Vad är livet utan träningskompisar? Ja de är ju där och drar ut en på träningspass när det behövs som mest. När träningsmotivationen är lite på sned, då man känner sig mest trött och när soffan lockar mer än cykeln/löpskorna.

Ja tacka vet jag mina träningskompisar. Tack vare er blev det träning i helgen. Jag gör typ samma “misstag” efter varje urladdning. Jag är superglad, supernöjd, tränar på, och så BOOM, kommer tröttheten helgen efter. Och JA det är ok att vara trött efter en tävling, men det är precis som att jag inte tänker på det. Eller har glömt bort att jag kör rätt hårt när jag tävlar.

I fredags var jag ledig och tänkt träna massor. Men kroppen ville annorlunda. Jag orkade helt enkelt inte ta mig för nånting. Och det svåraste är ju alltid det stora, gigantiska steget över dörrtröskeln. Men till slut, framåt eftermiddagen kom jag ut. Hade då bestämt en löparträff med Mats. Vi bor nära varann och vi bestämde en spontan löpartur i Karlberg. Perfekt. Mest bara löpare där och inte annat folk i vägen, även en solig dag. Vi sprang på där ihop, snackade en del, sen körde Mats fartleksintervaller och jag försökte öka på takten i “min takt”. Fick nog till lite fartlek ändå där i terrängen, för kilometertiderna varierade stort! Men så skönt det var att komma ut! Åh. Löpning alltså. Bästa terapin.

Igår lördag mötte jag upp med tre starka cykelkillar: Anders, Christoffer och Viktor. Vi cyklade söderut ner genom trixande cykelvägar till landsväg runt Bornsjön. Där finns en slinga på 20km att köra runt. Vi körde ett varv truckarfart och sen ett varv med 4x6min intervaller. Det var väl helt ok körning, mina ben kändes lite småsega men jag trampade på. Men det som fick mig helt ur balans och fick mig att tappa sugen, var all idiotiska trafik där. Det var flera “tillbud” under de två varven. Jag fick bl.a möte av en omkörande bil och det var nära att bli en Emma-Johansson-krasch om jag inte tvärtnitat. Inte kul. Alls. Tänkte som de säger i Game of Thrones, “What is the only thing we say to Death? – Not today”. Men va fan. Det ska ju vara kul att cykla! Man ska ju inte behöva vara orolig för att det är ens sista dag i livet, herregud.

Så sen vart jag sur, less och grinig. Kanske inte bästa cykelsällskapet, men grabbarna gav inte upp så lätt. Stoffe övertalade mig om att vi skulle cykla mer, vi kunde ju cykla och lämna av alla där de bodde? Ja vilken bra idé! Så vi cyklade hem Anders till Älvsjö, sen hem med Viktor till Värmdö. Nu var jag så trött och gnällig att jag krävde att få stanna och fika. Efter 5h 15 min fick jag äntligen en kaffe och chokladboll! Sen körde jag och Stoffe hem mot stan igen. Totalt 17 mil blev den där “lilla turen”. Blev mycket cykelbanecykling och trixande, men en bra sightseeing av hela södra förorterna.

Idag blev det istället en cykeltur på bättre cykelvägar, eller ja, mina favorithoods. Jag och Sara stack iväg redan kl.08 imorse. En väldigt bra tid om man tycker det är jobbigt med folk i vägen! Vi cyklade ut till Drottningholm där vi sen fortsatte ut på Ekerö denna gång. Jag fick visa ny väg, vägen ner till Adelsöfärjan. Regnet strilade hela tiden, jag trodde och hoppades på att det skulle sluta, det skulle väl va sol idag? Men nej, regn och regn. Men det var iaf varmt i luften så det var helt ok när vi höll igång.

Vi körde sen tillbaka samma väg, nu lite bättre vind, och lite snabbare fart, för vi var ju på väg till fiket! Det blev en fika på Rosenhill på Ekerö. Gott kaffe och chokladkaka, men bäst av allt var deras fleecefiltar. Riktigt mysigt och varmt, och vi höll nästan på att fastna där. Cykla hem? I regn? Jaadå, det gick! Efter några backar så var vi varma igen, och trampade på hemåt. Vi fick en riktigt fin runda, knappa 10 mil, en helt perfekt start på söndagen!

Tack vänner för denna träningshelg!


Löpdags i fredags, dusch med grisig, grusig cykel (Valle) idag

Cykelhelg med träningskompisar

3 reaktion på “Cykelhelg med träningskompisar

  • 18 juli, 2012 kl. 11:35
    Permalänk

    Härligt jobbat! Jag tycker många verkar köra på som inget hänt veckan efter lopp. Det tar lång tid för mig att komma igång igen. Att “träningsmotivationen är lite på sned” känns som ett klockrent sätt att beskriva det på. Imponerade att ut och köra så långt i trafik, sånt blir jag så trött på, tappar lusten helt. :S

    Svar
  • 18 juli, 2012 kl. 12:38
    Permalänk

    Tack! Ja skönt att fler känner igen sig. Kanske är det för att det är så lätt att jaga framåt, men svårt att stanna upp och vara nöjd för det man precis gjort?
    Ja trafiken är jobbig, jag får ut och reka lite fler nya vägar framöver. Är vägarna kring Linköping bra när du kör? Storstad kanske inte är helt optimalt för cykelträning…

    Svar
  • 19 juli, 2012 kl. 08:47
    Permalänk

    Vägarna kring Linköping är hur bra som helst! Långt över förväntan! Visst saknar jag skogarna hemikring och så, men här är bättre för det finns gott om små vägar helt utan trafik som ändå har bra asfalt! Det går också fort och lätt att komma ut ur stan (till skillnad från Karlskrona som är en ö och staden har spridit sig ändå hållet det går att sprida sig så där får man cykla ganska långt innan man kommer ut ur stan). Här är också så är det så vackert med alla dessa åkrar, fält, sjöar och små kyrkor och byar. Kom och cykla med mig någon dag, vet jag! ;)

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *