I helgen var jag alltså i Dalarna och körde Vansbro Triathlon. Detta var andra året tävlingen körs, men redan har den blivit otroligt populär. Nu förstår jag varför. Det var en riktigt rolig tävling, och otroligt bra arrangerad!

Jag hade inte laddat speciellt inför tävlingen, såg den mer som ett delmål mot mitt nästa Ironman mål som är Kalmar i augusti. Men jag såg fram emot att köra! Men då jag inte laddat och taggat så var jag lite orolig över hur jag skulle känna och tänka under tävlingen. Skulle jag ha lust att köra hårt och orka ge allt? För så mycket av laddningen sitter ju i det mentala. Att orka peppa sig själv, att hitta rätt tankar osv.

Men jag försökte få igång peppen inombords, och såg fram emot en sport-dag. Jag skulle fokusera på att göra allt jag kan, inte vad alla andra runt mig gör, eller hur de presterar. Det jag kan påverka är hur jag själv kör. Att jag vill och orkar gå ALL-IN.

Simningen var en fram- och tillbaka bana i älven. Det var väl runt 18 grader och rätt svalt, men skönt. Jag startade långt fram och simmade på längs med kanten i början, då det var motströms. Det var hyfsat lättnavigerat och bara att hänga efter de framför. Älven svängde, och vi jagade vidare mot några broar. Sen var det vändpunkt och jag simmade på. Tyckte jag hade ett bra driv och kände några händer på fötterna, att någon låg bakom mig. Jag såg det som en komplimang och försökte hålla bra tempo. Det var dock mindre folk runt mig på sista biten, men jag fick ändå för mig att jag simmat ok. Upp ur vattnet på 39 minuter. Jag hade väl hoppats på ner runt 35, men just exakt tid visste jag inte då jag sprang mot växlingen, och brydde mig inte heller. Känslan var att jag simmat bra, så den känslan behöll jag!

Växling över till cykel. På med alla prylar, och iväg. Blev nog omväxlad av någon där, men jag tog det lite lugnt, ville få på och med mig allt jag planerat. Sen var det dags för cyklingen, wehoo!

Cyklingen gick på en fin platt bana, 15km ut till vändpunkt och tillbaka, 3 varv totalt 90km. Jag började köra på och följde mitt mat och drick-schema från start. Höll koll på 20 minuter i taget och jobbade på att hålla uppe intensitet och driv. När jag kunde lägga på en extra växel gjorde jag det. Och kämpade på. Kom ifatt en del cyklister på första varvet och körde om. Jag jobbade på, delade upp banan i mindre delar och tryckte på så gott jag kunde. Det blåste en del, motvind ut har jag för mig, och sen bättre vind in. Jag låg i tempobågen hela tiden, totalt fokus framåt och jag tyckte det var kul! Kul att köra på, och fick till bra flås. Puls har jag ingen aning om då jag körde utan pulsband.

Varje gång jag kom in för varvning fick jag toppen hejarop från världens bästa hejarklack! Blev så glad och peppad och jobbade på ut igen. Varv efter varv! Det kändes väldigt bra och jag hade rätt fokus, var taggad och kunde peppa mig själv. Målet var att köra på under 2:30, men jag kom in på strax över. Var dock ändå fortfarande väldigt nöjd och glad och det var bara att köra på med nästa gren!

Ny växling, lite snabbare denna gång, och sen ut på löpbanan. Det var en vändbana runt i bostadsområdena på 3.5km ut till vändpunkt. 3 varv på denna ger 21km. Halvvägs ut fanns en vätskestation så det var ett bra delmål att jobba mot. Jag tog min Garmin med mig på löpturen, för att kunna hålla koll på tempot. Jag joggade på ”som vanligt” och var väl förberedd på att bli omsprungen av typ alla jag cyklat om. Men jag hade tänkt innan på att försöka ge mer, att öka på takten och inte hamna i 6-tempot. Men det vet man ju aldrig innan om det ska gå eller ej. Det är så mycket som ska stämma.

Jag joggade på där, förbi hejarklacken (tack!!) och sen ut på första varvet. Det var svalt och skönt. Och banan var platt och lättsprungen. Det som är bra med vändbana är ju att man hela tiden träffar på alla andra deltagare och kan peppa varandra. Det var väldigt kul!

Jag sprang på, tittade ner på min klocka och såg att jag ändå höll ett snabbare tempo än jag trodde. Gött! Jag spang och tänkte positiva tankar. ”Vilket perfekt löparväder, molnigt och svalt!”  ”Ja det är ju inte 32 grader som sist jag tävlade”, eller ”Sist jag sprang långpass blev jag jagad av flugor, vad skönt att slippa det nu!”. Jag fick ansiktet fullt med knott som alla andra, och fick ett i ögat dock. Det gjorde lite ont. Men då tänkte jag ”jaha, då kan jag tänka på det en liten stund”. Spring, spring, spring! Haha.

Jag peppade mig, tänkte positivt, och bara sprang på. Förbi vätskestationen och sen ut till vändpunkt där 2a vätskestation fanns. Sen tillbaka samma väg. De boende i området hade tagit sig ut och satt och hejade på oss. Vilken stämning! Och vilket pepp man fick om man vinkade tillbaka! Härligt!

Jag mötte många av deltagarna vid vändning och vi hade koll på var vi befann oss. På andra varvet kom Ulf och sprang om och hojtade ”Karin kom igen, häng med här”. Jag la mig bakom och försökte hänga med i samma pace. Det funkade ett litet tag, kanske en halv km. Sen fick jag släppa dem.

Men då sprang jag sen bredvid en annan tjej, Karla från Blekinge, som jag började snacka med. Vi sprang ihop rätt länge, snackade lite, peppade varann och jobbade på tillsammans. Hon trodde att jag höll farten, men egentligen var det jag som fick kämpa för att hålla hennes pace. :) Men det var jättebra, jag sprang på snabbare än vad jag annars kanske gjort. Mina ben kändes bra hela tiden, inte ont eller krampkänningar alls. Men jag blev bara mer trött, efter att varven passerades. Trött som i flåsig, och fick kämpa lite mer.

Jag drack vatten på alla stationer och kombinerade med en liten sip av lättflytande sportgel. Magen höll ihop bra, benen kändes väldigt bra, jag var glad och pigg i sinnet, och valde bra och positiva tankar. Tackade sen för sällskapet på sista varvet och la in en spurt sista biten in mot mål. Fick till en riktigt bra löptid för mig, kapade halv-IM-löptiden med drygt 8 minuter!

Väl i mål och fick en kram av Clas Björling. Jag var SÅ glad och SÅ nöjd! Hade inte exakt koll på tider, eller placering eller nånting. Men just då spelade det ingen roll. Det hade varit en sån bra dag för mig, och känslan var toppen! Mest förvånad var jag sen över att jag mådde så bra efteråt. Bra känsla i kroppen, och inte ont i benen alls. Kanske betyder att jag ska köra ännu fortare en annan gång? :)

Jag är supernöjd med min prestation och hela tävlingen. Så bra arrangerat, bra funktionärer, information och hejarklacker!

Jag kom 6a i damklassen (av 35 startande) på tiden 5:11:42. Det var första gången ever som jag lyckats hålla min placering efter cyklingen under löpningen! Gött!!

Mina tider blev:
Simning 39:00
Cykling 2:33:21
Löpning 1:53:21

Eftersom cyklingen är min paradgren tycker jag alltid det är kul att jämföra placeringar på just den. Mitt mål är att köra topptid på cyklingen och det lyckades jag med igen! Är riktigt nöjd med cykeltiden (även om jag inte nådde mitt eget mål på sub 2:30).

Jag fick 3e bästa damcykeltid (Jag var 2:50 efter grymma Annie Thoren som sen bröt på löpningen, och bara 1 sekund efter förra årets vinnare Linda Eriksson). Sen att de som kommer på pallen simmar 10 min och springer 20 minuter snabbare än mig, det är en annan sak! ;) All cred till dem!

Stort grattis till min klubbkompis Emma Graaf som tog hem vinsten! Och grattis till alla er andra som körde, vare sig det var triathlondebut, nya PBn eller ”bara” ännu en grym triathlon!

All packning inför tävlingen. Åkte från vandrarhemmet ute i skogen in till Vansbro.


Snabb löpning för att vara mig!


Trött och glad i mål!


Prisutdelning för de snabbaste!


Snygg finishertröja fick vi!

Vansbro Triathlon 2012

28 thoughts on “Vansbro Triathlon 2012

  • 8 juli, 2012 at 16:20
    Permalink

    Bra skrivet o bra race! Grattis till bra tid / annika

    Reply
  • 8 juli, 2012 at 16:49
    Permalink

    Stort grattis till en superprestation! Kul med så mycket pepp och hejarop längs med banan! Härligt med en bra känsla och positiva tankar, och en fin känsla i mål! Du är grym, min triathlonidol!! :)

    Reply
    • 8 juli, 2012 at 20:05
      Permalink

      Tack Lina, vad glad jag blir av din kommentar! Ja ett bra lopp är vad man önskar varje gång, men det är mycket som ska stämma in, så jag hade nog lite tur också! Vi ses i Kalmar!

      Reply
    • 8 juli, 2012 at 22:39
      Permalink

      Tack! Det var verkligen glädje som drev mig framåt hela dagen! Eller adrenalin :)

      Reply
  • 8 juli, 2012 at 21:40
    Permalink

    Åhh vilken härlig dag du haft!!! Stort grattis Karin!!!

    Reply
  • 8 juli, 2012 at 21:53
    Permalink

    Grattis!!
    Tack för trevlig tävlingsberättelse.

    Reply
  • 9 juli, 2012 at 00:39
    Permalink

    Snyggt jobbat Karin! Du är grym!!!
    Visst var det ett härligt lopp. De som satt och hejade i närheten av vändpunkten var klockrena.
    Hoppas det blir lika kul på Tjörn.

    Reply
    • 9 juli, 2012 at 20:47
      Permalink

      Tack, detsamma! Snygg debut du gjorde! Ja visst var hejarfolket bara bäst, jag uppskattade dem så mycket. Tjörn låter kul! Jag kollade in den idag, men vet inte om den ligger lite väl nära efter Kalmar för min del. Lycka till med träningen, men glöm inte vila och njuta nu först!

      Reply
    • 9 juli, 2012 at 20:48
      Permalink

      Tack Odda! Det låter kanske konstigt, men det var en riktigt härlig dag! Jobbigt – ja, men härligt! :)

      Reply
  • 9 juli, 2012 at 14:14
    Permalink

    Härlig race-report! Du är grym:) stort grattis! Tar med mig lite av ditt positiva tänk.

    Reply
    • 9 juli, 2012 at 20:49
      Permalink

      Tack Helena! Ja det är bara att roffa åt sig, positiva vibbar!

      Reply
  • 9 juli, 2012 at 18:51
    Permalink

    Härligt kämpat! Kul att läsa rapporten från din sida av tävlingen!

    //Grabbarna i partybussen

    Reply
    • 9 juli, 2012 at 20:51
      Permalink

      Haha, tjena! Vad roligt att så många hittat till min race rapport! Tack för ert hejande, ni var så sköna, jag blev bara så glad att se er, och höra musiken. Grymt! Det måste ha tagit på krafterna att heja också, det är inte ett helt enkelt jobb! :)

      Reply
    • 10 juli, 2012 at 09:47
      Permalink

      Jag var impad över med vilket energi ni hejade hela tiden! Verkligen peppande! Tack! =)

      /Karla som också körde Vansbro

      Reply
      • 11 juli, 2012 at 22:57
        Permalink

        Lite pepp till nästa år! Då tänkte jag vara med och köra med er :)))

        Reply
        • 11 juli, 2012 at 23:09
          Permalink

          Hahaha, härligt! :) Kul att du också kör då, då ses vi på banan!

          Reply
  • 9 juli, 2012 at 20:22
    Permalink

    Hej Karin, jag har följt din blogg i några år nu och jag har alltid gillat det du skrivit. Du är oftast glad och energisk och oerhört inspirerande för en motionsamatörtriathlet som jag
    I helgen i Vansbro var första gången som jag hade möjlighet att se dig live, och du var grym och härligt glad och tackade publiken för alla hejarop och peprop. Du inspirerar mig till nya utmaningar.
    Tackelitack!!!!

    Reply
    • 9 juli, 2012 at 20:54
      Permalink

      Hej Åsa. Tack för din fina kommentar, vad glad jag blir! Jag tycker det är jättekul om jag kan inspirera någon eller sprida träning och tävlingsglädje! Tack för hejarop längs med banan! Nästa gång får vi hinna hälsa på riktigt! :)

      Reply
  • 10 juli, 2012 at 12:01
    Permalink

    Grattis till en bra prestation, vilken inspiration du sprider! Kan du inte berätta lite mer om hur du lägger upp ditt mat o drickaschema, för oss som fortfarande lär oss?

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *