BLOG – Sida 2 – Karin Tri

Triathletmeckat Tucson

Hallå! Det var en vecka sen sist, och en del har hänt. Jag lämnade Spanien i lördags och reste hem för en kort stop-over och tvättade alla kläder (i tvättmaskin istället för handtvätt!) och packade om mina väskor. Tog med ännu lite mindre prylar, man lär sig efterhand. Hann även med en massage och sedan bra och grundlig naprapatbehandling hos Björn på Access Rehab.

I tisdags lämnade jag Sverige igen och är nu i USA. Flög till LA och gjorde sen en roadtrip över berg och ökenlandskap till där jag nu bor, Oro Valley utanför Tucson i Arizona. Planen är att träna här inför racet som går uppe i Tempe i mitten på november. Jag älskar google och har funnit att Tucson är en bra höst/vinterstad för triathleter. På sommaren är här visst alldeles olidligt varmt för att träna. Min coach Björn Andersson har ju även bott här när han var proffs, så jag fick bra tips av honom.

Jag bor inneboende hos en trevlig dam, och har världens finaste utsikt från balkongen. De där bergen alltså, de är maffiga och exotiska, och jag kan inte sluta titta på dem var man än är i stan. Igår åkte jag och simmade på Oro Valley Aquatic Center, var sedan runt och handlade lite mat och viktiga prylar. Se det äkta priset för Clif Bars nedan. Snacka om rip-off i Sverige! På kvällen innan solen gick ner tog jag mig bort på en av alla cykel/gång-vägar här i området och sprang ett kort löppass. Foten känns väl sådär okej. Jag ska åka och köpa en foamroller så att jag kan stretcha rumpa/höft som verkar vara orsaken till mina problem.

Idag blir det cykling! Har varit förbi en bike shop och fick tips och karta var jag ska köra. Blir att reka lite på egen hand. Imorgon lördag går en gemensam tur från deras affär som jag tänkte hänga med på. Ett bra sätt att träffa lite folk! Jag känner mig redan rätt hemma här, pratar bättre amerikanska än spanska, det är en sak som är säker ;-)

karin-triathlon-ironman-arizona-tucson-oro-valley-5

karin-triathlon-ironman-arizona-tucson-oro-valley-1

karin-triathlon-ironman-arizona-tucson-oro-valley-2

karin-triathlon-ironman-arizona-tucson-oro-valley-3

karin-triathlon-ironman-arizona-tucson-oro-valley-6

karin-triathlon-ironman-arizona-tucson-oro-valley-4

Sista dagarna i Spanien

Nu har det snart gått två veckor sedan Ironman Barcelona. Veckan efter race blev vilovecka och direkt åkte jag in till Barcelona med några vänner som också körde tävlingen (och deras supportcrew). Trevliga dagar med sightseeing, turistande, god mat och trevligt sällskap!

Sen var jag tillbaka i Calella i mitten på veckan och spenderade dagarna mest på stranden och tog det rätt lugnt. Då var det fortfarande sommartemperaturer. Skönt på stranden och även skönt i vattnet, alla vågor från före och efter race var ju som bortblåsta, nu var havet lugnt och det gick lätt att bada!

Hösten har nu kommit till Calella på riktigt, och det syns verkligen på både natur och stad. Höstfärger överallt och många restauranger och hotell har stängt igen för säsongen. Min favoritpool ute-50an höll också på att stängas för allmänheten lite väl tidigt. Det var brist på personal men jag pratade med hotellchefen som äger poolen och det lät som det skulle lösas. Så i veckan har den nu varit öppen 2h/dag för allmänheten (annars ockuperas den av simgrupper) så då har jag passat på att simma lite korta pass.

I veckan har jag också kommit igång lite lätt med annan träning. Simning då, styrketräning/rehab och så en del cykling. Fick sällskap av svensk cykelkompis på stop-over mot Mallorca, så har visat runt lite turer och cyklat på de fina vägarna häromkring. Kallare nu, så idag åkte armvärmarna på för första gången, och vindvästen i utförsbackarna!

Det känns som jag verkligen maxat ur de fina sommar/höstveckor som går från Calella, så det känns helt rätt att nu dra vidare. Åker mot Sverige i helgen och sen vidare efter några dagar. Let’s go west!

karin-triathlon-calella-beach-cycling-1

karin-triathlon-calella-beach-cycling-5

karin-triathlon-calella-beach-cycling-6

karin-triathlon-calella-beach-cycling-7

karin-triathlon-calella-beach-cycling-4

karin-triathlon-calella-beach-cycling-2

karin-triathlon-calella-beach-cycling-3

Race Report: Ironman Barcelona 2015

Så var det äntligen dags för race här i Calella. Jag som varit här nere i en månad och tränat och förberett mig var nu redo för att tävla. Träningen inför hade gått bra, simning och cykling speciellt, men jag hade ju haft en del problem med en fot sedan några veckor. Den hade hindrat mig lite i löppassen och även fått korta de längsta löprundorna. Det var mest den som var orosmoment. Om den känns, eller inte känns under löpningen, jag visste inte hur det skulle bli, men visste att jag skulle iallafall följa min plan till simning och cykel och sen vara beredd på allt under löpningen.

Så planen eller målet för loppet var ju att simma kring 1:10 beroende på havet, cykla sub-5 (ett mål jag haft länge men där jag visste att på denna banan skulle mina watt kunna räcka till en sådan tid), och sedan springa på i den farten foten höll och se hur länge det skulle gå. Sikta mot en mara runt 4h alltså, men jag var medveten om att den kunde dra ut på tiden. Men en optimal dag skulle det kunna bli ett rejält PB. Löpningen var alltså oviss, men jag visste att OM jag sätter cykel-PB skulle jag göra allt för att ta mig i mål, för att tiden skulle registreras.

Innan loppet har jag bott på lite olika hotell här i Calella, där jag hittat bra dealer. Men dagarna under loppet bodde jag på ett hostel bokat via Nirvana eftersom jag hade köpt min plats av dem, väldigt nära inpå loppet. Ett helt vanligt hostel, men ca 3ggr så dyrt för att det var via Nirvana. Det enda som var bra var väl att det fanns kök så jag kunde fixa min egen mat kvällen innan race, och sen då frukost på morgonen.

Ironman Barcelona startar sent jämfört med andra lopp, starten var inte förrän 08.45, så det innebar 2h sovmorgon! Skönt att slippa gå upp mitt i natten, men det kändes ändå lite konstigt. Jag gick upp vid kl.6, snabb dusch, fläta håret och på med race kläderna. Till detta race passade jag på att testa något nytt, som man alltid ska göra ;-) Jag ville köra i tvådelat till löpningen då jag visste att jag eventuellt skulle behöva stanna för toastopp, och då underlätta det. Så jag satte mina Fusion löpartights under min Fusion Speed Suit för att sedan kunna dra av speedsuiten efter cyklingen och då bara slänga på ett linne. Jag åt min frukost på hostelet (och man fick frukost där så jag fick tag i kaffe, jippie!) och sedan började jag promenera bort mot start och transitionområdet.

In till cykeln i transition för att göra iordning inför start. Mötte Erika och Sofie, som hade egen pump med sig. Vi hjälptes åt att pumpa våra dischjul, ett lite stressmoment alltid innan race, för det är svårt att göra helt själv. Men när det var fixat var det ju lugnt.

karin-triathlon-ironman-barcelona-race-report-course-1

Följde mina vanliga rutiner; på med gels i boxen, på med två flaskor med sportdryck och gels fastklistrade, starta Garmin, kalibrera wattmätaren och lägga i en lätt växel. Cykeln redo! Sen stod jag i toakö och förberedde våtdräkten och alla prylar. Kom ut ur transition när de stängde och gick sedan direkt in i fållorna för start. Hann inte med någon vattenuppvärmning, men det brukar jag ju inte på lopp så det gjorde inte mig något. Körde lite landuppvärmning istället. Hittade Tobias och vi gick framåt i den slingrande ormen som var startfållan och ställde oss ungefär vid 1:05-1:09 uppskattad tid.

Simningen

Simningen var ett stort varv i havet, där första benet bort till vändningen var kortare och längre på vägen tillbaka. Havet hade varit rätt vågigt dagarna innan race och nu var det lite lugnare, men ändå lite rörelse.

im-barcelona-swim-course-map

Starten gick och alla började röra sig framåt. Att komma i vattnet gick bra, det gällde att tajma vågorna och inte tveka, utan bara börja simma så fort jag kom i. Först simma ut till en stor boj innan man svängde och simmade medströms längs med stranden. Det var ok med plats och kändes bra runt mig, inget stök eller trängsel.

Det var vågor men eftersom de var medströms var det bara kul att simma på det hållet. Man simmade med dem och det kändes som det gick riktigt fort! Jag simmade på och fokuserade på att simma, hålla hög frekvens och tugga på. Folk var utspridda lite överallt och jag tittade bara framåt och såg bojar och följde dem. Vid vändningen var det dock rätt mycket folk och det började kännas att vi var ute på havet. Vi vände och simmade med vågorna i sidan, och jag hade folk på bägge sidor om mig som ville ha plats, men jag kunde inte flytta mig heller. Jag simmade på och försökte behålla lugnet. Fick känslan av att vi var där ute för att överleva. Alla jobbade på och simmade framåt, men jag ville bara framåt och ha lite eget fritt vatten. Det kändes som vi var långt ute till havs!

När vi sen vände igen var vi på väg tillbaka. Jag visste nu att det var det långa benet på banan så ställde in mig på att det skulle ta längre tid. Men nu var vågorna mot oss och vi simmade verkligen upp och ner i rullande vågor. Jag såg inte särskilt mycket men ibland skymtade jag en boj och bara jobbade på framåt. Det var sjukt segt och det kändes som man inte kom någonvart. Jag simmade vidare och var glad varje gång man passerade en av de stora bojarna, de hade nämligen markeringar med varje 500m. Jag passerade äntligen 3000m bojen men någonstans här började jag verkligen tröttna.

Vattnet i havet är ju väldigt salt, och efter att ha simmat i det så pass länge måste jag ha fått in en del i munnen eller svalget, för jag fick till slut svårt att andas lite, och fick kräkreflexer. Jag brukar få slem i halsen vid OW-simning och få hosta en del, men här blev det nästan på reflex. Jag fick stanna till några gånger och hulka en del för att få luft. Försökte lugna mig själv men var rätt trött på att vara i vattnet och ville bara vara framme!

Jag var nästan lite rädd där att jag skulle tappa sugen, jag kände att jag höll på att ”tappa huvudet”. Mentalt var jag inte med där på slutet av simningen. Kände lite uppgivenhet och varför gör jag det här, men försökte peppa mig själv och tänka ”1 sak i taget”, ta dig igenom simmet så slipper du vara i vattnet sen. Att tappa den mentala sugen efter endast 1 timme på Ironman är ju inte optimalt! Men jag simmade på och bara längtade till att komma upp! Äntligen såg jag sista bojen, vände in mot stranden och simmade på. Lyckades tajma vågorna rätt (hade tur!) på vägen upp och slapp bli uppkastad på stranden, utan kunde simma upp och sen fick jag tag i en funktionärs hand som drog mig upp.

Sprang upp i den tunga sanden, över tidsmattan. Tittade på min egen klocka som visade helt knasigt, kollade på tiden över mattan som sa 1:30-nånting och hade noll koll på vad jag simmat på. Kunde inte tänka eller räkna just då och förstå att det såklart var proffsens tid, men jag struntade i vilket och var bara glad att vara uppe! Uppe från vattnet och kunna andas, slippa saltvattnet och slippa vilja kräkas. Nu skulle jag istället få cykla! (Simningen avklarades på 1:15.)

In i tältet, på med cykelskor, hjälm, brillor och gels. Fick lägga ner alla saker i sin påse själv och hänga upp den på sin plats. Sen sprang jag ut och tog P5an innan jag var över bike-on-linjen och kunde cykla iväg!

Cyklingen
Cyklingen var en 2.5 varvs bana, med först 3km småvägar genom Calella för att komma ut på den större vägen. Dessa 3km var på slutet med så de fick man ta marginal för om man nu hade ett tidsmål på cyklingen som jag.

im-barcelona-bike-course-map

karin-triathlon-ironman-barcelona-race-report-course-2

karin-triathlon-ironman-barcelona-race-report-course-7

Jag hade ju som alla andra hört talas om draftingproblemen på denna banan sedan förra året. Nu var det ändrat simstart till rolling start, och så skulle de ha fler domare på banan. Jag hade dock förberett mig mentalt på att det nog skulle bli en del drafting, men jag hade en egen plan för detta. Jag vet att jag kan inte påverka vad alla andra gör, men själv vill jag bara undvika att hamna i sådana situationer och göra rätt för mig. Så jag var liksom förberedd för det värsta kan man säga.

Där jag var i fältet var det dock inte SÅ mycket high chaparall. I början av varvet är det 3 rullande kullar som man ska upp och nerför. Jag kör ju efter watt och ville inte bränna på för mycket uppför. Det var det en del som gjorde och många körde på i början. Jag tryckte snarare nerför och ville då gärna komma om och förbi. I början på väg ut körde jag nog lite hårdare än jag borde, just för att man försökte komma loss och hitta sin plats, och komma bort från vissa. Det kom en liten grupp på 3 män på racer som låg slickade på rad och körde om. Jag körde om dem först 1 gång och ropade ”10 meters guys, 10 meters”. I nästa svagt uppför körde de om, och när jag sedan passerade strax igen sa jag inte ett ord utan brände bara på. Sen såg jag inte dem mer, men visste jag skulle inte säga något till någon igen. Bara köra mitt race.

På första varvet var det nog mest strul med folk i vägen, just för att jag passerade en del. Problemet var inte drafting, utan att vissa helt sonika lagt sig till vänster jättenära mittlinjen och låg och körde där, speciellt en spanjor jag såg flera gånger. Ropade och hojtade för att komma förbi, sjukt störigt. Det var en grupp med cyklister (med mellanrum) som jag såg flera gånger om, som många körde om mig uppför men som jag sen försökte passera på flacken eller utför. Med oss hade vi en domare som jobbade på, och höll koll. Ibland blockerade den och så fick man typ snällt be om att få köra om ändå. Såg folk framför mig (bl.a en svensk) som fick kort, och många som fick tillsägelser, så visst var domarna aktiva, iaf där jag var.

karin-triathlon-ironman-barcelona-race-report-course-3

Jag cyklade på och det kändes bra, det kändes som att det spreds ut med och mer ju mer jag körde, just eftersom jag startade lite längre bak än täten, men kanske cyklade snabbare än de runt mig. Jag såg en tjej i min klass som jag kände igen från Nya Zeeland. Eva heter hon och vi såg varann flera gånger under cyklingen. Pace:ade med 10m mellan och hjälptes åt framåt. (Hon slutade 4a i min klass sedan efter en 3:51 löpning!)

På vägen tillbaka på första varvet blev det dock lite grötigt igen. Speciellt vid rondellerna vid Mataro. Det var många som ville köra snabbt och man fick hela tiden koncentrera sig på vem man skulle passera och om någon passerade en. Väldigt mycket action alltså. Och ännu mer action blev det när jag i en rondell fick uppleva slowmotion tankar om att det kunde gå fel. En av de framför mig tappade en vattenflaska som kom farande åt mitt håll. Jag hinner bara reagera på att den kommer och ser den i slowmotion kana mellan mina hjul mitt i rondellen. Puh! Jäkla tur jag inte körde över den, då vet man aldrig vad som kunde skett.

In till Calella igen och blev påhejad och sen ut på andra varvet. Här jobbar jag på igen efter mina watt. Planerat är 190-210 watt så det kör jag på och trycker på lap varje gång jag tar en gel för att hålla koll på både snittwatt på kortare tid och på nutritionen. Det spricker upp mer och mer och jag har mer plats där jag kör. Jag möter dock större chok med cyklister och undrar hur det kommer bli på sista varvet när man kanske kommer börja varva andra? Men det får bli som det blir, jag kör på och är i nuet hela tiden.

På väg ut på varv två kör jag förbi en rondell på mitten av banan där det är ett penalty tält. Där står ett helt gäng med triathleter som jag känner igen från den där gruppen jag tampades mot på första varvet. Känns ändå rätt bra att domarna gör sitt jobb! Jag cyklar förbi rätt så nöjt och jagar på med mina watt.

karin-triathlon-ironman-barcelona-race-report-course-4

Vinden har varit rätt snäll på både varv 1 och 2, har säkert haft bra medvind men knappt någon motvind. Hur kan man annars snitta i nästan 37-38?? ;-) Jag jobbar på och kollar på min snitthastighet där jag har marginal ner till 36km/h som är sub-5 på 180km. Men man kan ALDRIG ropa hej innan man är framme i T2, allt kan hända. Så jag försöker behålla lugnet och bara jobba vidare.

karin-triathlon-ironman-barcelona-race-report-course-5

karin-triathlon-ironman-barcelona-race-report-course-6

Snart inne i Calella igen och bara dags för det korta sista varvet. Blir påhejad igen av Sara som peppar och jag blir jättepeppad och bara kör på. Ut igen och nu känns det sista väldigt kort. Jag vet precis vägen för jag har ju kört här så många gånger, både nu och så på alla träningspass! Nu har dock vinden vänt så det är motvind ut och medvind hem. Märker av motvinden just när jag ser att hastigheten sjunker med mina watt. Försöker tänka positivt och vet att jag får igen det på hemvägen. Cyklar på, trampar på i mina watt som nu är svårare att hålla, men jag jobbar på. Cyklar om en del och bara kämpar på, jag vill under 5h! Kommer ner till rondellen igen i Calella och har nu bara 3km på småvägar kvar. Cyklar på men ändå lite ”lugnt” där, kan fan inte riskera o välta på något brunnslock och missa min supertid nu. Kör på sansat och kommer av cykeln, springer in mot transition och över tidsmattan. Cyklingen landar på 4:56 och jag får en snittwatt på 204 NP. Helt enligt plan!

Löpningen
Jag är supernöjd över cyklingen och att jag lyckades med mitt mål! Känner dock direkt när jag är av cykeln och joggar i cykelskorna att vänsterfoten är ju inte så glad. Men att springa i cykelskor är ju aldrig någon hit ändå, det blir nog bättre när jag bytt skor. Jag ska springa. Jag ska försöka. Jag ska se hur det går.

Jag hänger upp P5an och springer direkt in på toa innan jag sen springer in i växlingstältet. Det knäppa här är ju att de har tidsmattan för löpning UT precis INNAN tältet. Så alla får supersnabba växlingar som bara är hänga upp cykel, och sen är växlingstiden inkluderad i första löpspliten. Så jag gick inte första kilometern alltså!

Jag drar av speed suiten, med löpartightsen under. Ja just det, det var kanske inte bästa, bästa idén att cykla 180km med det utan att ha testat innan, för det gjorde rätt ont i baken under cyklingen. Men så mycket som jag cyklar får jag stå ut, rumpan överlevde! Snabbt på med linnet, löparskorna, skärm, bälte med gels, och så springer jag ut.

Löpningen går 4 varv fram och tillbaka längs med stranden. En väg som jag sprungit massor med gånger nu när jag varit här och tränat. Dock visste jag inte helt hela banan, men den skulle jag ju lära mig nu under alla varv! 4 varv kändes sjukt många i början, jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det mentalt, men jag tänkte jag får liksom bara köra på.

im-barcelona-run-course-map

Foten var ju som sagt inte helt glad från början. Lite känning alltså, men jag visste från mina träningspass att det brukade ge med sig efter ett tag. Så jag höll hoppet uppe och sprang på, men det gick inte särskilt fort. Hade liksom ingen spänst i foten och inget riktigt frånskjut. Så jag lunkade på där i min takt och jobbade på kilometer efter kilometer.

Längs med stranden var det massor med publik och alla hejade på väldigt bra. Då jag hade bytt kläder (klädbyte, herregud vem hinner med det?) och hade fräscht nytt linne och var ute och ”joggade” jämfört med alla snabba som var ute såhär tidigt som kom i en helt annan fart, kände jag mig rätt malplacerad. Jag kände mig som en av IronGirls som hade hamnat fel (de kvinnor som springer 4km dagen innan och får en FET medalj!). Men jag struntade i vilket, jag var där för att jag kan simma och cykla, men just idag kunde jag inte springa, och det visste jag.

På första varvet flög Tobias förbi utan att hälsa. Först då jag ropade på honom kände han igen mig, jag hade gått undercover i och med mitt klädbyte! Han hade bra fart och sprang vidare mot en sub-4 mara!

karin-triathlon-ironman-barcelona-race-report-course-8

Foten gav inte med sig, utan var typ samma hela tiden. Jag sprang vidare i min långsamma fart och tog vätskestation efter vätskestation, kilometer efter kilometer. Snart var jag på varv 2 och då började jag möta och se fler jag kände igen. Niklas kom ifatt mig (1 varvs skillnad) och vi joggade en del ihop. Oh, vad skönt det var att lyssna lite på hans snack och tänka på något annat ett tag! Han sprang dock snabbare än mig när han väl sprang, men när han sen gick passerade jag honom igen. Vi hängde i alla fall ett litet tag där ute på banan.

Då foten inte blev något bättre tog jag värktabletter för att kunna springa på den. Och jag visste i och med det att magen skulle krascha, såsmåningom. Och det gjorde den. Totalt 5 korta snabba (tack vare mitt fräscha linne och tights!) stopp blev det under maran. Mellan det sprang jag hela tiden. Inte så snabbt, men jag sprang. Jag ville i mål för jag ville att min tid skulle reggas på ironmanstatistik.se, och jag ville ha min finish. Jag kan ju inte köra en hel jäkla dag för att sedan bara lägga ner.

karin-triathlon-ironman-barcelona-race-report-course-9

De 4 varven var inte så farliga som jag först trott, det var rätt skönt med kortare varv, och att få support så pass ofta från publiken och alla svenskar som var där! Sista varvet var det underbart sista biten. Adrenalinet kom till mig och jag kunde glömma bort foten och bara öka farten. Ja, i alla fall öka från den farten jag hade. Det kändes som jag spurtade! Längs med publiken, bort och äntligen ner in till målgången! Vinkade till publiken, high-fivade Paul Kaye och gick i mål på 11:13. Min 17e Ironman finish!

karin-triathlon-ironman-barcelona-race-report-course-10

Jag vet att alla (som inte känner mig och vet) som ser mina resultat direkt dömer och ser ”oj här är någon som cyklade för hårt och sedan fick gå”, men jag vet ju själv hur det var och det räcker.

Jag bara längtar tills att min fot är bra så att jag kan visa vad jag går för. Min snabbaste mara efter en 180kms 200watts cykling är 4.01 (IMFL 2014) och med en sån hade det blivit succé i söndags. Just 4h hade blivit svårt iom att långpassen varit så korta inför race, men utan fot-ont kanske det kunde gått lite snabbare.

Nu satte foten stopp men jag låter mig inte hindras. Jag ska jobba vidare mot mina mål. Men ett av mina mål är nu avklarat, jag cyklade på 4:56!

Min sluttid blev 11:13 och jag kom 12:a i min Age Group (W30-34), av 52 startande.
Simning – 1:15:21 (rank 17/52)
Cykel – 04:56:53 (rank 3/52), 1a tid i AG (10e tid totalt alla damer inkl PRO)
Löpning – 04:53:25 (rank 12/52)
Totalt: 11:13:33

Här är alla resultat.