Så dags att sammanfatta årets Vätternrunda! Iår testade jag som sagt att köra hela helt själv, att dra till 100%, som en utmaning, och för att se hur det skulle gå! Målet var SUB 10, för att ha något att sikta mot.

Jag startade på lördagmorgonen med snabbgrupperna. Mest för att kunna köra på snabbt, och att det är mycket färre cyklister ute då. Annars om man kör ”själv” så kör man ju ändå bland tusentals andra cyklister på natten/morgonen. Nu blev det mer ensamkörning på riktigt, och no turning back! ;) Ingen att ligga bakom om jag skulle ångra mig liksom.

Väderprognosen lovade regn över hela Vättern-området under fredag natt/lördag, och det var väldigt svårt att veta hur det skulle bli. Skulle det regna hela turen, eller inte? När jag vaknade vid 08 på lördag morgon strilade regnet rejält och jag var inte så jättesugen på en cykeltur på 30 mil precis. Åt frukost och försökte ladda ändå. Den stora funderingen var mest hur mycket kläder jag skulle ha. Det blev cykelbyxor + knän, tröja, ärmar och en supertunn jacka. Och så en extra tunn väst i fickan.

Jag rullade ner till startområdet i regnet, och väl där träffade jag på några bekanta ansikten. Marie, som cyklat under natten men som tyvärr brutit efter halva, var där och gav mig lite pepp. Träffade även på Christer, som skulle spendera dagen på MC och åka runt och fotografera. Första starten gick 09.30 och sen stod jag med min lilla grupp i fållan. Ja vi var en väldigt liten grupp – 3 personer. Verkade som att en hel SUB-grupp ställts in och inte kom alls? Märkligt. Men vi 3 som väntade på start fick iaf pepp från speaker och publiken! Regnet hade avtagit så jag var snabb och bytte jackan till västen, och sen var det dags för start. Starten gick 09.34 och jag släppe iväg de två framför och sen var jag ensam. 30 mil att cykla nu alltså, nu kör vi (JAG)!

Så då var det bara att trampa på! Ut ur Motala mot Hästholmen på tomma vägar. Såg de andra två från min startgrupp längre fram så det var bara att jaga på. Det var nu uppehåll, men rätt svalt ute. Klädvalet kändes helt ok. Det var dock motvind, snett från sidan tror jag. Efter en kvart-20 min började sen de första snabbklungorna köra om mig. Det kom alltid en  följe-MC före som varnade mötande trafik och bad dem sakta ner, och sa ibland till mig med, att nu kommer det omkörare. Riktigt bra! Jag hade en lapp på ryggen där det stod ”SOLO SUB 10 – Välkommen att ligga bakom, jag vill DRA!” så att alla visste min plan. Det var rätt bra, för jag fick många peppande ord och hejarop av de klungor som körde om. ”Respekt!”, ”Lycka till”, ”Ha en fin tur!”. Det gjorde mig glad och jag körde på fint där i kanten när de andra blåste om.

Jag körde på rätt ok, men kände faktiskt redan efter en timme att musklerna i rumpa/ländrygg inte var så glada. Jag har varit lite stel där sedan IM tror jag. På väg söderut så kör jag om en kille vid kanten som ropar ”har du pump?” och så stannar jag och lånar ut min pump. Fråga mig inte varför, jag tänkte nog inte till där, utan var lite för snäll. Men jag tar tillfället i akt att sträcka på ryggen, äta en snickersbit och sen tar jag tillbaka min pump och ger han en patron istället. Vi hinner snacka lite kort och han kör också hela solo. Det kör förbi en klunga och plötsligt har vi en person till som ska bryta, hans batteri till elväxlarna är slut så har bara en växel. Han erbjuder sig att dra oss, men vi båda tackar nej. Sen drar jag vidare.

Någon minuts oplanerat stopp där alltså, men jag fick sträckt på ryggen och den känns bättre sen. Jag bränner på ner i motvinden mot Gränna. Nu kommer jag ifatt en snubbe som sen lägger sig på min rulle. Det är rätt bra för då kör jag på bättre hela tiden. För att vara ett bra lok liksom. Det passerar lite klungor då och då. Varje gång försöker han gå med en klunga, men kommer sen tillbaka till min rulle när jag kör om. Håller på så ett tag, men sen när vi passerat Gränna är han borta.

Jag fortsätter där i motvinden. Nu är det några andra ensamcyklister som jag ser. Vi kör liksom ”om” varann litegrann, olika starka uppför/nerför. Jag kämpar på och vi ropar till varann att visst är vinden jobbig! Men jag ser fram emot att komma till Jönköping och sen få medvind på hela västsidan.

Fler grupper passerar, och jag får hejarop och pepp. Härligt! Jag jobbar på i vinden, och nu regnar det också en del. Svårt att se men jag har iaf inga hjul framför som sprutar vatten. Alltid nåt!

Så kommer jag till Jönköping. Där tar det lite tid att ta sig igenom stan, tar den aldrig slut? Det är lite grejer att hålla koll på: folk som går över vägen, bilar som stannar till osv. Det är här man skulle kört med en SUB klunga för då fixade ju följe-MC:n allt sånt där! Men sen är jag äntligen ute och på ”rätt sida” sjön – medvindssidan!

Det kommer nån backe där som jag jobbar på uppför, får upp värmen mer och så börjar det bli allt varmare. Uppehållsväder och lite sol faktiskt. Ibland blåser det på mig, men då sa jag högt för mig själv ”Näää, men vi SA ju faktiskt att det skulle vara medvind här. Kom igen nu!” Och sen till slut kändes det att medvinden kom. Jag trampade på bra där och låg i 35km/h i långa perioder. Grymt skönt flyt. Jag kollade på snitthastigheten och jobbade upp den från 30 mot 31km/h.

Jag stannade sen vid Fagerhult vid mitt planerade stopp, efter 14 mil. Där var det förvånansvärt många som stod och skulle åka med ”bryt-bussen”. Jag förstod inte varför, det var ju nu vädret och medvinden gjorde att det började bli BRA? Jag körde klädbyte (av med knävärmarna), toabesök, flytt av gels till ramväskan, fyllde flaskor och sen var jag iväg igen.

Den bra känslan fortsatte. Ryggen hade gnällt lite men efter stoppet kändes det helt ok igen. Jag susade vidare i bra fart. Fina vägar, fint väder och fin vind. Sånt som får en att älska cykling alltså!

Jag fyllde på med energi var 20e minut och jobbade på att behålla intensitet och höja snittfarten. Det var rätt tomt på andra cyklister här, inte så många som körde om heller. Så körde jag på där och så kom Christer på MCn ifatt mig. Han hejade, tog bilder och peppade mig! Jag bombade på!

Jag visste också att han följde SUBXX-gänget och nu visste jag då att de snart var ifatt mig. Jag hade satt lite som mål att hålla undan för dem så länge som möjligt. Visste att de ville köra på 8:30, men starta 50 min efter mig, så jag hade räknat lite på hur och när de skulle passera. Jag körde nerför backen mot Hjo och där längs strandkanten kom de sen ifatt. Många glada hejarop utbyttes och de var en stark klunga (med en svans av blandade cyklister). Jag släppte förbi dem, och körde sen på själv igen. Hade nu ca 12 mil kvar. Jag hade passerat 18 mil på cykeltid 5.57 så det var jag nöjd med. Helt ok snitt. Nu var det bara att hålla det hela vägen hemåt!

Jag körde på norrut mot Karlsborg. Fortfarande fina vägar, raka långa vägar och med skog runtomkring. Men så började jag se blixtarna. I början trodde jag att jag såg fel. Men ju mer jag körde desto närmare kom jag, det blixtrade, jag räknade sekunder och så kom åskdånet. Men det var bara att köra på vidare. Regnet hade ju inte kommit än iaf.

Men det mest ironiska var ju att när jag kört uppför backen där den religösa hejarklacken står och säger ”gud välsigne er alla!”, ja just DÅ öppnade sig himlen. Regnet bara vräkte ner, ösregn blandat med hagel. Det var nerförsbacke, jag hade noll sikt, och bara rullade på där i vattnet. Tänkte på vattenplaning och allt som kan hända, men inte mycket man kan göra. Bara köra på! Jag körde dock om många långsammare cyklister nu som varit ute längre, och flera stannade och försökte undvika det värsta regnet. Jag blev genomblöt men jag försökte trampa på och hålla värmen någotsånär.

Det regnade kanske i en halvtimme eller nåt, inte hagel,  men rejält regn. Jag körde på och bestämde mig sen för att stanna i Boviken för lite klädbyte och ryggstretch igen. Ryggen kändes typ rätt mycket hela tiden. Jag försökte anpassa sitta/stå mycket, ta några tramptag stående, sträcka ut ryggen på cykeln osv. Men bäst av allt var ju bara att stanna kort och sträcka på sig, då släppte det iaf för ett litet tag.

Så i Boviken drog jag på knävärmarna igen, av med genomblöt väst och på med min torra(?) jacka som legat i fickan. Nu var jag glad att jag tog med den ändå! I med några bullar och så körde jag vidare. Men strax efter började det spricka upp lite på himlen. Jag cyklade på och sen såg man regnbågen istället. Vackert!

Med klädbytet kände jag mig lagom varm igen, så det var skönt. Jag ville ju ändå ha det lite trevligt på turen. Inte jaga sekundrar för att frysa knäna av mig eller nåt ;)

Jag kände av i ryggen rätt mkt, att den var trött. Det gjorde att jag inte kunde köra på så jättehårt hela tiden. Jag fick anpassa kadens och växlar, men jag trampade vidare. Jag var sen tvungen att stanna kort i Hammarsundet för sträcka på ryggen igen. Tog även då några bullar i depån. Såg också då att jag tyvärr bara hade en gel kvar på sista 4 milen. Det hade samlats en sjö i min ramväska efter regnet och några bars-bitar var förstörda.

Så det var bara att köra vidare. Jag visste nu att mitt SUB 10 mål var rätt kört, men jag ville bara genomföra så bra som möjligt och kunna köra på utan att ryggen kändes som den skulle gå av. In på de mindre vägarna. Ryggen gnällde. Jag körde på, förbi en massa cyklister som varit ute länge, ropade lite pepp-rop till de som gick upp för backarna.

Ryggen var nu trött, kanske inte så konstigt efter så många mil ändå. Jag stannade kort bara på vägen utanför Medevi-depån. Sträckte på ryggen i en minut, drack lite. Inga gels kvar. Och så iväg. Körde vidare på den mindre vägen innan Motala. Tryckte på och hade rätt bra fart, körde om och bara ville vara framme. Men ryggen gnällde – igen! Så jag stannade en gång till vid vägkanten och sträckte på mig. Kom igen nu Karin, bara milen kvar nu ju!

Brände på vidare, kändes som jag ändå hade en ok fart när jag körde. Bara längtade efter målet, och energin var rätt låg nu. Hade inte mer att fylla på med. Kändes som den lilla vägen aldrig tog slut. Men så var vi ute på vägen in mot Motala. Bombade på. Framåt, framåt! Körde på hela vägen genom Motala, fick hejarop av publik längs vägen. Körde på i bra fart och rullade in i mål i Motala! Så skönt att vara framme!

Kom in på totaltiden 10:20, hade en cykeltid på prick 10:00 och då totalt 6 korta stopp. 2 klädbyten, 1 pumphjälp (jag glömde bort att jag hade en tid att passa?) och några korta rygg-sträckningsstopp då alltså. Allt som allt körde jag ju på i 29-30km/h i 30 mil och det är jag väldigt nöjd med!

Jag var trött när jag kom i mål. Kände inte så mycket att benen tog slut, utan mest rygg och rumpa som vart trötta under dagen. Energin var låg mot slutet och det var väldigt skönt att vara framme. Men allt som allt så hade jag en riktigt fin dag! Jag tyckte det var kul att köra själv, och såg det som en utmaning. Jag slapp fundera på klungor, vara rädd för andra cyklister och eventuella klungkrascher. Jag kunde fokusera på min cykling och bara köra på! Cykla är härligt!

Nu har jag kört 30 mil helt solo, det var första gången jag någonsin cyklat så långt helt ensam (vare sig på träning eller motionslopp)! En utmaning och en upplevelse! Jag klarade det!

Nu blir det lite vila och snart massage för den trötta ryggen. Hoppas den repar sig snart! 10h i sadeln är ju rätt lång tid, inte konstigt den blev trött.

Här nedan är bilder som Christer Hedberg tog på mig. Hans sida och inlägg om mig finns här. Tack Christer för bilderna!

Vätternrundan SOLO 2012

30 thoughts on “Vätternrundan SOLO 2012

  • 17 juni, 2012 at 23:50
    Permalink

    go go go! härligt att återuppleva genom dina ord. Du ÄR grym!

    Reply
    • 18 juni, 2012 at 17:37
      Permalink

      Tack! Och tack för bilderna, och hejaropen när du körde om. Blev peppad!

      Reply
  • 18 juni, 2012 at 00:18
    Permalink

    Imponerande!! Välskrivet & itressant läsning att följa ditt lopp.

    Reply
    • 18 juni, 2012 at 17:38
      Permalink

      Tack! Ja det finns många sätt att ta den där VR på. Det här var ett. Får se vad jag testar nästa år!

      Reply
  • 18 juni, 2012 at 08:38
    Permalink

    Grym tid! Och jag tycker det var hedrande att du stannade som pumphjälp :)

    Reply
    • 18 juni, 2012 at 17:39
      Permalink

      Jag var lite för snäll, eller rättare sagt jag reagerade innan jag hann tänka. Men hade det varit jag hade jag ju klart velat att nån stannat!

      Reply
  • 18 juni, 2012 at 09:27
    Permalink

    Snyggt jobbat Karin! Kan leva mig in i loppet nu, körde själv tjejvättern för första gången förra helgen. Du har grymt bra tempo och som vanligt bra inställning! Hoppas ryggen känns bättre snart!

    Reply
    • 18 juni, 2012 at 17:43
      Permalink

      Tack Kamilla, och grattis till din TjejVättern! Ja ryggen känns bra nu igen. Skönt det!

      Reply
  • 18 juni, 2012 at 09:47
    Permalink

    Oj, vilken bedrift! Bra jobbat! Typiskt att du inte hann undan regnet/åskan på eftermiddagen, alltid läskigt att cykla när det finns risk för blixtar. Grattis till en bra tid!

    Reply
    • 18 juni, 2012 at 17:50
      Permalink

      Tack Marre! Ja det var lite antiklimax där att veta att jag cyklade rakt mot åskvädret. Men jag tänkte att blixten borde ju slå ner i nåt träd istället för lilla mig. Och sen var den nog inte så nära som den kändes!

      Reply
  • 18 juni, 2012 at 12:27
    Permalink

    Grymt jobbat! Är imponerad!
    Är lite nyfiken på din energistrategi (läs, jag behöver förbättra min).
    Du skriver att du fyllde på med energi var 20:e minut. Hur mycket och vad?

    Hur mycket hade du med dig från start, och hur mycket och vad tog du i depåerna?

    Tack för en inspirerande blogg!

    /Richard

    Reply
    • 18 juni, 2012 at 17:59
      Permalink

      Tack! Ja jag har en energistrategi som jag försöker följa på de flesta långa lopp (IM, Halv-IM eller VR).

      Jag brukar starta med flaskor fyllda med cola/powerade då jag vet att det funkar med min mage. Sen tar jag bara vatten resterande tid.

      Så jag hade 2 flaskor cola, 1 flaska powerade vid start.

      Äter/dricker var 20-30e minut. Brukar vara var 30e första 1-1.5 timmen, sen går jag över till var 20e minut.
      Då tar jag:
      – 1 powerbar-gel ELLER ½ snickers ELLER ½ powerbar.
      Det är ca 110-130 kcal i en sådan sak.

      Fyllde 2 flaskor med vatten efter 14 mil.

      Stannade vid Boviken och Hammarsundet, tog väl 1 bulle per stopp där. Mest för att mina gels/bars började ta slut. Sista 4 milen hade jag bara 1 gel som sagt. Hade nog velat ha 1-2 till där.

      Detta var min utprövade strategi! Funkar för mig men kanske inte för andra. Men ska man orka köra på hårt så behöver man fylla på, och man kan tänka att ”Om man inte har kul, om man är FÖR gnällig, om man bara tänker på hur ont allt gör och har negativa tankar, då borde man nog trycka i sig lite energi”.

      Det var mina tips! Hoppas du hittar ett sätt som fungerar för dig.

      Reply
  • 18 juni, 2012 at 12:54
    Permalink

    Grym prestation! Kanske skulle man införa draftingförbud på VR ala tri. Skulle bli säkrare…..men jag hoppas du cyklade förbi Hammarsundet och inte Hammarbysundet ;-)

    Reply
    • 18 juni, 2012 at 18:01
      Permalink

      Tack! Ja det skulle vart nåt. Kanske inte så många deltagare som vill köra då? ;) Haha, ja, tack. Hammarsundet heter det ja!

      Reply
  • 18 juni, 2012 at 13:15
    Permalink

    IMponerande kört!! ;) Du är så stark!
    Jag cyklade också. Starade halv tre och mötte regnet redan runt Gränna. Grisigt jobbigt mentalt att ta sig runt i år. Enormt glad över att jag inte gav upp.

    Reply
    • 18 juni, 2012 at 18:01
      Permalink

      Tack, detsamma! Wow att köra under natten och i det där regnet så länge. Starkt pannben har du!

      Reply
  • 18 juni, 2012 at 18:05
    Permalink

    Hård är vad du är, stenhård!!

    Reply
  • 18 juni, 2012 at 21:46
    Permalink

    Vilken bedrift, jag har stor respekt för din VR och för att du visar medmänsklighet och stannar och hjälper andra! Körde själv i klunga på tiden 9.37 där första 20 milen var i regn men utan klungan hade det inte gått…

    Reply
    • 18 juni, 2012 at 23:55
      Permalink

      Tack! Grattis till din prestation! 20 mil i regn? Jeesus, det låter som att du har tjockt pannben du med! Starkt!

      Reply
  • 20 juni, 2012 at 12:50
    Permalink

    Bra kämpat! Du inspirerar mig till att kanske göra en likadan satsning nästa år! :)
    Körde i år på 10:57 i regnet. Startade 00:30 så det var regnrusk från jönköping till medevi. Fick släppa mina kamrater redan efter gränna för jag hade inte orkat deras tempo hela vägen, så jag körde i princip solo i 22 mil med lite rulleåkning ibland bakom de som höll liknande tempo som jag…
    Jag undrar hur du tränat inför din satsning, och om du har nån ide om hur man vet om man har kapaciteten för att klara det eller inte?
    Ha en glad midsommar!
    mvh
    Ted

    Reply
    • 23 juni, 2012 at 11:00
      Permalink

      Tack! Bra jobbat du med. Att cykla i allt det där regnet kan inte ha varit lätt!
      Jag tränar ju för Ironman, där man kör 18 mil tempo, så det är jag ”van” vid. VR var mest en kul grej, en ny utmaning att testa. Men jag cyklar mycket, många långa pass, en del ensam, oftast med en kompis, inte så mkt klunga (förutom på Mallorca).
      Att ”klara det”, då menar du på en viss tid om jag förstår dig rätt? För att köra ensam runt sjön är det nog många som gör, fast på olika tider. Många med ”vanliga” cyklar har nog inte så många att ligga bakom. Men då är de kanske ute i 15 timmar eller nåt.
      Jag tyckte det var svårt att gissa en tid som jag skulle klara, och ha som mål. Man får känna efter helt enkelt. Men nu vet jag hur det är, och om jag kör SOLO igen kommer jag vilja kapa tiden! (såklart!)

      Reply
  • 21 juni, 2012 at 23:20
    Permalink

    Starkt Karin! Tack för ett bra Solo Sub 10 reportage.

    Reply
  • 24 juni, 2012 at 21:26
    Permalink

    Du e så cool Karin!!! Stort grattis till en härlig prestation!! OCH en bra berättelse!

    Reply
  • Pingback: 2012 – Träningsårskrönika – del 3 | Karin Tri

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *