt och fint!

Jag mötte upp med Karin strax innan kl.08 och så cyklade vi ut på lugna vägar mot Drottningholm. Vi cyklade på i lugn takt och jag fick berätta om hela IM Texas tävlingen. Gå igenom alla detaljer och berätta hur det gick. Tiden bara rann iväg och snart var vi ute på Färingsö. Förbi Svartsjö och vidare ut mot Björkvik. Benen kändes ok och vi bara rullade på. Det blev två varv ute på Björkvikslingan innan vi körde tillbaka mot Svartsjö.

Där hade vi bestämt möta upp med Sara och Erika för fika, men vi körde vidare längs vägen för att möta upp dem. Sen blev det efterlängtad fika på Svartsjö Cafe. Nu var mina ben riktigt gnälliga. Det pirrade och värkte och de var TRÖTTA. Jag åt en chokladboll och kaffe som jag längtat efter i flera mil.

Planen var egentligen att jag skulle haka på tjejerna ut en lugn sväng på Färingsö, men mina ben sa tvärt nej. Nu tänkte jag att jag skulle vara lite förnuftig, så jag valde att istället köra hemåt med Karin. Och det var tur det. Redan efter ett litet tag var benen så jobbiga, så jag cyklade och pustade höga stön. Fyyy faaasen vad det gjorde ont. Riktigt tur att det inte känns så när jag tävlar, det är en sak som är säker! Så Karin var snäll och puttade mig typ halva vägen hemåt. Jag skämdes inte utan tog tacksamt emot hjälpen. Strunt samma vad folk tänker. Det är nu man skulle haft en tröja med texten ”jag körde en Ironman förra veckan!”

Jag var sjukt glad när vi väl var hemma igen. Det blev 11 mil, inte så långt, men tillräckligt långt för mina stackars ben. Ok, inga lugna cykelpass veckan efter IM heller, kanske bara typ 5 mil borde räcka! Så okej, nu vet jag det! Ska försöka komma ihåg det också! :)

Trevlig fika med Sara, Erika och Karin 

Äntligen, äntligen hemma igen. Oj vilka arga ben jag hade! Armvärmarna satt på hela dagen idag, kroppen är van vid 32 graders värme!

Solskenscykling på trötta ben

3 thoughts on “Solskenscykling på trötta ben

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *