Här kommer så min race report om Ironman Florida! Det var mitt andra år på denna tävling, så jag hade lite koll och erfarenhet sedan året innan. Det är en riktigt fin tävling, bra bana som passar mig (platt!) och underbara funktionärer och publik. Sen att det är varmt och skönt är också bara toppen, jag kör mycket hellre en varm än kall tävling.

Jag och Sara var ju på plats i Panama City Beach i god tid innan, 1 vecka innan race, så jag hann anpassa mig till allt. Vi hann köra cykelbanan i bil, jag simmade lite i havet, och så sprang vi i parken. Cykelbanan var bra att köra igen, och jag hade olika minnesmärken av banan att komma ihåg så att jag skulle veta exakt var jag var.

Årets mål var att förbättra min totala tid från förra året (11:22), och alltså att komma imål innan det var mörkt! Cykelmålet är alltid att förbättra tiden (klättra på denna listan) och att komma topp i min age grupp på cyklingen.

På race day vaknade vi kl.03.50 och jag åt en liten frukost och på med racekläder. Sen körde vi ner till startområdet där jag blev avsläppt. Var nervös som alltid innan race, men det hör till tycker jag, då taggar jag till ordentligt. Även efter alla ironman får jag aldrig bli likgiltig inför race, att vara ”blaha” är aldrig bra! Jag ska vara taggad, sugen, nervös och på gång!

Jag lämnade av min special needs-påse och gick sen bort till transition area. Fick på bodymarking, mitt nummer 655, och sen gick jag in för att fixa med cykeln. Skönt att vara där i god tid och så var det inte så mkt köer än.

Ställde mig i kön till pumpning av cykelmekarna, men väl där fick jag reda på att 120 psi var det högsta de kunde få i. Framdäcket kändes ok, men discen blev inte helt så hårdpumpad som jag ville ha den. Så sen velade jag länge, medans jag fixade med flaskor till cykeln, om jag skulle pumpa igen. Pumpa med vanlig pump och riskera att inte få i luft, eller köra på halvbra pumpat däck? Nej jag fick låna en pump av en tjej och jag hade med adapter, så vi kunde trycka i bra med luft i däcket. Stenhårt! Bra, nu kändes det bättre!

Jag försökte även få igång min Garmin och kalibrera wattmätaren, men det gick tydligen inte så bra såg jag sen.Tydligen mappades inte wattmätaren till min Garmin, så jag fick ingen wattdata från detta race. Men som tur var körde jag inte efter watt under loppet, så jag märkte inget av det just då!

Fixat klart allt, tog jag på mig våtdräkten och rörde mig sen ner till stranden och simstarten. Tog också på dubbla mössor med goggles emellan, så de inte skulle åka av.

I veckan innan race hade vädret varit fint och soligt och vattnet hade varit lugnt nästan som en sjö. De två sista dagarna upp till race hade vädret växlat helt, med blåst, regn och höga vågor på havet (med badförbud). Nu till race day hade det lugnat ner sig igen. Vattnet var lugnare, men fortfarande en del liv i havet där vågorna bryter in mot stranden. Men det var ungefär som förra året, kom jag ihåg. Överlag var väderprognosen för dagen toppen: sol och svag vind 3m/s, från norr. Det skulle jag komma ihåg sen på cyklingen!

Simning
Simningen var en tvåvarvsbana i havet. Det var typ 900m rakt ut, sedan svänga vänster runt en röd boj, vänster igen 100m senare, och sen in till stranden. Upp och springa och varva högt upp på stranden och sen ta sig ut på ett andra varv.

imflorida_swim_map

Iår var startproceduren lite annorlunda, då de satt upp skyltar med självseedning längs med stranden. Man fick placera sig efter förväntad simtid, med snabbaste gruppen till vänster närmast bojarna.

Bojarna och själva simbanan såg ju vid första anblick inte så konstig ut när jag stod på stranden och blickade ut. 4 gula bojar rakt ut och så en röd boj där man skulle svänga vänster. Och sen tillbaka. Rakt ut och rakt in liksom, hur svårt kan det vara? Då tänkte jag inte riktigt på strömmen i vattnet. Väl ute så kändes det aldrig som att bojarna låg rakt efter varandra!

Jag placerade mig långt bak i en av de snabbare grupperna. Så gick starten och så blev det dyka i några vågor för att ens komma ut i havet. Men sen var det bara att simma på! Jag hamnade väl lite långt till vänster, så jag fick ju bra med plats och fritt vatten. Men jag fick jobba för att simma runt bojarna. Jag var noga med att simma runt alla de röda bojarna, som man måste för att inte bli DQ.

ironman florida 2013 128 swim ironman florida 2013 133 swim

Själva simningen kändes väldigt bra, jag simmade på och tänkte BARA på simning. Tvingade mig själv att inte tänka på något annat, simma, tänk på teknik, draget, simma! Blev mycket ensamsimning där ute och hade några runt mig ibland men inte så jag kunde simma efter dem. Kändes som många simmade på lite olika håll.

Så kom man upp efter ett varv, för varvning på stranden. Många började resa sig upp och gå i vattnet, jag försökte simma så långt det gick. Det är långgrunt där! Kom upp och småjoggade förbi alla som gick i sanden. Kändes ok så här långt, men den där varvningen måste stjäla många minuter alltså! Sen i havet igen, fajtas med vågorna för att ta sig ut och så simma på. Jag vet inte riktigt var jag hamnade men såg en röd boj närmast stranden som jag tänkte jag måste varva så jag fick simma bort där för att ta mig runt den. Sen jaga på till de andra bojarna och tillbaka. Lite hela havet stormar-känsla.

Själva simningen kändes bra och helt ok, men jag tror att jag kanske kan ha simmat lite snett/för långt. Jag kom upp från vattnet, kollade snabbt på klockan och la sen inte mer energi på det. Simtiden kan påverkas av så mycket och jag vill inte att den ska påverka resten av min tävlingsdag! Nu var det ju dags för cykling!

2013_IM_Florida_01

Kom upp från stranden och där stod funktionärerna redo att rycka av våtdräkten. Jag behövde hjälpen så jag tog den även om det innebar att man fick lägga sig ner i sanden när de drar av ens våtdräkt! Förra året hade de väl mattor vad jag mindes? Oh, well. Av med våtdräkten, sanden flyger väl av sen i vinden tänkte jag!

Just simtiden då jag kom upp måste ha varit väldigt populär, för det var verkligen folk överallt! Sprang upp mot växlingen, och var väldigt glad att vi bara var 30% tjejer när jag såg hur fullt det var för omklädning för herrarna. In till damernas, och så fick jag hjälp av en funktionär direkt. Hjälpte mig med allt, så snällt! Ut till solkrämsfunktionärerna, sen sprang jag bort till cykeln. Min stod längst bort, och vi var många athleter som kom samtidigt, så jag fick plocka min cykel själv ur stället. Sen ut och så äntligen fick jag hoppa på cykeln!

Cyklingen
Cykelbanan var en stor loop på 180.2km och väldigt platt. Den gick först längs med havet västerut, sen rakt norrut, och sen en större loop som i en kvadrat runt, innan man kom tillbaka samma väg söderut och längs med stranden igen.

imflorida_bike_map

Jag hade rätt bra koll på banan nu efter att ha kört den med bil, samt cyklingen förra året. Men nu hade jag verkligen lagt upp minnesmärken mentalt så att jag visste var jag befann mig och precis i vilket väderstreck. Detta för att utnyttja vinden till max. 3m/s är inte mycket vind, men när det är medvind ska jag utnyttja det! Vinden kom norrifrån, så det gällde att tänka på det när jag såg hastighetsmätaren. Jag hade även roliga namn att tänka på som jag och Sara hittat på när vi körde, så jag hade små mål hela banan. Bra för fokuseringen!

Så kom jag ut på cyklingen, och det började med att försöka hitta ”sin” plats. Hela sträckan längs med stranden var det bara att cykla om mängder med folk. Jag körde på och ropade ”on your left” hela vägen. Tänkte att det borde ju rätta till sig en bit efter T1. Jag hann inte dricka eller äta någonting nu, utan låg bara i omkörningsfil och jobbade på framåt.

ironman florida 2013 150 bike ironman florida 2013 144 bike karin ironman florida 2013 145 bike karin

Kom sen bort till där de riktiga vägarna börjar, där vi kör norrut på banan. Stora raka vägar, och bättre med plats. Det var fortfarande mycket folk att passera, men jag kom ifatt de i omgångar.

Målet med cyklingen är alltid att försöka bättra min snabbaste cykeltid, så målet var att snittet skulle ligga på 35-36km/h. På mätaren har jag tiden (för att veta när jag ska äta), medelhastigheten, och nuvarande hastighet. De parametrarna jobbar jag med. Och så bara kör jag!

Det var ju många, många ute på banan där jag var, och jag var lite förvånad ändå av blandningen. För förra året var det svårt att hitta folk som körde i samma tempo, men nu fanns det såna också, och många långsammare som vi passerade (som simmat mycket bättre!).

I omgångar hittade jag folk att pace:a 7m bakom, och jag körde om dem, och de körde om mig i perioder. Men vi kände igen varandra efter ett tag. Men problemet var att även om man hittade ett pace-tåg med lucka att köra i, så kom vi hela tiden ifatt andra att passera. Ibland pågick passeringar då där, fast i en helt annan fart. Jag ville inte hamna i någon klungsituation så vissa gånger ställde jag mig upp, tryckte till, P5an svarade direkt och så körde jag förbi utanför ytterled. Högre puls, ja, men då kom ja iaf bort från det!

Jag körde på bra iaf, och åt gels var 20e minut och följde mitt schema. Låg på ett snitt på runt 35 i början, men tänkte att det ändå var ”lite” motvind nu när vi körde norrut. Jag fortsatte att köra ifatt och om folk hela tiden. Det var ensamma, det var klungor. Det var rätt blandat på hur folk draftade eller ej. Man kan lätt se efter ett tag om folk försöker hålla en lucka eller inte.

I en av alla klungor jag kör förbi ser jag sen en jag känner igen, en i min hemma-klubbs klubbtröja. Inbäddad i klungan, tvåa i innerled. Ser inte ut att vilja ändra på det. Funderar kort på om jag ska ropa till hela klungan om 7m regeln, men orkar inte engagera mig i det just då under race. Ropar istället ”Hej SCT!” som att ”hallå där, jag ser dig, jag ser vad du gör”. Vill man vara anonym draftare ska man inte köra i igenkännande kläder. Deras klunga passerar jag och kör vidare, jagar folk och håller min fart.

Jag kör på och passerar mängder, och kör med de personerna jag kör lika fort med. Vi passerar varann lite då och då och jag har koll på vilka jag inte vill släppa ur sikte. Bra att ha folk att jaga för att hålla farten uppe!

Senare kommer den här ”klubbkompisen” Thomas (2880) upp snett bakom och ropar något i stil med ”vad bra du kör!!” Jag svarar att ”det är ju medvind, här kör jag på!” Ligger i drygt 43km/h och kör på, vill verkligen utnyttja medvinden. Han fortsätter dock inte förbi mig utan går istället bak och lägger sig snett bakom. Jag fattar inte vad han håller på med, kan han inte reglerna? Kör man närmare än 7m måste man passera, och det inom 20 sekunder. Annars är det drafting. Jag kör på, och stör mig på att han ligger och suger hjul, som om vi kört partempo. Alldeles för länge och alldeles för nära för att jag inte ska reagera på det. Jag vill inte störa min cykling dock, av att typ sätta mig upp och skälla ut snubben. så jag kör vidare. Men ser han bakom mig väldigt länge. Både grov drafting och otroligt öppet. Kör man triathlon ska man cykla själv, veta om och följa reglerna.

Jag kör på och sen svänger vi (en av få svängar på denna banan), nu är det annan vind och jag sänker farten, och fyller på med energi. Kör väl lite lugnare och då passerar denna ”klubbkompis”. Ser inte honom mer under dagen. Men ser han på mina finisherpix, och sa jag inte ifrån då så säger jag ifrån nu. Inte ok! #SayNoToDrafting #StoppaFusket!

2013_IM_Florida_08

Nu går banan österut och jag är på väg bort mot den ”dåliga vägen” efter typ halva banan. Jag försöker köra på igen och hålla bra fart även om det går lite, lite upp och ner här. Jag vill köra in tid eftersom jag vet att dåliga vägen stjäl tid. Förra året blev jag så påverkad av vägen att jag sänkte farten lite väl mycket, nu ska jag försöka tänka annorlunda!

Denna väg har sprickor ca varje 1-2 meter, så det dunkar rejält i cykeln. Jag kommer dit, och lägger upp en tidsplan. ”Det kan MAX ta 15 min innan vi ska vända, kör nu!”. Så jag fokuserar bara på de 15 minutrarna till vändpunkt och kör på. Fortfarande folk att passera, och jag bara kör på. Tur att alla delar på cykeln sitter fast, det skumpar rejält! Jag hinner till vändpunkten innan min planerade tid, vänder och är glad jag är på rätt håll. Snart blir det fin asfalt igen! Får nog ett snitt på 31 här, istället för 29 som det blev förra året. Bättre!

Sen fortsätter banan längs med hillbilly-husen och haunted trail. Roliga namn sa ja va? Lite backar och jag kör på, och blir här av med några som jag sett under dagen. Trycker på uppför en backe, flåsar en del, men sen svänger vägen och så är det platt och rakt igen. Hemåt! Jagar på och kör på riktigt bra.

Jag kör fortfarande om folk under hela cyklingen, men det blir mer och mer utspritt. Tur är väl det. På väg tillbaka ser jag 2 som står i penaltytältet så tänker att här kanske det finns domare ute ändå.

Sista biten söderut är det medvind, och nu är det bara att bomba på igen. Jag har som mål att köra i 43km/h minst, och matar på. Kommer ibland killar som kör om, och som snart sänker till 39km/h så fort de passerar. Jag har börjat inse att jag är på väg mot en bra tid, så jag tänker att ”jag har inte tid att köra långsamt” och går fram och passerar igen.

Det är först nu mot slutet av cyklingen jag inser att jag faktiskt är nära 5 timmar cykeltid. Medvindsbiten har ökat snittet, och jag kör fortfarande på riktigt starkt. Jobbar på och kommer att tänka på att jag inte har ont i benen alls. Inte ont nånstans egentligen, inte ens rumpan. Men trött är jag, men mer allmänt trött, inte krampaktiga muskler eller något sånt!

Jag bara jagar på mot slutet, och jagar minutrar sista biten längs med strandvägen. Här är det nu färre folk i vägen, äntligen. Jag jagar på som en dåre, som alltid. Tycker det är grymt kul att köra. Trött men vill inte ge upp tanken på min cykeltid. Cykla på nu! Kör på, blir påhejad av publik längs med strandvägen tillbaka. Kommer in och hoppar av cykeln, 5.02!! Min bästa cykeltid!

2013_IM_Florida_02 ironman florida 2013 152 bike karin

Cyklingen överlag kändes toppen. Jag var mer mentalt förberedd iår, på att verkligen köra på hela tiden och inte nöja mig med en viss fart. Jag jagade på bra, kunde pace:a 7m bakom andra ibland, men körde mycket ensam också som vanligt. Kroppen kändes bra, och energin räckte bra.

Förra året körde jag om 510 personer på cyklingen, och tyckte det lät mycket. Iår blev det på något konstigt sätt nästan 1000 personer jag passerade! 200 personer i timmen, inte konstigt att jag tyckte det var många i vägen! Min tid på 5:02 räckte till top-2 tid i min klass (av 116). Endast vinnaren i min klass cyklade snabbare. Totalt en 25e damtid på cyklingen av alla inklusive 26 proffs. Och jag cyklade om en del herrar på P5a också, så det var nog inte bara cykelns förtjänst!

Löpningen
Jag var grymt nöjd med cyklingen, och med tiden! Kom in till växlingen och lämnade ifrån cykeln till en funktionär och sprang in i omklädningsrummet. Fick direkt hjälp av flera funktionärer. Underbar service! På med skor, keps, en flaska resorb i handen, gels i shortsen och så ut på löpningen! Såg Sara direkt när jag kom ut ur T2 och var superglad över min cykling!

ironman florida 2013 155 run karin ironman florida 2013 156 run karin ironman florida 2013 160 run karin

Löpningen gick på en out-and-back bana under två varv. Så alltså drygt 10km iväg, vända och tillbaka exakt samma väg och sen ett likadant varv till. Det är bra upplägg tycker jag, ”bara” 2 varv, och så möter man andra tävlande hela tiden. Det är också mycket publik de första 3 milesen ut på banan. Musik, påhejande och fest. Roligt!

imflorida_run_map

Så när man började springa möts man av en helt otrolig publik! Så jag bara sprang på och log, det var roligt! Nu bara ett marathon kvar, ut till parken två gånger. Det här ska jag fixa!

Benen kändes ok, men jag hade som bara en fart. Jag sprang på och fokuserade på 1 mile i taget. Jag räknade ut att det var typ 6-7 miles ut, det lät ju inte så långt. Jag tog lite gels ibland och cola och vatten på stationerna, som fanns efter varje mile. Magen var lite upprörd (som alltid), så fick ta det lite lugnt med vad jag fick i mig.

Med två varv så känns det faktiskt inte så långt. Först skulle jag ju ut till parken, och se banan. Sen tillbaka. Och så varva och sen ut en gång till. Jag tänkte aldrig den riktiga distansen. Att tänka att jag ska springa ett marathon, det känns ju jättelångt!

När jag sprang första varvet ut så var det inte så fullt ute på löpningen än. Jag var stolt och glad att vara där jag var just då. Sprang på i mitt tempo, gick bara några steg vid stationerna, sen joggade jag vidare.

Ut till parken och sen var jag på väg tillbaka. När jag kommit ut ur parken mötte jag sen Kath som kom i en bra fart! Vi sprang ihop förra året första milesen på löpningen, nu var jag före henne, men det såg ut som att hon skulle komma ifatt! Vi hejade på varann och peppade. Det var bra med att man mötte tävlande hela tiden, kunde peppa på de man kände igen!

2013_IM_Florida_07

Det andra roliga på vägen tillbaka på första varvet var hur jag tyckte mig se förvånade miner ibland hos de jag mötte. Som att ”hur kan HON va före mig?”. Jo. Japp. Jag är före! (Än så länge iallafall!) Tänkte jag och sprang vidare.

Jag delade upp varvet i små delar, och de där 6-7 milesen var ju inte så många ändå. Någon mile i parken, sen några miles i bostadsområden, och sen 2-3 miles närmast mål/varvning där det var underbar publik. Nu närmade jag mig varvning igen, och där mötte jag Sara igen! fick pepp och hejarop! Fortsatte sen bort till special needs där jag fick påfyllning av resorb och mina gels. Och så ut på sista varvet!

ironman florida 2013 163 run 2013_IM_Florida_03

Jag hade inte startat min egen klocka precis när jag började springa, så jag hade inte riktigt koll på tiden, eller totaltiden. Målet att gå imål innan det var mörkt fanns ju kvar så jag fick jobba på för att hinna!

Jag sprang på ut mot parken igen. Jobbade på, benen och kroppen kändes bra, men jag fick stanna några gånger pga magen. Sånt man får räkna med helt enkelt. Sprang på där i bostadsområdena och mötte några av de andra svenskarna och peppade och hejade. Nu hade de inte långt kvar, och snart skulle jag ju vända!

Kom ut till parken och vändpunkten såsmåningom. Stod ett helt gäng funktionärer där så jag frågade vad klockan är. 16:58 fick jag till svar! Oj, då får jag skynda mig! Jobba på nu Karin, spring på!

Mötte sen Kath igen på väg ut ur parken. Nu var hon närmare mig, och jag var sen säker på att hon skulle komma ifatt. Men jag skulle hålla mig springandes så gott jag kunde! Jag sprang på där i bostadsområdena och nu var alla ute på banan och sprang. Gott om folk att pace:a med alltså. Jag försökte springa bakom vissa ibland för att hålla takten, och kom ibland ifatt folk som sprang fort/gick i omgångar.

Det intressanta var att folk inte såg mig som ett hot överhuvudtaget, de insåg inte att vi tävlade mot varann och var på väg mot mål. Jag sprang nu långsamt, men det var ju för att jag var på andra varvet. Tror att många tolkade som att jag var ett varv efter dem.

Men jag var på väg mot mål. Den tanken stärkte mig, jag är på väg mot mål nu! Bara några miles kvar. Det är faktiskt ingenting! Benen blev segare nu på sista milesen, men jag joggade på ändå. Kunde inte öka farten, men betade av den sista biten.

Så kom jag förbi publikhavet igen in mot mål/vändning. Men nu skulle jag få vika av in mot målrakan. Härligt! Nu var det min tur att gå i mål! Det var skymning men ännu inte helt mörkt, jag jagade klockan för att hinna! Sprang på och bara njöt även om jag var trött. Den där målrakan var ordentligt lång! Fick igång publiken som alla jublade, vilken känsla! Sprang äntligen in i mål. Så nöjd med min prestation!

ironman florida 2013 184 karin

2013_IM_Florida_06

Löpningen slutade på 4.39, som är helt ok, med tanke på några stopp. Får löpträna ännu mer till nästa säsong!

Min sluttid blev 11.14 och jag kom 18:a i min Age Group (W30-34), av 116 startande.

Ironman Florida var en riktig fin tävling iår igen! Amerikanarna kan det här med arrangera tävlingar, och publiken är helt fantastisk! Det var en fin semester/race-resa till Florda. Tack till Sara, min superbra Ironman-Sherpa!

Simning – 1:20:29
Cykel – 05:02:27 (2a bästa tid i min klass, 25e damtid totalt)
Löpning – 04:39:32
Totalt: 11:14:50
Plac:
18/116 i 30-34
96/743 damer
624/2891 av alla

Här är alla resultat.

2013_IM_Florida_05 ironman florida 2013 185 afterFinisherölen hemma på hotellet var god! Corona och pizza, bästa återhämtningen! Firade både målgång, och att vi fick hem mig efter målgång :-) Tack Sara!

Race Report: Ironman Florida 2013

11 thoughts on “Race Report: Ironman Florida 2013

  • 18 november, 2013 at 21:45
    Permalink

    kul med race report – imponerande mycket och detaljerat du minns!! så himla bra kämpat!

    Reply
    • 19 november, 2013 at 21:32
      Permalink

      Haha ja man hinner reflektera en del ändå under alla timmar, men det känns som tiden går fort! Tack Sara! Vilken resa vi hade, så kul att du kunde följa med!

      Reply
  • 18 november, 2013 at 23:10
    Permalink

    Gillar verkligen dina racereports Karin och jäklar vad grym du är på cykeln!
    Helt obegripligt för mig att man fuskar som motionär med draftingen…

    Reply
    • 19 november, 2013 at 21:37
      Permalink

      Tack Jörgen! Ja cyklingen älskar jag :-)

      Förstår inte heller mig på folk som inte följer reglerna. Det är som att gena på en löptävling, är väl ingen som skulle få för sig att göra det?

      Reply
  • 19 november, 2013 at 09:58
    Permalink

    Hurra vad du är bra och vilken grym cykling! Begriper inte hur man kan ligga kring 5 timmar på 18 mil cykel…. Grattis och tack för en underbar berättelse!

    Reply
    • 19 november, 2013 at 21:39
      Permalink

      Tack så mycket Marre, kul att du gillade rapporten! Lång läsning minst sagt, men det hinner ju hända en del! Förstår faktiskt inte heller själv hur det kan gå så fort, men man är taggad och har utvilade ben så det är bara att köra på!

      Reply
  • 20 november, 2013 at 15:05
    Permalink

    Vilken peppande rapport. Och det låter som om det nästan inte var jobbigt alls. Otroligt!
    Gillar det där med solkrämsfunktionärer. Rätt hög coolhetsfaktor att delta i race som har sådana. Verkar i övrigt som att funktionärerna var grymma (förutom de som skulle hålla koll på draftare då) – visste inte att man kunde ha funktionärer som hjälpte till med grejer under transitions – coolhetsfaktor igen!

    Reply
    • 22 november, 2013 at 13:23
      Permalink

      Tack Sofie! Ja funktionärerna var grymma! Man kände sig verkligen som ett proffs för en dag, så mycket service man fick!

      Reply
  • Pingback: 2013 – Träningsårskrönika – del 4 | Karin Tri

  • 6 juni, 2014 at 08:05
    Permalink

    GRYM CYKLING! Grattis! Sub 5 i år!!!

    Reply
  • 8 augusti, 2014 at 12:40
    Permalink

    Imponerande!! Vilken prestation!
    Och grymt cyklat, verkligen grymt!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *