Tack så mycket för allt pepp och kommentarer efter Vätternrundan förra veckan! Det har nu sjunkit in litegrann att jag faktiskt cyklade 30 mil helt ensam, och att det var en rejäl utmaning.

Det är konstigt hur lätt och snabbt man glömmer. Redan efter någon dag så är det som att jag redan förträngt eller förminskat prestationen. Oj vad jag är trött. Och hungrig. Vad konstigt! ;) Eller så cyklade jag jäkligt långt i helgen! 

I veckan har jag vilat mycket. Gick på massage och fick igång ryggen och benmusklerna någotsånär igen. I onsdags morse stack jag ut på återhämtningsjogg med Sara. En riktigt fin och varm sommarmorgon. Väldigt trevligt, och benen kändes ok.

Idag kändes benen dock lite mindre ok. Jag är nu på Öland för lite midsommarsträningsläger. Och nu hade jag glömt (igen!) att jag faktiskt är trött i benen en vecka efter att jag kört nåt långt och hårt. Jag stack ut på en lugn solskenstur/fikarunda här på Öland. Lite smått osugen, men kom iväg iaf. Bara ut och rulla liksom. Och väl ute var det rätt skönt att cykla. Iallafall de första 2 timmarna. Då hade jag lite motvind och sen en massa medvind (söderut). Härligt. Sen stannade jag på fiket i Gårdby. Så långt allt bra.

Sen när 2 timmars cykling passerat började jag känna det här pirret och tröttheten i benen. Oj. Just ja. Benen är trötta. Det blev lugn cykling hem i vinden, och jag stannade lite för att vila. Hittade en bänk och tog en extra paus. Vila benen och njuta av utsikten. Sen körde jag vidare. En mil i taget. Fina vägar. Trötta ben. Men jag kom hem till slut! 11 mil blev det idag. Kanske 5 för många för en dag som denna. Men jag kanske lär mig till nästa gång? Fikacykling tar också på benen :)

Midsommarcykling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *