Det är inte alltid en dans på rosor, det här med träningen och planerade pass. Ibland är det jobbigt att ens påbörja passet. En jobbfredag och hela veckan sitter i kroppen. Jag är trött efter veckan och träningen och är seg när jag kommer hem. Rastlös men trött. Jobbig känsla i kroppen. Helst av allt vill jag sova, i ett dygn ungefär.

Men jag har min plan, och passen väntar. Det är inte att jag studsar upp på trainern när jag kommer hem precis, men jag bestämmer mig för att göra det. För jag vet att jag mår bra av det, och det är träningen jag gör nu som kommer att ta mig dit jag vill. Det är jag som måste göra det, ingen annan. Och det är jag som valt att göra det, ingen annan.

Så jag bestämmer mig för att göra mitt vinterbrickpass ikväll. Trött och seg, men såfort jag sen värmt upp på trainern så är ju benen med mig. Det är skönt att köra, och jag verkligen bombar på under mina vo2max-intervaller. Nu vaknar jag till och nu njuter jag!

Svetten rinner när jag är klar med passet en stund senare. Slänger på löpkläderna utan att tänka och sticker ut i ösregnet. Mörkt och regnigt en fredagkväll, då är det bara jag och de som rastar hundar ute. Joggar mitt planerade pass på 40 minuter och lyssnar på favoritmusiken. Benen bara går och jag är nöjd med kvällen. Nöjd med att ha fixat passen trots min seghet. Ibland är det inte lätt att ta rätt beslut, men när jag väl bestämt mig för att träna är det alltid rätt beslut!

Nu väntar en helg där jag hinner både träna och vila, och umgås med vänner!

140221_inspo_karintri

Get on with it

4 thoughts on “Get on with it

    • 23 februari, 2014 at 23:10
      Permalink

      Tack Sara för all pepp!

      Reply
  • 22 februari, 2014 at 19:28
    Permalink

    Exakt samma historia för mig igår! Känner sig trött och miserabel, tar tag i sig själv, känner sig som en hjälte ute i regnet. Efteråt: stört nöjd. Misärpassen räknas dubbelt!

    Reply
    • 23 februari, 2014 at 23:11
      Permalink

      Åh vad skönt det känns att jag inte är ensam om dessa känslor just nu. Absolut, så borde det vara. Misärpassen gör en stark! Bra jobbat!

      Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *