[google-translator]

.

Så var det dags för årets höjdpunkt – Ironman Kalmar! 3dje gången jag kör Ironman Kalmar, men 6e gången där (med alla Kalmar Järnmannen). Även om jag kör många andra race är Kalmar speciellt. Det var min första IM-distans 2008, och jag körde min 10e IM där förra året. Detta blev min 13e, vilken tur att jag inte tror på oturstal!

Ironman Kalmar har byggt upp en riktigt bra tävling, med bra bana, bra organisation och så all publik. Det har alltid varit många som hejar i Kalmar, men i början var det ju bara de närmast atleter och vänner. Nu är det en hel stad som hejar på! Nytt för i år var ny simstart med rullande start, och en ny simbana, samt att löpbanan ändrats så att man skulle få passera stan en gång till. Cykelbanan var likadan som förra året. Det skulle bli intressant med simändringarna!

Jag hade varit nere på Öland under veckan och förberett mig. Kände mig laddad och redo. Kvällen till lördagen bodde jag dock på hotell inne i Kalmar, för att vara nära start. Sista grej jag gjorde kvällen innan var måla naglarna knallrosa, det är ju viktigt! Sen tog jag en promenad bort till Kalmar Slott och bara mentalt laddade för en kommande lång dag. Somnade i tid, och vaknade av mig själv 3.30. Gick upp 3.50, snabb dusch för att vakna, fläta håret och sen på med racekläderna. Gick ner till frukosten och åt litegrann och drack kaffe. Laddad stämning som alltid!

Åkte sen bort till transitionarea och var där strax efter de öppnade kl.5. Jag gillar att vara där i tid på morgonen även om rutinen går fort. Pumpa disc och hjul, satte på flaskor på cykeln och några extra gels. Startade Garmin och kalibrerade mot wattmätaren. Så, redo. Gick sen bort mot simstarten, där man nu skulle placera sig i rätt grupp på land. Var där i god tid så hann gå på toa. Men såg att de där i parken hade endast 4 bajamajor, för över 2000 startande. Resten av dem fanns 10 minuter bort vid transition. Fail på den, snacka om att skapa onödig stress att folk får stå och köa precis innan start.

Simning

Jag gjorde mig redo, blev mer och mer taggad och nervös, men jag gillar det. Gick sen till startfållorna och klev in i 1:10 gruppen där jag tänkte stå längst bak. Mötte Sara och Klas och fick pepp, och gick sen framåt och hittade Sofie och Erika, som jag ställde mig med. Vi simmar rätt jämnt! Vi önskade varann lycka till, och snart gick startskottet och massan av athleter rörde sig framåt. Gick smidigt att komma i vattnet och sen var det bara att köra på! Det var mängder med publik som hejade på och det var roligt, det kändes bra att simma på och det var inget stök och bök precis.

Ironman Kalmar
Foto: Gunnar Eld

Det var ju en helt ny bana som skulle innebära en del svängar. Jag hade studerat kartan rätt noga så kände mig säker. Det fanns många bojar även mellan svängbojarna, som var i en annan form. Så det var bara att beta av boj efter boj. Jag simmade på i en takt som kändes bra, ansträngande men inte max. Fick in ett bra flyt och körde på.

Det blev rätt utspritt fält, även i sidled kändes det som. Jag hade svårt att hitta någon att ligga på fötter på, och jag försökte ta snävast väg mot bojarna. Kanske var det strömt, men på vissa partier kändes det som att vissa simmade åt ett helt annat håll. Jag fokuserade bara på bojarna, och simmade på så gott jag kunde. Har aldrig någon koll på vilken fart jag kör i, så får alltid en överraskning när jag kommer upp och kollar på klockan. Nu blev det 1.16, en tid jag ofta kör på. Men det kändes som jag simmade på, så jag gjorde det jag kunde. Tänkte inte mer på tiden, nu var det dags för cykling!

IM_Kalmar_swim_1

In i transition, tog påsen och hällde ut innehållet. Tog det lugnt och fick på strumpor, skor, och lite gels och salttabletter i fickorna. Tog hjälm och glasögon i handen och sprang ner mot min cykel, medan jag satte på detta.

Snacka om att man är lite förvirrad efter simningen ibland, jag sprang ner och blev sen lite osäker på vilken rad jag egentligen hade (den sista), men sprang ner, och letade efter cykeln och kollade nummer. Hittade inte den direkt utan fick vända upp och ta den. Sprang sen ner mot radens slut, men precis som jag vänder ut så tappar jag cykeln. Är väl fortfarande blöt om händerna och håller ju inte i cykeln så hårt. Tar direkt upp den och tänker – Kolla kedjan! Och ja precis, kedjan har ramlat av. Jag försöker lägga upp den på klingan och dra runt trampan så den ska komma på. Funkar inte. Gör det igen. Funkar inte. Tar till slut ett stabilt grepp med båda händerna om kedjan och lägger och trycker på den på klingan. Sådär! Helt svarta händer av oljan, men nu kan jag iaf köra! Springer ut, hoppar på cykeln, och trampar iväg. Hinner tänka ”torka dig INTE under näsan nu Karin!”. :-)

Cykling

Tappar kanske en del sekunder på cykelfadäsen, men det är så otroligt lite i sammanhanget, så bestämmer mig för att strunta i det och bara cykla nu. Jag kör på upp mot bron och försöker direkt komma in i min rytm och komma om folk så att man hittar sin plats. Lite väl taggad är jag nog, för jag kör på lite hårt (ser jag efteråt).  Jobbar på över bron och då har vi lite medvind, och det är bara att trampa på.

IM_Kalmar_bike_01

Jag körde på och under den första halvtimmen tar jag bara lite dricka från min flaska. Börjar med gels efter ca 45 minuter, och då tar jag en var 20-25e minut med vatten till. Passerar Färjestaden och sen kör man på söderut ner på ön, förbi Mörbylånga. Vinden kommer från sidan men är inte så jobbig, än.

Jag kör på och jobbar på att hitta en bra position. Kör om en del och peppar de jag känner igen. Det man märker direkt på hela vägen ner söderut är skillnaden från föregående år. Med denna rullande simstart är fältet mycket mer utspritt, och jag ser ingen drafting. En del domare ute, och framför mig ser jag bara en lång, lång radda med cyklister med lucka. Bra! Jag jobbar på och det är aldrig svårt att passera, innan blev det ibland platser där många ville om samtidigt.

IM_Kalmar_bike_03

Fortsätter ner söderut, upp för en liten backe och sen vidare söderut innan man kommer till ”backen” i Degerhamn. Efter detta kör vi över alvaret och har alltså nu bytt riktning. Lite medvind är det nog, men inte så att jag kör så överdrivet mycket snabbare. Kämpar på och kör på och kör på känsla. Jag har fått watt att köra efter, men också att jag ska köra på känsla. Har mest hastigheten på skärmen, men växlar över ibland för att se snittwatten. Den ligger inom intervallet så då växlar jag tillbaka och kör sen bara på.

Efter alvaret svänger vi igen och kör nu norrut. Jag har aldrig riktigt fattat hur vinden kommer så tänker att nu kanske det blir bra, men det är fortfarande någon sorts sidvind som inte känns som det hjälper. Jag cyklar på och benen känns ju inte riktigt som de brukar. Lite känning i låren, och så är jag lite trött i rygg/rumpa som vanligt. Tar gels och försöker peppa mig. Kom igen, cykla på. Häng på (10m) från personen framför. Släpp inte dem ur sikte! Jobbar på och kör efter en kille i Kalmarkläder. Vi har bra fart och jag har hans rygg som mål ett tag.

Ironman Kalmar
Foto: Gunnar Eld

När vi sen vänder över alvaret igen, först DÅ förstår jag på riktigt var vinden kommer ifrån. Rak motvind på den mest öppna delen. Kryper ihop och jobbar på. Tänker jobba, jobba och kör på i ungefär samma intensitet som innan. Dock går det inte fort, och jag blir här omkörd av de som jag kört runt förut. Hastigheten ligger på 22-24km/h. Och jag kör på! Peppar mig, och vet hur vägen precis ser ut här, här har jag kört många gånger. Men den har nog aldrig varit så lång! Ser fram emot nerförsbacken som kommer efter man passerat vägen vid kyrkan.

IM_Kalmar_bike_05
Foto: Anders Clarin

Kommer fram mot kyrkan, ser två från SCT som hejar, och blir glad. Kör på och ner mot backen. Den är en riktigt fin utförslöpa där man lätt ligger i 45 en vanlig dag. Idag får jag trycka på som tusan, och kör i 30….den där motvinden alltså!

Svänger sen 90 grader igen och är klar med motvinden, men förstår att det kommer gå segt över bron. Försöker tänka positivt dock, att sen Kalmarsidan är ju mer skyddad från träd, där BORDE det gå bättre! Jobbar på och kör på i min intensitet, passerar nu igen många som körde om mig i motvinden. Jobbar på och vill inte tappa mer tid än nödvändigt. Kör på när det går! Upp förbi Färjestaden igen och så över bron. Det är inte så farligt som över alvaret, men det är motvind. Blir igen omkörd av de jag kört om, och vissa ligger lite väl nära. Blir lack, men trampar på i min takt i min ensamhet.

Kommer sen in till Kalmar och vilken energikick det är! Hör många verkligen vråla mitt namn och blir superpeppad, tack!! Runt rondellen lugnt, och sen trampar jag till och försöker få upp farten igen ut ur stan. Nu bara 6 mil kvar, och mindre vind, va?

IM_Kalmar_bike_02

IM_Kalmar_bike_06
Foto: Lisa Lantto

Mindre vind? Trodde jag ja. Det visar sig att det blåser mer och mer, och aldrig till vår fördel känns det som. Jag tycker jag har sid/motvind när jag kör ut mot Lindsdal. Kämpar på och tänker på att det blir bättre sen. Men möter nu täten, och de kryper ihop rejält och ser ut att kämpa i vind. Hur går det ihop?

Försöker jobba på där ute på Kalmarsidan, och är glad att jag åkte banan i bil. Känner igen mig och kan tänka var jag är och dela upp det i delmål. Blir dock tröttare i kroppen, benen är inte riktigt med mig idag, och ryggen börjar kännas mer. Ställer mig upp ibland och trampar till för att sträcka ut mig, men tycker då att det är något som låter på cykeln. Får för mig att något ligger emot, och känns som allting jobbar mot mig idag.

En del negativa tankar, men försöker allt jag kan att vända det. Snart är jag påväg tillbaka mot stan, och då dör helt plötligt min Garmin, batteriet har gett upp. Så jag har ingen koll på fart eller tid, men vet att det inte blir en snabb tid idag. Jobbar på så gott jag kan hela vägen in mot stan. Jobba, jobba! Kör om en del igen, och kommer in till T2, nöjd att vara klar, klar med fajten mot vinden!

Blev dock gladare när jag kom in i T2 och ser att det inte är så många cyklar som hänger där redan i mitt ställ. Måste ha varit tufft för flera där ute idag då! Sprang in snabbt på toa med hjälm och glasögon fortfarande på. Onödigt att ta av liksom och behöva hålla i! Snabbt ut igen och bort mot växlingstältet. På med skor, keps, Garmin 910, vaselina in mig lite överallt och sen ut med min flaska resorb i handen.

Löpning

Blev direkt påhejad när jag kom ut och blev glad och pepp! Nu är cyklingen bakom mig, glöm den, nu är det löpning som gäller! Finns inte tid eller ork till att älta eller oroa sig om vad som hänt eller vad som kommer hända. Allt som finns under Ironman är just nu. Göra så bra jag kan NU!

IM_Kalmar_Run_03

Mitt mål för dagen var att ha ett eget mål för löpningen. Att se den som en enskild sak, som jag oftast brukar göra med cyklingen. Detta för att lura mig själv lite att verkligen hålla i och jobba på hela loppet.

Så mitt satta mål med löpningen var att sikta mot 4:20 på maran. Detta delade jag upp i 2:05 första halvan, för att ha 2:15 till andra. Det betydde 5:55 tempo, samt 6:24 tempo. Och dessa tempo hade jag memorerat och funderat mycket på.

Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas efter halva, men nu jobbade jag på med nuet i tanken, och första delmålet att jobba mot. Första delmål 2:05 på 21km. Jag sprang på ut från transition in genom stan, detta var den nya ändringen på banan, att man passerar stan 4 gånger. Det var en otrolig publik och många jag känner som hejade (ni vet vilka ni är – Tack!), tack så otroligt mycket! Det var en häftig känsla och kroppen kändes bra, jag bara sprang på. Kollade ner på klockan snart och såg det gick lite för fort. Sänk tempot sa jag till mig själv. Min Garmin var inställd på att pipa varje km och ge tempo, så jag skulle ha stenkoll.

Jag sprang på ut från Kalmar på banan och det kändes väldigt bra. Magen kändes lugn för en gångs skull, och jag kunde fokusera på löpningen. Kände inte efter sådär jättemycket utan försökte mest få till en bra kadens och hållning. Och så höll jag koll på klockan! Småsprang genom vätskestationerna och det dröjde några km innan jag började ta energi, drack av min resorb. Hade några enervit och high-5 gels med mig ut, så de tog jag av sen, lite åt gången, och bara lite cola eller vatten på stationerna.

Efter första varvet fick jag ett rosa band på armen och jobbade på in mot stan igen. Sprang på och tänkte på all pepp jag fick från de jag känner, såg fram emot olika platser för jag visste jag skulle se dem där. Fokus på tempot, springa på, inte tänka på sen, bara nu. Det funkade väldigt bra!  Fick och gav också pepp till de jag kände som passerade mig på banan, eller som var på andra varv. Det är det som är så kul i Kalmar att man känner så många, både deltagare och publik!

IM_Kalmar_Run_02
Foto: Lisa Lantto

Min plan funkade bra ett tag i alla fall. Jag passerade halvmaran på 2.06 och kände mig väldigt nöjd med uppnått första delmål. Nu skulle jag fortsätta springa på men tempot fick lov att sänkas lite. Och det gjorde det lite automatiskt. Jag jobbade vidare och det kändes fortsatt okej. Sprang på och tog lite gels, gick något steg vid vätskestationerna när jag drack, sen direkt iväg. Vid 28km fick jag langning av David med mina egna gels och ny resorbflaska. Nu bara 1 varv kvar!

Genom stan igen och så ut! Jobbade på och såg på klockan att det gick långsammare, men fortfarande inom en okej marginal. Mitt förra löp-PB på IM-mara är 4.27, så det var väl mitt nästa mål om 4:20 inte riktigt skulle gå. Jag tänkte inte så mycket på det dock utan jobbade på kilometer för kilometer.

Strax efter 30km började jag dock få andra problem. Magen började göra ont, först var den bara svullen och spänd, men sen fick jag otrolig magkramp. Gjorde ont, inte så jag behövde stanna för toa, men det var en kamp att springa. Försökte tänka bort det och hålla fokus. Jobba på framåt. Peppade mig med bästa hejaropet ”Skynda dig”, rabblade jag för mig själv. Skynda dig Karin!

Det var inte benen som saktade mig men magkrampen. Och med den fick jag svårare att fylla på med energi. Blev en halv mugg här och var, men knappast nåt mer. Gels som jag fick vid special needs förblev oöppnade. Jag jobbade på, in i min bubbla och ville ta mig till mål så snabbt det gick i detta tillstånd.

Jag var väldigt trött mot slutet. Vid 38-39km sprang jag förbi publik som låg ner och vilade i gräset. Det såg så otroligt skönt ut! Jag vill också ligga ner när jag kommer i mål, tänkte jag. Jobbade vidare, sen in mot armbandsutdelningen, sista bandet på armen och vad lättad jag blev! Nu bara någon km kvar.

IM_Kalmar_Run_05

In i stan, nu trött, men med målet i sikte. Så lite kvar.  Blev påhejad igen, och orkade nu inte svara. In mot labyrinten inne i stan och ibland sprang jag om vissa som var på andra varv, och ibland kom någon med 3 varv och sprang om. Och jag tänkte ”jag är också här, jag har också 3 band!”, och var jäkligt glad för det. Upp mot mål, in mot målrakan! Äntligen! Vinkade till publiken, gav speakern Paul en highfive, och sen var jag i mål!  Vilken känsla, varje ironmanmålgång är underbar!

IM_Kalmar_Run_04
Foto: Lisa Lantto

Efter mål blev jag omhändertagen av en funktionär. Mådde väl ”ok” så länge jag nu slapp springa med magkrampen. Passade på att duscha direkt och snabbt (för jag vet att jag kanske bara mår bra ett litet tag), och bytte om. Sen in och försöka få något i mig. Men som väntat mådde jag sen sämre. Jag blev yr, fick hjälp av en funktionär och bröt ihop i tårar ungefär, så trött var jag.  Hade inte fått i mig energi sista 12km. Kom in i sjuktältet och fick ligga ner ett tag. Fick knappt i mig något då magen fortfarande gjorde ont. Men tog mig sen ut till min support och kom hem.

Mina tider blev:

Min sluttid blev 11:33 och jag kom 12:a i min Age Group (W30-34), av 54 startande.

Simning:      1:16:28 (rank 21/54)
Cykel:           5:31:55 (rank 7/54) 4e tid
Löpning:      4:36:02  (rank 12/54)
Totalt:          11:33:43

Här är alla resultat

Jag satte varken PB, eller cyklade snabbt, eller nådde mitt löpmål. Men vet ni vad, jag är faktiskt nöjd ändå!

Hur kan jag nästan alltid vara nöjd då? Jo för med all ironmanerfarenhet jag har vet jag att det finns inga perfekta ironmanlopp. Ingen kör ett helt race och mår underbart hela tiden. It doesn’t get easier, you just go faster.  Alla får något problem under IM, antingen är det magen, eller så är det kramp, eller så är det blåsor eller skavsår. Eller så är man bara jäkligt trött!  Ironman handlar om vem som kan hantera motgångarna bäst.

Så väntar man på det perfekta innan man kan bli nöjd då kan man fortsätta vänta livet ut. Jag känner att om jag har gjort det bästa jag har kunnat för dagen i ett lopp, med alla med eller motgångar som varit, då är jag nöjd med min prestation. Så jag är nöjd med min dag i Kalmar! Det jag tar med mig som väldigt positivt från racet är att det kändes riktigt bra att springa (i 30km iaf), och känner att jag förbättrats där. Och denna gången var faktiskt första gången jag sprang om folk, som sprang! Otroligt va? :-) Sen är jag också väldigt stabil i mina race, och hanterar motgångar så gott jag kan.

Så jag har ägnat veckan åt att passa på att vila, landa mentalt och fundera över mitt race. Se positiva saker, men också det som kunnat ändras eller göras bättre. Men får inte glömma att stanna upp och glädjas åt det man gjort. Jag ger mig själv en klapp på axeln! Det är lätt att man bara jagar vidare till nästa utmaning och aldrig verkligen ger sig själv cred.

Sen är det skillnad på att vara nöjd, och att nöja sig. Jag är nöjd med min prestation men jag nöjer mig inte. Självklart vill jag bli bättre, jag vill sätta upp nya mål som jag vill jobba mot och uppnå, men den resan fortsätter till nästa race!

Ironman Kalmar är en fantastisk tävling, och fortsätter vara en favorit! Får du chansen, kör den!

Race Report: Ironman Kalmar 2014

13 thoughts on “Race Report: Ironman Kalmar 2014

  • 24 augusti, 2014 at 20:46
    Permalink

    Jättekul att läsa! Så himla imponerande att du har kört 13 IM! Jag gillar verkligen ett av desista styckena, det där om att det är skillnad på att vara nöjd och att nöja sig. Jag tänker likadant men hade inte kunnat formulera det så bra.
    Kram Marie

    Reply
    • 25 augusti, 2014 at 08:51
      Permalink

      Tack Marie! Grymt jobbat i lördags! Ja visst är det viktigt att vara nöjd med prestationer och i livet i stort!

      Reply
  • 24 augusti, 2014 at 22:24
    Permalink

    Jag är sååå stolt över dig bästa, starka, snygga Karin!!!

    Reply
    • 25 augusti, 2014 at 08:45
      Permalink

      Tack fina Sara för all pepp och hejarop under dagen!! Vi får ses snart igen tycker jag!

      Reply
  • 25 augusti, 2014 at 06:12
    Permalink

    Bra kämpat, och superbra race report! Så jäkla sant det där med att en Ironman handlar om vem som hanterar motgångar bäst. Det tar jag med mig till nästa.
    Jag körde Ironman Copenhagen igår, så jag får verkligen ”känslan” när jag läser din race-report.

    Reply
    • 25 augusti, 2014 at 08:44
      Permalink

      Grattis till IM Köpenhamn! Hur gick det? Irontrac appen ville inte riktigt visa resultat.

      Reply
  • 25 augusti, 2014 at 08:49
    Permalink

    Åh alltid kul att läsa dina race-reports! Har lärt mig otroligt mycket om Ironman pga dig :)

    Reply
    • 26 augusti, 2014 at 22:10
      Permalink

      Tack! Vad roligt att höra :-)

      Reply
  • 27 augusti, 2014 at 11:05
    Permalink

    Tack för en läsvärd blogg o din Race reportag! Du sprider inspiration o delar dina erfarenheter på ett underbart sätt!
    Bra kört i Kalmar också, gjorde min IM debut och måste säga att jag delar mycket av det du fångat i text. Från simningen, motvinden som kändes riktigt tung till den fantastiska publiken. En upplevelse som gav mersmak! I’ll be back! :-D

    Reply
    • 29 augusti, 2014 at 20:46
      Permalink

      Tack Daniel! Grattis till IM debuten! Visst är det lätt att fastna i Ironmanvärlden! :-)

      Reply
  • 27 augusti, 2014 at 11:43
    Permalink

    Kul att läsa som alltid Karin och grattis till ännu en IM.
    2016 gör jag comeback i Kalmar! :-)

    Reply
    • 29 augusti, 2014 at 20:48
      Permalink

      Tack Jörgen, och tack för pepp innan! Grattis till ditt race i Köpenhamn, så kul att cyklingen gick så bra! Vad händer 2015 då?

      Reply
  • Pingback: Snart Ironmanfest i Kalmar | Karin Tri

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *