Idag är det exakt en månad sedan jag gick i mål på min senaste Ironman – Ironman Austria. Det känns som det var längesen, jag har haft en del strul sen dess, men jag får ändå inte glömma hur bra det gick där, att jag är nöjd med prestationen. Att stanna upp och reflektera alltså.

Nu är jag tillbaka i Stockholm igen på ett litet besök. Åkte upp i förra veckan och är kvar till helgen. Har varit på flera besök hos Access Rehab och fått hjälp för min rygg, både med naprapatbehandlingar och viktig RedCord träning för att väcka musklerna igen. För visst trodde jag att den var helt bra och att det bara var att sätta igång och träna igen, men motvilligt får jag erkänna att det tagit mycket mer tid än jag egentligen accepterat. Men kroppen är viktig, vi har bara en. Det gäller att ta hand om den, att hålla sig stark för att klara av allt man vill göra, och inte ta den för givet. Jag är ändå glad för träningen och tävlingarna jag lyckats köra hittills iår, och att jag har hållt mig hel och skadefri fram tills nu då. Nu gäller det att lyssna på kroppen, bygga upp den igen, och aktivera rätt muskler i höft/sätesparti så att jag kan träna på.

Veckorna fram tills nu har alltså blivit bara simning egentligen. Några korta trainerpass och kort-kort löppass för att testa. Rehab/styrkeövningar och stretch. Sån där ”tråkig” träning men som jag nu ska lära mig att gilla.

Ironman Kalmar ligger nu 2.5 vecka bort. Jag har redan tagit beslutet nu i dagarna att det blir ingen start där för mig. Jag har inte tränat det som krävs, och har en rygg som behöver tränas upp. Klart jag skulle kunna försöka ”ta mig runt” på någon tid inom maxtiden, men vad ger det mer än det tar? Mitt mål är inte att genomföra en Ironman, det är att prestera på en viss tid som jag har tränat för och vet att jag är redo för om jag varit fullt förberedd. Dessutom utgör det en större risk då att ryggen pajar ännu mer och återhämtningen blir längre. Dessutom kräver även en dålig dag på IM flera veckors återhämtning och reboot innan man kan träna på inför nästa tävling.

Så jag får alltså vaska Ironman Kalmar i år. Visst är det tråkigt, men det känns som helt rätt beslut för mig. Jag ska tänka långsiktigt, speciellt i och med mitt triathlonår. Jag vill träna för att bygga upp och förbättra, och få ut det jag vill av året. Inte riskera att gå sönder helt och börja hösten med ännu mer rehab.

Jag har istället planer på en annan tävling några veckor senare, så att jag hinner med ett bra träningsblock för både att komma i tävlingsform och hinna styrketräna upp kroppen igen! Mer om det snart, stay tuned.

Ps. Jag kommer dock att vara i Kalmar under IM Kalmar dagarna och umgås med triathleter och såklart heja fram på tävlingen! Vi ses där!

2015 austria bike3Senaste Ironman – Ironman Austria. Jag vill vara stark och hel när jag tävlar!

Att vaska en Ironman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *