prestationsklader_logo_white_smaller_border

Jag har haft en ”liten” paus från bloggen ett tag men det kan vara dags att skriva en liten kort race report från senaste race, som var Ironman Arizona i Tempe/Phoenix.

Jag har ju varit i Arizona här nu sen oktober, och trivs bra! Träningen inför race, var ca 3 veckor och det gick hyfsat. Det var ju rätt nära tävlingar och sent på säsongen och det kändes i kroppen. Det var bara 6 veckor mellan Ironman Barcelona och Ironman Arizona. Det gjorde att det var lite svårt att uppskatta hur formen var. Träningen gick okej, foten som gjorde ont i Spanien var nu under mer kontroll. Löppassen hade dock inte blivit så långa som kanske var önskvärt pga dessa tidigare problem. Men jag kunde springa! Sprang de flesta pass på trails med sand, backar och kaktusar – och sköldpaddor! Simmade i Oro Valley Aquatic Center under solen, och var ute och cyklade på bra cykelvägar i Tucson och Oro Valley!

Jag bodde ju i Tucson innan (och efter race) som ligger 2h söder om Tempe. Så jag åkte upp några dagar innan race och bodde i Tempe för att förbereda mig för race. Tävlingsområdet var mitt i en stadsdel vid Tempe Town Lake, en ‘man-made’ sjö/flod genom staden. Enkelt att ta sig till och bra parkeringar och område. Träffade de andra svenskarna David Näsvik och Camilla Lindholm och även Michelle Vesterby innan race och peppade lite och snackade inför race. Mina egna mål var väldigt svåra att sätta, en bra dag kunde det gå vägen med ok fart, men det var svårt att veta!

På tävlingsdagens morgon gick jag upp svintidigt som vanligt, runt kl.4, åt frukost på motellet och förberedde mig. Satte på korta Fusion tight under min Fusion Speedsuit för att ha Speedsuit på cyklingen och sen tvådelat på löpningen. Körde sen ner mot området och hittade parkering i ett av parkeringshusen som var till för oss tävlande/publik.

Jag var taggad och laddad för race, det skulle bli kul! Jag var ju där själv, men såg fram emot att bli påhejad av alla 4000(?) funktionärer och all publik under dagen. Två av mina vänner som jag träffat och tränat med i Tucson skulle också komma upp och heja på mig på löpningen, så det såg jag fram emot!

Jag var i god tid vid området och hann med allt viktigt, pumpade disc och däck, satte gels på cykeln, förberedde mig och satte på våtdräkt och allt i god tid.

Simningen

Simningen gick i Tempe Lake, där man annars inte får simma, utan vi hade fått träningssimma där dagen innan. Det var ny typ av start på denna tävling, rullande start precis som i Ironman Kalmar. Proffsen skulle dock starta i vattnet som vanligt.

imarizona-map-1

De hade tipsat om att man skulle ha mörka simglasögon för man kunde få solen i ögonen hela vägen bort på simbanan. Just denna dag var det dock inget problem. För ovanlighetens skull var det molnigt i Arizona, och det skulle till och med bli regn senare under dagen! I den soliga staten, där det alltid är blå himmel!

Jag ställde mig vid 1:10 gruppen vid start och så gick starten och massan av athleter började röra sig framåt. Tidsmattan låg uppe innan trappan man tog för att komma ner i vattnet. Det var bara att följa med strömmen och i vattnet och börja simma! Det var rätt svalt vatten, runt 16-17 grader har jag för mig! Men när man väl var i vattnet var det inga problem.

Jag simmade på i en bra rytm och takt tycker jag, och hade inga problem med andra atleter. Jag höll mig längs med bojarna för att det var enklast så, jag vet att floden böjer sig lite, men jag simmade på och höll mig på kanten. Jag gillar inte att ”bråka” med andra när jag simmar, utan simmar hellre då själv och lite, lite längre. Jag simmade på och hade inga större problem, det gick bra. Jag kände mig stark i slutet och det kändes som att jag höll samma takt eller simmade om folk då runt mig. Jag tänkte att jag hade en bra simkänsla och simmade på och hade bra fokus och tänkte att jag kanske kunde sätta en bra tid ändå? Men så kom jag upp för trappan och så stod min klocka på 1:14. Jahapp, det kändes bra i alla fall! Tiderna var dock ej jämförbara med varken proffsen eller föregående år, då man startade i vattnet.

karin-triathlon-ironman-arizona-tempe-race-report-1

Så kom jag upp från vattnet, fick hjälp av en funktionär att dra av våtdräkten. Vette tusan om det gick snabbare än om jag gjort det själv! Sen sprang man en bra bit bort runt transitionområdet och in i ombytestältet. Först på en massa gräs för att hämta sin påse med cykelgrejer.

Så när jag kom in i transitiontältet var fötterna fulla med gräs. Jag hade förberett och hade en liten handduk i påsen som jag försökte få fötterna rena med. På med strumpor, cykelskor (med överdrag), hjälm, brillor och så ut. Hämta cykeln och så ut!

Cyklingen
Cyklingen går 3 varv ut och tillbaka genom stan och sen ut på en större highway. Lite svagt uppför ut och sen ner tillbaka då. Planen var att ta det lite ”lugnt” i början, eller ja inte lugnt men inte ösa för mycket över planerade watten. Så jag skulle hålla mig till watten och sen i så fall bibehålla och öka senare.

imarizona-map-2

Så jag cyklade på och tog det lite lugnt. Alltså jag cyklade på men mentalt så höll jag igen och jagade inte platser i ”kön”. Det var inga problem med att köra om folk eller så, vilket jag varit lite orolig för. Men jag hade problem att hitta folk att pace:a med, de flesta körde jag om under hela cyklingen. De som körde i min fart hade antagligen simmat snabbare!

Så på väg ut från stan och ”upp” körde jag och pressade inte så mycket, lät watten hålla sig där den skulle och cyklade på. Det var motvind ut, så mer watt gick ju åt på väg ut, sen vände man hemåt och då fick man både medvind och nerför, och då är det svårt att öka watten. Så jag lallade liksom på lite och tänkte, aja det lär ju inte bli någon sub-5 cykling idag. Men jag jobbade på och försökte ha kul helt enkelt!

karin-triathlon-ironman-arizona-tempe-race-report-4

karin-triathlon-ironman-arizona-tempe-race-report-3

Var in vid växlingsområdet och vände runt för att ta varv 2. Alltså 1/3 av cyklingen avklarad, och nu började jag känna att jag blev kissnödig! Redan! Jag hade redan kissat två gånger under simningen (brukar iaf räcka med 1 gång) och nu blev jag lite irriterad. Brukar inte behöva kissa alls på cyklingen och gillar inte heller att köra på kissnödig precis. Cyklade länge och planerade för hur jag skulle göra. Skulle jag kissa i farten, eller stanna? Plockade upp en extra vattenflaska vid en vätskestation för att vara redo, men sen började jag fundera alldeles för mycket. Skulle jag få lida av det senare? Skulle jag få skavsår osv? Jag cyklade på och funderade på det hela vägen ut och sen vid vändningen hade jag kommit fram till att stanna kort. Visste på snitthastigheten att det inte skulle bli någon snabb cykling ändå, så vad gjorde 1 minut hit eller dit då? In kissade snabbt och hade en funktionär som höll i min cykel. Kom ut och var redo att ge mig iväg. Då står en snubbe och frågar om jag har en insexnyckel att låna ut? Nja, alltså jag kör ju mitt race här, har tyvärr inte tid att låna ut mina prylar ;-)

Så, nöjd med mitt kiss-stopp och så iväg igen, cyklade på nu nerför och medvind. Inga höga watt dock, men bättre fart tillbaka. Och att slippa vara kissnödig, härligt! Men, nu så såg ju himlen lite mörk ut och på vägen tillbaka så öppnade sig himlen och så kom värsta ösregnet. Hade jag vetat det hade jag ju inte stannat innan, haha. Regnet i sig påverkade inte mig så mycket. Det var också ”svalt” i luften för att vara Arizona. Att det skulle vara kallt tänkte jag inte alls på, men reagerade på att atleter stannade vid kanten och slängde på regnjackor och grejer. Vi var nu ute allihop på banan, så atleter kunde ju vara på varv 1,2, eller 3.

karin-triathlon-ironman-arizona-tempe-race-report-2

Jag cyklade på, och försökte peppa mig. Åt gels var 25-30e minut ungefär, och fick peppa mig vissa stunder för att hålla modet uppe. Mitt mantra på varv 2 och 3 var ”sluta gnäll – ta en gel!”. Jag såg hur watten inte var där den skulle, hur snitthastigheten var låg och jag hade väl lite ont i baken också. Inte på topp alltså, men försökte göra mitt bästa! Det var ju kul att cykla ändå, och kul att cykla om folk ute på banan. Alltid extra kul när jag cyklade om killar som inte förväntade sig en tjej blåsa förbi!

karin-triathlon-ironman-arizona-tempe-race-report-5

karin-triathlon-ironman-arizona-tempe-race-report-7

På väg in mot stan var det blött och lite trångt på vissa ställen, fick ta det lite lugnt i kurvor för jag ville inte riskera att gå omkull. Men körde på och kom såsmåningom in till växling. Mina vänner Tina och Win stod vid växlingen och hejade, var kul att se dem, och så tog en funktionär min cykel och så kunde jag springa direkt och plocka upp min påse.

In i växlingstältet och fick hjälp att ta på och av alla grejer. Det var först nu jag reagerade på att det verkligen regnat, alla kläder på kroppen var blöta, strumpor/sleeves speciellt. Min Speedsuit tog jag av, och så på med ett linne. Eftersom jag redan hade strumpor på, slänge jag bara på löparskorna och så ut på löpning! Jag var blöt men hade inte tänkt speciellt på kylan alla snackade om, utan mer bara reflekterade att det verkligen regnat!

Löpningen
Så var det bara att börja sin marathon! Jag sprang ut från växlingsområdet längs med floden. Löpbanan var rätt tom så det var gott om plats. Med bara två varv sprids det ut bra, och det tar ett tag innan alla kommer ut på banan och börjar komma ifatt!

imarizona-map-3

Jag sprang på längs med floden bortåt i min ensamhet, såg lite löpare som jag mötte på väg tillbaka. Himlen öppnade sig igen och det öste ner. Men då jag springer med visor/skärm så spelar regnet inte så stor roll, så länge man inte får det rakt i ansiktet. Jag tänkte mer att ”det här är ett svenskt sommarregn!” och sprang på och hade det rätt bra.

Vi sprang på en grus stig där som blev som en lervälling, men det var mest att klafsa sig igenom. Efter typ 2-3km kände jag av dock att jag hade gräs eller något i strumpan som irriterade rakt under ena tån. Jag tänkte på hur det skulle göra ont i 42km så bestämde mig för att stanna snabbt och plocka bort det. Helt riktigt var det gräs i strumporna sen växlingen T1. Men nu var det borta och bara att jobba mig vidare.

karin-triathlon-ironman-arizona-tempe-race-report-6

Hoppade lite mellan de största vattenpölarna precis som alla andra, tills jag blev varvad av damledaren (och också vinnaren) Meridith Kessler, hon bara var en maskin som sprang rakt igenom allt grus, vatten och skit. Så ja, det är typ så man ska göra!

Löparbanan gick på betong hela vägen sen på banan. Det hade tydligen varit halt där i början när regnet kom men det var inget jag märkte av när jag kom senare. Jag jobbade på och blev påhejad av mina vänner på flera ställen, de stod vid broarna och kunde då gå över bron och se mig flera gånger per varv. Så kul att bli hejad på och jag sprang på och det kändes bra, ett tag i alla fall!

Sen minns jag inte riktigt vad som hände. Det var inte foten denna gången, den kändes ok, men min kropp var inte riktigt i balans med vatten och saltmängder. Min mage var orolig och sen blev jag kissnödig precis hela tiden. Och jag jobbade mig på framåt, tog gels/energi med bra mellanrum, och salttabletter osv. Jag sprang på hela tiden, men det blev en del toastopp. Ofta korta, men ändå, det äter ju tiden. Men ni som kört Ironmans eller längre lopp vet ju hur man blir, allting blir relativt till slut. Man kämpar på som fan, och så vet man att man gör vad man kan för stunden, och så blir det liksom ”1 minut för att stanna kort, det gör jag, vad spelar det för roll” när man vet sen att man mår bättre och kan springa på okej några kilometer till. Man bryter ner det i mindre bitar och kämpar på där i varje minut liksom.

karin-triathlon-ironman-arizona-tempe-race-report-8

karin-triathlon-ironman-arizona-tempe-race-report-9

Men jag kämpade mig på, och kom till slut fram till mållinjen! Min 18e ironman målgång. En okej dag med tanke på kroppen och omständigheterna, min 4e ironman under 2015, och 5e sedan november 2014. Jag är nöjd med vad kroppen ställt upp på, och jag gjorde mitt bästa! Det var först när jag kom i mål och gick runt sen som jag kände hur jäkla kallt det var. När solen går ner droppar temperaturen snabbt, och speciellt denna dag när det regnat och varit svalt hela dagen. När jag fått min massage och lite mat, började det ösregna igen och jag tänkte på alla hjältar och stackare som var ute fortfarande och antagligen promenerade i det där vädret. Då är det svårt att hålla värmen! Jag sprang i alla fall hela tiden (förutom toastoppen då) så jag höll mig varm under loppet.

karin-triathlon-ironman-arizona-tempe-race-report-10

Min sluttid blev 11:36 och jag kom 9:a i min Age Group (W30-34), av 95 startande.
Simning – 1:14:36 (rank 21/95)
Cykel – 05:25:29 (rank 4/95) (tredje tid)
Löpning – 04:45:11
Totalt: 11:36:01

Här är alla resultat från tävlingen.

Race Report: Ironman Arizona 2015

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *