Jag cyklar på jag. Min semestervecka aka träningsläger har ju gått så fort! Idag redan fredag och så bara en mängdhelg kvar. Sen är jag tillbaka på jobbet igen, alltså cykelvila några dagar.

Så det gäller att passa på! Idag stack jag ut på solocykling igen. Det blev ut på Färingsö som vanligt. Solen sken, det var riktigt skön sommarvärme, och så blåste det friska vindar. Ja vad är bättre då än att cykla? Jag gillar verkligen att cykla! Tider hit och dit, och mil hit och dit, men mestadels cyklar jag för att det är härligt och att jag tycker det är kul!

Idag blev det en brick på 16 mil cykel + 30 min löpning. Mina 16 mil samlade jag ihop ute på kända vägar på Färingsö. Jag cyklade på där lite fram och tillbaka och stannade för första fikan efter ca 5 mil. Träffade då på Krister på kafét, han var ute och körde MC. Så jag fick trevligt sällskap på fikan, perfekt! Sen drog jag vidare ut till Björkvik.

Alla som vill får gå med i min klubb: Vi som älskar Björkvik! Det är både roligt och lite konstigt att jag trivs med att cykla där fram och tillbaka. Eller ja trivs och trivs.  Jag bestämmer mig för ett antal varv, och sen kör jag på där tills det är uppnått. Ibland vill jag fega ur efter hälften, men då säger jag till mig själv att det går ju inte. Jag har ju bestämt! Idag blev det 5 varv där, alltså 5 mil på samma väg, om och om igen :) Det blåste ordentligt så farten varierade på vilket håll jag nu körde, men jag kämpade på. Ett varv i taget.

Jag kände mig duktig som genomfört när jag äntligen var klar och fick då köra bort till affären. Vattnet var slut och energin i kroppen likaså. Blev ett kort stopp där och sen fick jag allt cykla vidare. Det började bli kväll och jag ville ju hinna hem också. Det var inte så många cyklister ute ikväll att vinka på heller. Konstigt. Inga som cyklar fredagkvällar? ;)

Cyklade på hemåt, och var lite trött men bestämd att brickpass skulle det bli. Gjorde som igår att jag bara bytte om supersnabbt, i med lite juice och så ut. Sprang bort till Karlberg för endast 30 min löpning idag. Det kändes helt ok att springa, och jag sprang runt lite på olika vägar för att samla tid. När jag sen sprang hemåt samma väg jag kommit, fick jag ett ryck. Det kändes så jäkla gött och jag bara ökade på farten. Flåsade kanske högt, inte vet jag, jag lyssnade på musik, och så bara sprang jag. Jag flög fram sista kilometern! Det måste vara att jag var hungrig och ville hem.

Benen känns faktiskt riktigt bra nu på brickpassen. Det känns helt naturligt att springa efter cykelpassen. Sen ska det bara kännas ok att springa en marathon också, men men, det blir nog bra det!

Mer brickande

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *